måndag, juli 30

Igår

Igår blev inte som jag trodde att den skulle bli. Vi åkte hem till C:s föräldrar för de ville så gärna att vi skulle vara med när de hade långväga besök. C:s föräldrar är jättegulliga som jag säkert nämnt och deras vänner verkligen rara men... Ibland kan även rara människor starta en storm och även välmenande ord göra ont.

På vägen hem kom tårarna och eftersom C inte hade hört samma sak som jag hade han så klart ingen aning om vad det var som gjort mig ledsen. Han blev naturligtvis orolig för även om det inte verkar så här i bloggen så gråter jag sällan inför någon annan och det gäller även C. Jag vet hur hemskt det är med människor som gråter och hur svårt det är att trösta när det egentligen inte finns någon tröst och därför försöker jag undvika det så gott det går. Dessutom vill jag inte ha ett förhållande som bygger på att jag ständigt behöver tröst... men igår kunde jag inte låta bli. Och när jag inte kan låta bli att börja lipa så blir det inte bara en liten skvätt utan en hel storm.

Min man är den bästa av män för även om jag inte ville berätta vad exakt som gjort mig ledsen, och det tänker jag inte göra nu heller, så visste han precis hur han skulle trösta mig och göra allt bättre. Jag upphör aldrig att förvånas över hur lätt han har för att göra rätt och säga rätt. Eller över att han alltid kan känna med mig... Eller över hur tårar kan göra honom så orolig...

Jag är så oerhört tacksam över att han finns... därav mitt förra inlägg.

8 kommentarer:

Ingela sa...

Du vet att vara tacksam över en man som förstår det där med att trösta.
När jag läser din blogg slås jag av hur fint samspel ni har. Känns härligt att läsa också. *ler*
Kram, Ingela - Bollebygdsbo

Smeden Bengt sa...

Kära Ella! I dag gör du mig både ledsen och glad. Vet inte vilket som överväger. Ledsen för att du gråter. Men glad för att du har en älkande man! Jag skrev någonstans hos dig om apparaten som hjälper dig och trodde att du satt ensam. Det var underbart att höra om din man! Fast du har en man kramar jag om dig!

Gisan sa...

Å så skönt att du har sån tröst i din man. Tråkigt att du skulle behöva känna dig så ledsen bara...

maria livsflanör sa...

Visst är det skönt när de kan göra det där man så innerligt behöver men inte talar om!!!

Isabelle sa...

Ja ibland kan även de allra mest välmenande ord göra riktigt ont. Synd att det skulle behöva bli så.

Skönt att du har C, och ibland kan det vara skönt att få gråta ut ordentligt utan att behöva förklara sig.

Annelie sa...

Gråt är befriande för själen... Det kan räcka med att bara få gråta ut i en famn och bli smekt över huvudet...sen när snyftningarna börjar ta slut, så mår man i regel bättre =) Jag hoppas det var så för dig/kram

annika sa...

Vilken lycka mitt i olyckan att ha en kärlek som tar emot ens tårar utan krav coh tjafs!

Ella sa...

Ingela
Ja, min man är det stora miraklet i mitt liv. Jag upphör aldrig att förvånas egentligen.



Smeden Bengt
Jag kramar tillbaka ,)



Maria
Ja, tänk att de kan det... alla har nog inte den förmågan.



Isabelle
Jag tror kanske att jag ibland överreagerar också om jag ska vara helt ärlig. Men så är det på vissa områden bara...

Ja, sååå skönt att ha honom.



Annelie
Du har så rätt. Och ja, så var det. Så här efteråt känner jag mig nästan lite dum. Gråta för en småsak egentligen.



Annika
Ja! Min stora lycka. Kan inte upprepas nog många gånger.