söndag, september 16

Jo då jag lever

Jag försvann lite. Har ni saknat mig?

Hm… tänkte väl det. Alla har njutit av helgen utan att ens lägga märke till min frånvaro. .. utom några få förstås…

Nej, Maria, jag har inte dansat salsa... fast… tja… det beror förstås på vad man lägger i orden.

Vart jag tog vägen? Till en öde och enslig plats, ensam med min älskling utan en enda tanke på vardagens gråa ledsamheter och samtidigt massor med prat, tårar, skratt, sorg och glädje. Precis vad min själ behövde. Precis vad vårt förhållande behövde.

Jag kan inte påstå att jag nu plötsligt mår bra och livet leker medan jag sjunger och dansar mig fram, men det känns ändå som en aning frid, lite mindre magont, lite mer… tålamod och tillförsikt. Det känns fortfarande som om jag är i ett djupt avgrund och knappt ser ljuset men… just nu känns det lite som att jag FÅR vara där, det gör inget, jag måste inte låtsas och jag måste inte må bättre än jag gör. Det får ta tid…

Jag tror att det var Dubbelörnen som skrev något i stil med att sorgen aldrig försvinner, man bara lär sig att leva med den. Jag börjar inse att hon har rätt. Jag kommer aldrig att sluta sörja men kanske jag kan lära mig att leva med den. Inte än… men någon gång i framtiden. Jag kan inte påstå att jag kommit närmare att lära mig i helgen, men… kanske någon slags föraning om att det kommer en sådan framtid någon gång.

Nu ska jag försöka gå runt och hälsa så många jag bara orkar och hinner.

BloggRegistret.se

11 kommentarer:

Annika sa...

Klok helg!

Anonym sa...

Skönt att det var därför du var "borta". Välkommen tillbaka! Kramar...

Anonym sa...

Jar var så orolig så jag sökte i en annan blogg om den viste något. Fick nu ett meddelande att du var tillbaka.
Förklaring till att du var borta var ju väldigt fint att höra. Vi som räknar sig till dina vänner kanske behöver veta när du försvinner på en längre tid! Ja nu är det kväll så god natt och kram!

Dubbelörn sa...

Vännen du är bäst!!! Det är en smärtsam väg att gå, men man överlever... o man kommer stark ur den... Det enda man kan göra är att prata... o prata... o prata

Du finns hos mig hela tiden...

Varmaste kramarna till er båda

Monica sa...

jopp har saknat dig, !
Men nå när jag vet du haft en bra helg då är jag nöjd:)

Anonym sa...

Va skönt att ni fick rå om varandra och att helgen gjorde er så gott. Låt det ta tid...tids nog känns allt lättare/kramar om

Anonym sa...

Mycket klokt vännen min!!! Jag behöver nog oxå en sådan helg just nu tror jag... Men med de priserna hos rörmokaren så... Men kanske vi kan finna någon råd... På något sätt, men vi kan vänta ett tag till så att vi får de andra svaren....

Kram poå dig o sov gott!!!

Lallis sa...

Härligt, härligt!
Jag tycker att du i alla fall är en bit på väg i ditt "sorgearbete". Kram Lallis

Ella sa...

Annika
Ja det var det.


Gisan
Tack, jo jag hade tänkt att tala om att jag skulle bli borta men det blev så snabbt bestämt.
Kramar.


Smeden Bengt
Vad glad jag blir när du säger så, det känns fint att vara saknad.
Jag brukar försöka tala om när jag försvinner men den här gången blev det inte så av många orsaker.


Dubbelörnen
JA det är smärtsamt. Hela tiden, men det kanske är som du säger... eller, det ÄR som du säger, för livet lär ju gå vidare vare sig jag gillar innehållet eller inte.


Monica
JAg läste dina andra kommentarer. Känner mig så glad över att du tänker på mig.
Kramar


Annelie
JA det var en skön helg. Och ja, jag får nog inse att jag måste gå igenom detta och att det tar tid.


Maria
Ja, jag tror att ni skulle behöva det. Den här helgen var väldigt billig, vi lånade den där stugan som vi brukar få låna och hade vi inte haft den så hade vi nog aldrig kommit på tanken att åka iväg.
Usch ja, jag tänker hela tiden på att du går och väntar på svar. jag vet ju hur det måste kännas. Håller alla tummar för dig och tänker en massa positiva tankar.

Kram


Lallis
Ja jag är nog på väg men det pendlar liksom fram och tillbaka.
Kram

bollebygdsbo sa...

Klart att jag saknat dig. har varit inne och kollat några gånger.
Skönt att ni haft en bra helg, en innehållsrik helg verkar det som.

Anonym sa...

Oj vad omöjligt det varit att få upp kommentar-rutan i dag. Har fått gå ifrån bloggen flera gånger. Det du skriver i dag är det bäst att inte säga för mkt om för då kan vi hålla på och skriva till i morgon.
Men kan säga att cyklister är hänsynslösa men mopedister av det unga slaget är värre.Jag tror inte vi var fullt så hänsynslösa när jag var ung.
Ang. Rondellhund vågar jag inte ta upp, men jag ska tala om att jag är en övertygad ateist. Hoppas det inte gör något för dig.
Ska också berätta att jag sett på TV om ögat och syn i ett vetenskapsprogram i dag.Då var tankarna hos dig.
Nu får det vara slut på denna kommentar!
Kram från vännen Bengt.