tisdag, juli 24

Många planer hade vi...

Vilken konstig dag det blev. Eller snarare vilken konstig dag det är för dagen har bara kommit halvvägs.

Vi har varit på väg hela dagen, utan att komma någon vart. Ungefär klockan…

Först skulle vi åka och shoppa för det regnade sådär riktigt mycket så att allt bara försvann i en grå sörja och för att jag faktiskt behöver nya kläder… C skulle förmodligen inte hålla med om att jag behöver, han tycker att jag har en massa snyggt i garderoben men… alltså… karlar… De förstår bara inte att man kan ha tre par vita skor utan att för den saken ha de exakt rätta vita skorna, samma sak med kläder…

Däremot får jag lov att erkänna, och förvånas över, att han faktiskt är den bästa att handla kläder och skor med. Bättre än mina väninnor märkligt nog. Han har ett sätt som är sådär förödande ärligt så att när han säger att något sitter bra eller är snyggt så måste jag tro på det… dessutom, så vitt jag kan bedöma, så verkar vi tycka ganska lika om vad som faktiskt är snyggt… Något som jag är oändligt lättad över för jag behöver hans smak mer och mer.

Men det är klart, allt blir ju inte rätt, som till exempel den där klänningen i Spanien som han gillade så mycket och som jag hatade så mycket så fort han förtydligade vissa detaljer. Han är duktig på att förtydliga detaljer för mig tack och lov.

Men vi kom inte iväg till shoppingen för när vi äntligen var färdiga att åka sken solen ute och inte vill vi vara inomhus om det är vackert väder. Det blev alltså till att vända i dörren och packa picknickkorg. Fast så fort den var färdigpackad och vi höll på att kliva in i bilen såg vi de stora svarta molnen som tornade upp sig lite längre bort och faktiskt så frös vi båda lite. Ut med picknickkorgen, in med den i poolhuset och så fick vi fika där, medan regnet smattrade mot taket.

Nu är vädret mitt i mellan, varken regn eller sol men jag tror att vi tappat orken för några fler aktiviteter. Kanske åker vi till mina föräldrar lite senare och vattnar blommorna… eller till färgaffären för det finns några väggar kvar att måla här som inte blev målade innan jag flyttade in.

Hoppas att du har en soligare dag en vi.

Och så du… glöm inte att rösta *pekar på inlägget nedan*.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Här har det regnat och varit mulet om vartannat...

Hihi så härligt tvekande ni är, än hit och än dit och så slank han ner i poolhuset....

Kram på dig

Anki sa...

Här har det också varit mulet och regnat, men just nu verkar det vara fint. Jag har tillbringat dagen i tvättstugan tillsammans med strykjärnet och stryktvätten.

Anonym sa...

Åh, har ni pool - va härligt!
Här har det varit mulet men ändå rätt varmt och lite skön vind. Å jag har plockat reda på tvätten, dammsugit halva lyan och flöjt lite på stan - höll nästan på att köpa en ny bil!

Anonym sa...

Tack Ella för dina meningar i min blogg. Det känns skönt att bara veta att någon enda läst mina ord.
Det där med att vara öppen med min blogg och låta maken läsa skulle aldrig fungera här. Han gillar inte datorer så han kan inte hantera en sådan ens. Det skulle bli barnen som i så fall läste och kanske tog illa vid sig.
Jag har faktsikt gjort en bok en gång om min cancer och behandlingarna som jag gav honom. Han läste den och undrade vad jag ville säga med det. :-/
Än en gång, tack Ella.

Anonym sa...

Mulet,soligt grått och trist..om vartannat hela dagen.Just nu sol.
Ha enfin kväll/kram

Ella sa...

Maria
Japp.. o det slutade med en shoppingrunda och ont i fötter och knäet...



Anki
Uhu vad du är duktig! DU får hemskt gärna komma o stryka lite åt mig med. Min räddning heter strykfria kläder ;)


Annika
En liiiten en men rätt skön att ta ett dopp i då och då.
Ny biiil??? vaddå för nästansort då?

O du får gärna göra Anki sällskap och komma i dammsuga här medan hon stryker...


Kalengi
Ops... nu har jag visst listat ut ditt smeknamn tror jag ,)

Det kommer säkert bli många som läser din blogg. Du skriver ju bra och om saker som berör.

Synd att din make inte kan eller vill läsa om det som händer dig. Det är till en enorm hjälp att kunna dela sina svåraste tankar och känslor med någon som förstår och än viktigare att dela dem med den man lever ihop med. Att känna att han vet och i viss mån förstår... Även om det kan vara svårt att klä den förståelsen i ord alltid.

Tack själv.


Annelie
Som här då. Sol just nu.