måndag, april 16

Ovissheten fortsätter

Som du kanske vet så var det dags för en kontroll av trycket idag. Resultatet är inget att slå kullerbyttor över direkt. Lite högre än förra gången, men bara lite… Igen. Att det går uppåt är inget bra. Inget att glädjas över alls. Nu har det gått så långt att jag nästan längtar efter att få prata med läkaren igen och besluta dag för operation. Det känns vissa stunder lättare att veta något som inte är speciellt bra eller rolig med säkerhet istället för att gå i ovisshet.

Jag vet.
Den som läst min blogg ett tag tycker nog att jag vid det här laget borde ha vant mig vid att leva i ovisshet men jag tror inte det är en känsla man kan vänja sig vid. Man kan lära sig att hantera den. Det är en helt annan sak.

Framtiden för mig har varit oviss länge, eller kanske jag borde säga ovissare än för de flesta. Ska jag vara riktigt krass är det när jag blir blind som min syn, eller bristen på den, kommer bli riktigt pålitlig. Fram till dess är det bara för mig att försöka planera för det värsta men hoppas på det bästa. Det innebär att jag inte kan skjuta på stora beslut ”tills jag vet” för veta kommer jag tydligen som sagt inte göra förrän då. När det är kört.

Allt detta är givetvis lättare att skriva och bestämma sig för än att följa och leva efter så räkna med att jag kommer fortsätta att klaga över ovissheten… och alla andra känslor som fortfarande inte är i topp.

Men för ögonblicket har jag i alla fall bestämt mig för att hoppa på projektet...

13 kommentarer:

Anonym sa...

En av mina käraste och närmaste irl fick idag besked om att hennes cellprov inte ser bra ut. Hon lider av väntan och när hon och jag pratade idag förstod jag kanske lite mer hur hemskt det är att vänta på ngt. Som ett vakuum. Du gör rätt, tror jag. Så som du resonerar idag. Jag ska säga det till henne imorgon. Hon deppar väldigt just nu ... stor kram!

Ella sa...

Christina
Fast det är som sagt lättare att säga än att känna. Det ÄR fruktansvärt att inte veta.
Hela livet... liksom sätts på paus.
Allt måste vänta, allt stannar för man man vet inte vad det är för framtid man har. Man vågar inte ens planera för en tvättid i nästa vecka. Att vara logisk är inte lätt.

Anonym sa...

För drygt ett år sen mådde jag väldigt dåligt. Även det år då både jag och mannen fyllde jämt. Han fyllde i början på året och fick bl.a. biljetter till några olika konserter till sommaren. På sätt och vis blev det även i förskott till mig som fyller senare under året.Det var nog bara min man som visste hur dåligt jag mådde, så det blev att "hålla masken", tacka leende och ta emot. Inom mig kändes det inte bra. Jag var inte säker på att jag skulle få uppleva det vi fått biljetter till, men det gick ju inte att tala om för föräldrar/syskon/mannens arbete.
Allt eftersom vi gick på konserterna kändes det skönt att ha "hunnit med" åtminstone den och sen den o.s.v.
Idag mår jag bra mycket bättre än för ett år sen. Vi har bokat biljetter till en konsert i sommar och jag ser fram emot att gå på den.
Livet är en berg och dalbana. Hoppas innerligt att du kan glädjas åt livet som kommer framöver.
KRAM!

mintid sa...

Tack för titten :)
Hoppas att du mår bra.
Har lite svårt att somna om så jag är en nattsuddare ibland...

Kramis

Dubbelörn sa...

Planerar inte speciellt långt fram heller... Vande mig att ta en dag i taget under lång tid, räckte att man överlevde timmer för timme...

Nu känns det nästan skönt att inte behöva planera, kravlöst... Istället tar jag nog mer vara på det jag har idag, ingen vet ändå något om morgondagen... Definitivt inte jag...

Ovissheten är jobbig o kommer aldrig heller bli enkel... men precis som du skriver... Människan är så funtad att man lär sig leva med denna känslan, efter ett tag...

Ella sa...

Anonym
Jag är ganska säker på att jag vet vem du är ,)
Jag tror, när jag ser tillbaka på sådant jag gjort de senaste månaderna så är jag precis som du. Tacksam för det jag ändå hunnit med.

När jag är sådär deppig är det svårt att se det så, att ta en dag i sänder och glädjas åt varje liten detalj jag faktiskt får se.

Jag är så glad för att du fick uppleva dina koncerter och finns här för mig och delar med dig av alla dina erfarenheter och klokskap.

Det är en av de fantastiksa sakerna med den här bloggen, att det finns människor som bryr sig om tillräckligt fr att dela med sig och på så vis får mig att tänka till... hitta tillbaka lite lättar.

Mintid
Hua, du ska inte upp på morgnarna?

Dubbelörnen
När man är controllfreak som jag så är det svårt att lära sig att leva i nuet och acceptera att man faktiskt bara kan planera för den där stunden som är just nu. Man kan önska men skriva planerna i sten går ju inte, för precis som du säger, ingen vet något om framtiden... Även om de allra flesta tycks tro sig veta.
Jag börjar just lära mig...

Anonym sa...

Vill bara säga att jag tror jag förstår. Bloggar om just det idag. Att befinna sig i ett vakuum och inte kunna planera. Ska ta till mig dina tankar och se om jag också kan "hoppa på".
Kram till dig.

Anonym sa...

Jag läser och ser att du får många kloka ord och jag förstår att det blir lite balsam på den trötta själen.
Tänker på dig!

Ella sa...

Isabelle
Jag var tvungen att läsa vad du skrev ohc kladda lite hos dig med.

Jag är inte så säker påatt ens jag själv klarar att "hoppa på", det låter så bra när man tänker men när man ska genomföra så...

Annika
Ja exakt, varje ord är som balsam. Alla tankar också.

Kram

Anonym sa...

Hej på dig Ella!

Jag håller med dubbelörnen... Det går inte att planera, men jag är oxå ngt av ett kontrollfreak som du och det är det som gör det så förbaskat svårt. Vet du vad jag gör? Jag har bestämt mig för att jag måste planera, i alla fall lite och sen har jag bestämt mig för att livet inte går under om det inte blir så.

Jag försöker i alla fall...

STOR kram på dig

Ella sa...

Maria
Jag tror att en lagom dos av planering är helt rätt. Och att räkan kallt med att det kan bli helt annorlunda... eller ha två planer.

Anonym sa...

Urrrk! Det är jobbigt när man inte själv kan göra något åt trycket. Det är jobbigt att leva i ovisshet. Men man kan försöka lära sig att leva här och nu, mindfulness och det hjälper lovar jag! Jag måste ta till mindfulness när det blir jobbigt som bäst. Jag försöker tänka att jag har alltid ett val att ta. Inte tycka synd om mig, eller göra något åt det, eller ja.. Du vet 11 personer i köket, så hade jag ett val: be maken om att hämta tallriken t.ex *s* Håller tu8mmarna att det hela görs raskt, möte med läkaren och vidare..

Anonym sa...

Tack Ella!

Två planer!!! Så långt hade jag inte tänkt. När jag nu tänker efter så kan man till och med ha tre planer.... Då kanske man kan minska besvikelsen de gånger man missar ngt man verkligen ville.

Kramar