fredag, juli 27

Saker som lever farligt

Den här dagen har i alla fall börjat lite bättre än gårdagen. Hittills har bara ett enda litet glas gått i kras. Genomskinliga glas fyllda med vatten i närheten av bordskanten får liksom skylla sig själva. Deras öde är förutbestämt de kommer obönhörligen att bli omkullknuffade av katastrofområdet Ella.

Å andra sidan kan man ju se det hela lite positivt, vi kan numer se fram emot ett ständigt behov av förnyelse på porslins och glasfronten vilket inte många andra kan med gott samvete.

Saker som åker ner, välter, går i kras är egentligen inte helt ovanligt hos oss. Jag har inte riktigt lärt mig att hålla armar och händer inom synhåll eller vad det nu beror på. Egentligen är det inte mycket att orda om utan bara att leva med, fast när det blir riktiga stim av sönderslagna och utvälta saker som igår och idag kan jag bli lite irriterad, eller snarare uppgiven... eller allt på en och samma gång. Då kan jag känna för att bara rycka på axlarna och sätta mig ner i ett hörn och aldrig röra mig därifrån igen.

Inte är jag speciellt förtjust i väggar som hoppar fram eller flyttar sig när jag går förbi heller. Idag ilsknade jag till ordentligt när den där väggen som jag brukar bråka med gav sig på mig ovanligt hårt. Jag har lite svårt att bedöma avstånd, speciellt när saker i bakgrunden har samma färg som i förgrunden och inte är jag speciellt uppmärksam heller här hemma, eller inte tillräckligt tydligen. Av den anledningen ska vi nu faktiskt ge oss iväg till färgaffären idag och hitta en fin kontrastfärg att måla den där väggen i. En färg som förhoppningsvis matchar soffan... fast inte för mycket...

Förmodligen åker vi förbi Duka eller Coop eller något annat ställe där de säljer glas, kanske kan jag hjälpa dem med omsättningen där med... Inte genom att köpa glas utan genom att ha sönder dem.

BloggRegistret.se

5 kommentarer:

Ingela sa...

Kära du, jag antar att du liksom jag saknar den person som man en gång var. Det känns vemodigt att det liksom "flyttat in" en annan i vår kropp. Livet blir anorlunda, men inte bara sämre. Hoppas att du förstår lite hur jag menar.

Problemet med "hoppande glas" är väl egentligen att du kan skära dig.

Jag tycker att du har en väldig styrka.
Detta var mina spontana tankar när jag läste ditt inlägg idag.

Anonym sa...

Frust, stön, pust ... skynda skynda ... hinner inte läsa allt, uppkoppling i någon svindlande halvtimme haha! Tänker på dig jättemycket och har läst underbara sötaste kommentarer till mina taffliga mobilinlägg ;) Snart är jag ur- och avkopplad igen. Må gott! / treflickor

Ella sa...

Ingela
Ja just så är det! Man vill inte kännas vid den man är, den som inte är den som man var ,)

Ja glasskärvor är inte så kul, det har jag lagt märke till ,)

Men nu ska vi köpa okrossbara glas.



Tre flickor
Hoppas att du kan stanna där du är och ta det lugnt. Att NI kan göra det. Att ni får ro. Kram min vän!

maria sa...

Jag förstår, tror jag....

Du har börjat att ändra, påverka din omgivning till det bättre för dig... Det har jag oxå börjat med... Det kallas för att anpassa... Det finns ett annat längre ord oxå där anpassa ingår men vi kan väl låta det stanna vid anpassa eller???

Kramen

Ella sa...

Maria
det ordet vill jag inte ens känna till. Men jo, visst är det så. Man anpassar, vissa saker utan att man ens märker det själv...