lördag, juli 21

Vilken tragedi!

Nu ska jag skriva något elakt. Får jag det? Något riktigt gnälligt, missunnsamt, bittert och… ja helt enkelt elakt. Och jag tänker inte vara snäll det minsta lilla den här gången så om du inte vill läsa elaka bitterheter så skippa resten.

På min nyhetsrunda kunde jag inte låta bli att läsa om kvinnan som ”Miste synen efter bungy-jump-hopp på 45 meter” som DN skriver om.

Ja så står det i rubriken.

Därefter står det att hon miste synen på ena ögat, och slutligen att hon efter operation återfått synen till 80%.

Jag ska börja med att skriva att ja, jag förstår visst nyheten i sig. Det är säkert medicinskt intressant att veta att något sådant kan inträffa så visst… men…

När jag läser rubriken så skriker det ”TRAGEDI”.
Kvinna blev blind efter bungy-jump.

Så hemskt, så fruktansvärt. Sedan läser jag resten.
Hon miste synen på ena ögat. Sedan fick hon tillbaka 80% av den förlorade synen… och det visade sig att det bidde inte ens en tumme…

Vilket jag absolut inte missunnar henne!

Hon klarade sig med förskräckelsen, så bra, jag är verkligen glad för det!

Men… jag kan inte låta bli att vara elak, och bitter, och… avundsjuk för… jag skulle med glädje mista synen på ett öga och behålla synen på helt på det andra. Jag kan nästan inte ens längre föreställa mig hur fantastiskt det skulle vara, att bara vara blind på ett öga. Det skulle absolut inte leda till några tragiska tidningsrubriker… Att sedan dessutom få tillbaka 80% av synen och alltså bara har 20% nedsättning på ETT öga… wow…

Men vad jag kanske egentligen menar mest av allt är återigen tidningarnas värdering av nyheten. Någon mister tillfälligt synen på ett öga och det skriks ”tragedi” i rubrikerna medan andra har hemska sjukdomar som leder till betydligt allvarligare funktionshinder och ingen bryr sig ett enda smack… inte för att det skulle vara speciellt intressant att läsa om det i media, det är inte det jag menar. Jag menar bara att de personliga tragediernas omfattning sällan stämmer överens med det som värderas av nyheter. Eller så menar jag bara att jag blir lite trött på dessa tårdrypande tragedirubriker som sedan visar sig sakna allt innehåll. Det hade varit tragiskt om hon verkligen hade mist synen, så som rubriken förespegar, men nu gjorde hon inte det och hela artikeln är egentligen en slags "inte-nyhet" därmed.

15 kommentarer:

Anonym sa...

När man hoppar B.J så är man, får man förstå att det finns enorma risker. Alltifrån bryta ben, skada sig och till och med dödliga utgångar.

Vad som är tragiskt är att hon inte funderade tillräckligt på konsekvenserna och riskerna med sådana här extrema aktiviteter.

Jag tycker inte synd om henne,
Ledsen men det kan jag inte.
Många människor tycks verka sakna nödvändigt förstånd, som behövs.

Allt för att få den där adrealinkicken. Är livet verkligen värt att sättas på spel för detta?

Adrealinkick kanske en ny folksjukdom?

En sak och då med stor sannolikt säkerhet, och det är nog att hon lär förmodligen aldrig göra om detta igen.

Filifjonkan sa...

Hej Ella Filifjonkan här,,, ja du dessa tidningar de gör en riktigt ilsken faktiskt du har så rätt. Eftersom tydligen detta skulle vara en tragedi så undrar man ju vad de skall ta till med Om det inträffade något riktigt riktigt eländigt Vad skulle det betecknas som? Fy få er journalister faktiskt ..jag håller med Ella förstår henne fullt ut härvidlag.. hytter med näven åt journalisthållet fräser lite med för säkerhets skull. Heja Ella på dem bara,,,

Elisabeth sa...

Hej Ella.. och himla mycket välkommen hem..!

Jag är lite off idag - men bara lite.. nya dagar kommer alltid..!
(låter som ett litet mantra att intala sig själv...och det är det nog.. måste överleva lite nu..)

Jag vet att möjligheten finns att jag så småningom inte kommer att kunna se med mitt högra öga (det här hålet på gula fläcken som jag inte vet om det växer..) men jag tänker: Med gud, vad spelar det för roll i den här världsrymden.. har jag syn på ETT öga så ska jag vara så så så nöjd...!

Både artikeln och rubriken är.. tragisk!! Om det här var en tragedi - vad är då en verklig tragedi? Så jag håller helt med dig..

Ha en fin dag.. min vän

Kram..

Ps. Tack snälla för ditt stöd - du ska veta att det har betytt mer än jag kan uttrycka..

Monas Universum sa...

Hej Ella. Jag hittade hit via Christina/Tre Flickor. Vilken otroligt fascinerande blogg du har. Jag försöker sträckläsa hela bloggen, medan jag jobbar.... Plötsligt känns min egen blogg ganska tramsig och inte särskilt givande.
Har dock en, kanske, korkad fråga; Hur kan du blogga? Förlåt att jag frågar, men jag har kanske inte hunnit till den förklaringen ännu, och jag hoppas att du inte tar illa upp.

Tack, för att du delar med dig. Som sagt; jag är helt "fast".

Isabelle sa...

Ville bara titta in och önska dig välkommen hem. Det låter som ni, i alla fall mestadels, haft en underbar semester. Hoppas den fortsätter lika bra under er vecka på tu man hand. Kram till dig!

en liten tant sa...

Välkommen hem!
Instämmer helt i det du skriver ovan.
Media urvattnar orden genom dessa pseudonyheter.

annika sa...

Bra Ella! Hur ska en riktig tragedi beskrivas i rubriker?!? Det finns ju inga ord kvar som är tillräckligt starka snart.

maria livsflanör sa...

Jag tycker att med denna adrenalinkicks sökning så måste man ju ändå förstå att det är förenat med risker...

OCH om man har fullt upp i livet ändå så behöver man inte utmana ödet...

MEN jag förstår vad du menar ELLA!!!!

Kram på dig

Ella sa...

Anonym
Jag håller med dig även om jag inte skrev om just det. Men visst har du rätt. Jag vet inte om vissa tycker att deras liv är värt så lite eller helt enkelt bara är tråkigt...


Filifjonkan
Ja man undrar ju faktiskt. Men tragedier säljer ju bra...


Elisabeth
Fast allting är relativt. Jag har ju ända sedan jag började få sämre syn hela tiden tänkt att tänk om det ändå vore som igår. Så jag antar att skulle jag "bara" vara blind på ett öga och se perfekt på det andra så skulle jag förmodligen ändå vara missnöjd... och det har man väl all rätt att vara?

Jag håller tummarna för att ditt hål inte växer, i alla fall inte förrän det finns ett bot för det.

PS
Du... jag har så svårt att finna ord när jag är hos dig. Ibland känns det som om jag skriver helt fel saker när jag bara vill uttrycka mitt stöd. Det känns som... orden faller platta mot marken...

Kram till dig.


Monas Universum
Välkommen hit!
Tack... men du ska inte sträckläsa eller ens försöka läsa allt. Jag upptäckte nyss att jag redan skrivit över 300 inlägg i den här bloggen så det är nog en hel del nonsens.
Sedan tycker jag inte du ska säga så om din blogg för jag har allt varit och snabbtittat (ska snart återvända) och den är inte ett dugg tramsig... Dessutom är alla bloggar givande om den som skriver känner att det ger något.

Ingen korkad fråga alls. Och jag tar absolut inte illa upp. Jag har ett program som förstorar texten, gör om allt till svartvitt (bättre kontrast) och som dessutom läser upp om jag så önskar. Det är talsyntesen jag brukar kalla Nisse (du vet han från Manpower). I mitt allra första inlägg i den här bloggen står det mer tror jag och man kan till och med ladda ned programet för att testa om man vill. Gratis.


Isabelle
Tack vännen. Hoppas att du känner dig bättre nu också.


En liten tant
Tack. Ja, det är väl lite trist eller?


Annika
Nej, precis. Det blir lite märkligt när en flodvågskatastrof får samma dignitet som en bungy-jumpare som skadar sig lite lätt...



Maria
Jo jag håller med dig. Men vissa har kanske ett trist liv... Vi kanske ska dela med oss av våra liv lite?

Emma sa...

Har inte läst nyheten. Men jag antar att tidningarna vill ha en dramatisk händelse som är litet "action" om man så vill. Inte den mer hotande dramatiken som sjukdom innebär. Sjukdom som ju faktiskt kan drabba vem som helst. Jag menar, Bungy-jump är ju relativt lätt att undvika... Där är det lätt att tänka "Det drabbar någon annan...". Inte lika lätt när det gäller sjukdom, som ju är mer som rysk roulette eller något. Så tänker jag. Ha en bra kväll/natt :-)

Ella sa...

Emma
Jag menar inte alls att jag vill läsa om sjukdomar i en tidning. Jag menar bara att den här nyheten kändes som om... tja, som en inte-nyhet eftersom det till slut visade sig att det inte var något ändå. Det var mer att det retar mig lite att man sätter sådana dramatiska rubriker på saker som inte är det minsta dramatiska egentligen. Men visst har du helt rätt.

Emma sa...

Åh, jag förstår att du inte vill läsa mer om sjukdom. Min kommentar var mer en personlig fundering kring varför det är som det är - för det är litet intressant det där med vad som är säljande och inte. I tidningar.
Men jag tror att du har helt rätt i det du säger också. För det är nog ofta så att de sätter "saftiga rubriker" på saker som kanske inte är så hemska egentligen. Sedan kan jag tycka - mer generellt - att de gottar sig alldeles för mycket i allting och det som inte är så hemskt eller "slående" på ena eller andra sättet i sig själv, får rubriker och text som gör det ändå. Det var så jag tänkte när jag skrev min kommentar.

Ella sa...

Emma
Då är vi ju ganska ense ,)

Annelie sa...

Ibland kan man förundras över nyheternas värde.Jag håller med..visst det var trist för kinnan,men hallå...som du sa 80% tillbaka,då vänder vi på det istället tycker jag och säger tur hon hade.
Tragedi..jag kan berätta en..
Min mamma som dog i skelettcancer för två år sedan hade fruktansvärda smärtor. Hon kunde inte vändas, rengöras eller annat innan hon först sövdes med medel tunga som till en häst(hon vägde ca 35-40kg).Efter så visste man aldrig om något ben gått av osv..vad är teagedin undrar du då..ja om man bortser det tragiska att få en sån hemsk sjukdom.
Jo..
en ung mycket glad och positiv småbarnsmamma till två styckna barn, var den som tog hand om mamma...
Hon bar själv på samma sjukdom..TRAGEDI med stora bokstäver. Hon visst exakt vad hon gick för öde till mötes..
Varför tar aldrig tidningar upp sånt..
Ha det gott..man ska vara glad för det man har;-)((kram))

Anonym sa...

Naturligtvis finns det en poäng med att tidningarna, och då särskilt kvällstidningarna, puplicerar kvasinyheter och skräp. Denna artikeln var dock skriven av en vetenskapsredaktion, ur ett vetenskapligt perspektiv. Ingenstans nämns ordet tragedi. Däremot refereras det till "New England Journal of medicine". En av världens mest ansedda vetenskapliga tidskrifter. Detta då det ine var en tragedi, utan snarare en sensation.