tisdag, september 25

Så mycket tid

Den här förmiddagen har jag inte fått gjort något. Jag hade tänkt göra en massa saker som tvätta, städa och laga mat till exempel men motivationen infann sig inte. Man blir helt enkelt lat av att vara hemma. Eller så tar jag bara min roll som sjukling på stort allvar. Jag har nämligen suttit ute på terrassen med stora kuddar och filtar i beredskap och njutit av höstsol och musik istället för att åstadkomma annat än mängder med använda pappersnäsdukar.

Jag måste erkänna att jag inte är helt på det klara med vad jag ska fylla mina dagar med nu när jag är hemma och strängt förbjuden att ens tänka på jobb. Jag är ju inte sjuk precis, det är inte så att jag är helt orkeslös… Det är inte så att det inte finns saker jag skulle vilja göra, för det finns det. Säkert tusen. Det är bara det att 999 av dem… inte går att genomföra och den tanken är inte direkt glädjande. De genomförbara sakerna är inte speciellt lockande. Jag har aldrig gillat att promenera, att lyssna på böcker gör mig rastlös och att skriva… tja… jag har nog inte riktigt orken för att göra det… eller engagemanget kanske.

Mina tankar är inte direkt positiva och jag anser fortfarande att det är fel att inte jobba men samtidigt så känns det ganska skönt att få den här tiden i ensamhet, att få tillåta mig själv att inte göra annat än tänka tankar som jag inte ens vågar gå i närheten av under vanliga dagar när livet är fullt av… verkligheten. Men man kan bara ägna sig åt ältande och självmedlidande så länge… till slut kommer en gräns när man måste rycka upp sig. Tror jag.

C har förresten haft en hel del synpunkter på mitt agerande sista tiden. Igår kväll var han däremot nöjd över att jag skulle följa doktorns order. Sedan blev han sur när han läste mitt blogginlägg och gormade över diverse olika saker. Jag har inte vågat läsa hans blogg idag… Hans synpunkt är att om jag ska envisas med att skriva för att må bättre så finns det ingen mening med att skriva om jag känner att jag måste frisera saker och ting. Jag tycker inte att jag gör det, däremot kanske jag inte alltid skriver ner allt men det är ju en annan sak. Eller hur?

Normalt sett skulle jag avsluta detta inlägg med att skriva vad jag ska göra nu, men jag vet ärligt sagt inte vad det är jag ska göra. Är det någon som kan berätta? Putsa fönster?

BloggRegistret.se

13 kommentarer:

Anonym sa...

Va skönt att du får vara hemma ett tag och ladda upp dig...Inte bara negatvit är det ju. Du har ju något jättemysigt att se fram emot, när det gäller resan=)
JAg tror att det är det bästa för dig just nu att bara få vara...
Ta hand om dig /kramar

Dubbelörn sa...

Har läst o tycker C o läkaren var mycket kloka... Jag tror att du under lång tid har kämpat så förtvivlat mot alla dina neg tankar, grubblar o funderar, känner ångesten växa men locket på... Tror att allt måste ut, förr el senare o jag tror förr är betydligt bättre än senare... Själv gick jag på linjen senare o den smällen blev fruktansvärd...

Skrik o lev ut skiten o känn... Tror också att man ibland behöver någon som man kan prata med, shrink el vad du nu vill kalla personen. En person som står utanför o som kan se ens egna tankar o ageranden på ett helt nytt sätt.

Blir samtidigt galen på dig när du fortfarande tycker du måste förklara din jädra resa!!! *slår något hårt i huvet ditt*

Vem fasen behöver du förklara något för - INGEN alls!! Du är hemma när du behöver det, är sjukskriven när du behöver, reser vart tusan du vill, när du vill. Jag menar har vi inte kommit längre ifrån den där förbannade Janten!? Så nu fick jag ur mig det också *gapskrattar*.... Sorry vännen men du har all rätt i världen att må skit, vara förbannad på alla orättvisor som finns... Jag har skrikit ut allt detta o än idag kan jag känna en gnutta orättvisa o det är också tillåtet!

Vilken massa ord som kom ur mig... men måste också få lätta på trycket *fniss*

Ta hand om dig vännen o tillåt andra ta hand om dig...

Njut av resan!! Du är värd allt positivt du kan få!!

Varmaste kramar

Anonym sa...

Alltså vännen, så där kände jag det med, jag har varit hemma på heltid nu i över ett år... Jag är hemma för att jag inte kan arbeta visserigen men den lilla tid jag har då, har jag undrat.

Det har varit ett sökande för att finna sånt som jag kan göra och som ger mig något positivt, Inte vet jag, jag vet bara att jag har aktivt fått leta rätt på saker som jag både kan och trivs med, sånt som gör att jag mår bra av det...

Ha en bra kväll nu vännen!

Ella sa...

Annelie
Nej det kanske är lite positivt också även om jag har svårt att erkänna det ,)

Kram



Dubbelörnen
Det ligger så mycket i allt du säger. Jag kan logiskt erkänna att du har rätt ;) Men sedan är det känslorna. Jag stod i köket nyss och tänkte raka motsatsen till det du skrev, att någon gång väldigt snart så måste jag rycka upp mig om folk ska orka läsa min blogg och ännu värre, umgås med mig... O så läser jag detta och det känns lite bättre.

Tack för dina ord, de var vad jag behövde höra just nu.

Kram



Maria
Men det är just det Maria, jag tänker på just dig. Du kan inte arbeta och ändå gör du så mycket hemma, jag fattar inte att du orkar! JAg skulle kunnat gjort en massa här här hemma idag. Okej inte kakla kanske men definitivt städa. Dessutom misstänker jag att du mycket hellre skulle vilja arbeta än vara hemma. Jag skulle kunna arbeta rent fysiskt och gör det inte och det känns fel...

Jag söker också men ibland kommer det där över mig, du vet ilskan över att ens behöva söka...

Dubbelörn sa...

My God!!! Och så ska det vara just Maria du ska jämföra dig med??!!! Herre min gud, hon är ju i en helt egen liga!? Vem av oss oavsett vi är sjuka är fullt friska kan ens tänka sig att jämföra oss med henne?! Marias bedrifter med sjukdom o alla barn är det bara att acceptera o gå vidare med... *asg*

Behöver du nån o jämföra med så ta mig... ta mig... jag är hemma o orkar ingenting heller, bara tänker o vill jag få något gjort så delegerar jag...*gapskrattar*

Annika sa...

Du har visst fått saker gjort - men kanske inte mätbara och synliga just nu. Du har tänkt tankar som du inte orkat släppa fram i vardagen! Tankar som behöver tänkas - det är när man bara ideligen snuddar vid dem som det blir ältiga, tror jag.

Ibland kan det vara så att man ska göra ingenting ett tag för att komma vidare. :)
Om inte annat kan du längta till Kanarieöarna!:)

Monica sa...

KROKOMAX heter programet, men jag kan inte hitta nån repris,men det kanske finns att titta påsvt.se ?
. Vi möter också 10-åriga Wendela som ska börja i Adolf Fredriks musikskola. Wendela är blind och har musik som största intresse. Se text-tv sid 862. UR.

Du måste lära dig ta det lungt!
Jag är expert på att bara vara ! älskar o ta det lungt!
hyr ett gäng dvd , köp lite god glass och bara njut!!
Vill du ha film tips hojta till hahaha :)

Kram på dig
Ps *viskar* C har inte skrivit ett nytt innlägg!

Anonym sa...

Mitt råd! njut av att kunna sitta där och vila
Tänk på underbara stunder du haft och dröm av de du ska få, du och din man.
Är du ändå rastlös gå till dina bloggvänner och se vad de har för sig.
Be din man köpa hem något riktigt gott och ha en lite
festlighet så här även på en vardag. Det var mitt råd men andra kan kanske dig bättre och mer passsande för dig! Kram min vän!

Ella sa...

Dubbelörnen
Man måste ju ha förebilder ,)

Du är ingen bra förebild, du alldeles för klok.



Annika
Hm... jo, det är ju så, ibland måste man ta tankarna lite pö om pö för att orka med hela.
Och ja, jag längtar! Mycket.


Monica
Jag misstänkte att det var du. Jag kan kolla på deras hemsida, det kanske går att se där.

Ta det lugnt? Vad är det???

Kramen.

Ps
Tur för honom det!

Ella sa...

Smeden Bengt
Det var kloka råd. Dem ska jag försöka följa.

Kram

Elisabeth sa...

Tänkte skriva något vettigt... men så såg jag att "Dubbelörnen" hade skrivit ungefär det jag också tänkte! Med den enda skillnaden att jag har nog inte ens kommit till linjen senare! Jag bara gläntar på locket emellanåt! Men hennes råd om att "skrik och lev ut skiten och känn"... är nog ett himla bra råd!!

Njut nu... du är så värd alltihopa min vän!

Ha det gott..Kram..

Anonym sa...

Det är svårt att vara där du är. Att inte orka men ändå känna att jag vill. Några goda råd har jag inte direkt. Det var så länge sen jag hade en sån stund. Nuförtiden är det fullt ös eller också platt fall. Risken är att jag hamnar i din sits om jag inte andas lite mer. Men jag vet att det kommer lösa sig för dig när ni kommer iväg på resan. Stora kramar...

**MY LIFE** sa...

Goa vännen...
Jag har själv gått in i väggen.
Ligger ännu på marken men kanske kan jag se ljuset igen.
Det jag kan säga är..
VÄNTA DIG INGA UNDER den första tiden.
Min första tid satt jag o stirrade framför mig, kände mig hur oduglig som helst o grät floder en miljon gånger om dagen.
Orken var borta och minsta motgång kändes som Mount Everest.
Sen dessa människor som säger
Vila du så mår du snart bättre..
MORR
Det är inte så att man mår bättre om man fått vila en dag eller två.
Det är en process som man måsta lära sig att tillåta sig själv att gå igenom.
Men det KOMMER bli bättre.
Ser en svag ljusning i mitt eget kaos. Har nu sovit flera nätter utan piller. Vet inte om det beror på att förkylningen gör mig trött eller om jag börjar hämta mig lite.
Men det tar tid.
Har tider hos min skrynklare ända fram till jul. SOm hon själv uttryckte det.. TILL ATT BÖRJA MED.
Det är ingen mirkakel kurs att gå till en skrynklare utan man blir ledd in i en process där man blir starkare med tiden o ser var problemen ligger..

TÄnker på dig..
Kram
XENA