fredag, april 6

En glad påsk???

Livet blir aldrig som man tänkt. Man gör planer och bestämmer vad som ska hända och plötsligt…

Allt är förändrat.

Det kan gå blixtsnabbt eller långsamt. Går det långsamt inbillar man sig att man kan förbereda sig, göra sig redo, som när man inte sätter på sig bilbältet och istället håller sig med spända armar mot instrumentbrädan och inväntar frontalkrocken i 90. Hur man än förbereder sig för förändringen, eller krocken, så verkar det mesta ändå omöjligt att förbereda sig på. Hur mycket man än tror sig veta…

Inte ens en dag blir som man planerat för man kan inte ens förutse några timmars händelser. Inte till ett hundra procent. Där finns alltid ordet ”om”. Om något inträffar så förändras allt. Ibland inte bara dagen utan livet självt. Plötsligt blir man skrämmande varse om hur skört nuet är och hur snabbt allt kan bli så mycket annorlunda.

Som igår.

Igår när jag gick till vårdcentralen för veckans koll sken solen från en klarblå himmel. Dagen var planerad och inprickad i kalendern. Schemat var fastlagt i minsta detalj. Ända tills hon sa de där orden jag förträngt att de ens existerade. Ända tills hon fick mig att återigen inse hur skört Nu är och hur snabbt kan komma.

Och solen slutade att skina. Fågelkvittren försvann. Allt försvann utom skräcken.

De senaste veckorna har trycket legat konstant utan större förändringar men igår var det inte så längre. Det var lite för högt.

Bara lite.

Men tillräckligt för att det inte ska vara riktigt bra. Tillräckligt för att vi skulle behöva ändra alla planer och inse att Nu kanske inte är så säkert som jag hoppades och trodde. Tillräckligt för att vi skulle kasta oss iväg till Stockholm, sitta i ett väntrum i en evighet och sedan få prata med inkompetent, nybliven läkare vars första kommentar var: ”Ja men det ligger inom ramen för det normala”. Kruxet är att om han hade läst min journal så hade han förmodligen fattat att det normala inte går att applicera på mina onormala ögon. Då hade han också sluppit en förbannad C. För han blev riktigt arg, så arg har jag nog knappt sett honom tidigare. Han tog på sig sina chefsöversittarfasoner (som jag inte ens visste att han hade) och krävde en rutinerad läkare. Genast.

Genast vid sådana tillfällen betyder minst 45 minuter. Om man har tur. Vilket vi hade för en annan läkare kom efter en timme, en som jag till och med kände och som kände mig. Wow…. På Skärtordagen och allt.

Resultatet blev inte så mycket bättre även om nonchalansen försvann. En grundlig undersökning gjordes, nya droppar skrevs ut och remiss till vårt närmaste sjukhus för ny kontroll imorgon, därefter nytt läkarbesök i Stockholm i nästa vecka.

Och nu försöker vi fira en skön påsk. Hur nu det ska gå till med resor till diverse sjukhus och framför allt oron. Skräcken. För besöket i vår kungliga huvudstad igår rev upp sår och minnen som jag gjort allt för att förtränga. Nu är de tillbaka, står runt omkring oss likt osynliga, hotfulla skuggor, liemän, redo att slå till vilken sekund som helst. Jag gör mitt bästa att förtränga deras existens men det är svårt. Vad jag än gör idag påminns jag om hur det var direkt efter operationen och jag inser nu, med skrämmande klarhet att den tiden kan komma tillbaka väldigt snart.

Men jag ska inte tänka på det nu.

Jag ska försöka att förtränga minnena och känslorna ett tag till.

Över helgen åtminstone.

16 kommentarer:

Christina sa...

Stumpan ;) Försök att njuta. Förstår att det är svårt. Ta en sak i sänder. Stor kram

lina sa...

skit oxå... en sak i sänder som sagt. hoppas att ni får en underbar påskhelg iaf!

Anne-Maj sa...

Oj oj oj.......* landar på backen nu* Ja jag ska nog ta det lugnt nu, men du... det är att typ att flytta. Mycket saker som ska fixas här och det är en lång-fredag bokstavlig och nu när jag läser ditt inlägg och jag säger oj. Håller timmarna och tänker på dig när jag åker i väg i morrn. *kram*

Annelie sa...

Faaaan säger jag rent spontant.
Men du vet bättre än att ge upp hoppet,trots att paniken biter dig i nacken. Försök så gott det går att slänga det åt sidan,dessa få lediga dagar som ni nu har över påsken. Det ligger ju trots allt inom ramen för det "normala".
Jag önskar jag kunde göra något,men som vanligt kan jag bara följa dig längst stigen och det gör jag gärna och alltid.
Stor kram till dig

Ella sa...

Christina
Jag försöker mitt bästa. Vi försöker :) Det är tur att barnen är här för även om de vet så är det svårt att inte göra sitt bästa för deras skull.

Lina
Lina, ja det var rätt ord ;)
SKIT... med stora bokstäver.
Ha en underbar helg du med.

Anne-Maj
Ja med en hel familj så är det verkligen som att flytta det förstår jag som packar 5 gånger så mycket som jag behöver. Vart jag än ska.
Ha det så himla kul!

Annelie
Faaaan är också ett uttryck jag använt. Plus några till.
Men faktiskt så har jag i alla fall idag lyckats tänka på en hel del annat och kunnat hålla paniken borta. Det är nästan som... "Jaha, så var det dags igen".
Tack för trösten.
Kram min vän.

Anki sa...

Nu är det så där igen att jag inte riktigt vet vad jag ska säga. Men du ska veta att jag tänker på dig.
Kramar!

annika sa...

Va trist! Finns det någon förklaring till varför det blir så eller är det något som bara "blir"?
Påskkram!

Dubbelörnen sa...

Det enda jag kan lova är att du kommer att bli luttrad... tyvärr... el inte tyvärr...

För varje gång så får man mer hud... man blir berörd o man blir ledsen o man blir besviken ... men djupen blir inte lika djupa...

Vet inte om du hänger med i mina rader...
Kramar i mängder vännen

Micke sa...

Jag står här vid sidan om den lilla skogsstigen du vandrar på, stigen är lite ojämn att vandra på, men jag står bara här och ser dig passera, räcker ut en hand genom det skrivna ordet för att försöka stötta dig, men vet du vad? du fixar detta!!
Du har en underbar kille vid din sida...kram på er!

Annelie sa...

Hallå!
Tittar in för att checka av att du mår OK! Återkommer igen, då jag antar att du njuter av det vackra vädret.
Ha det fint,tänker på dig/kram

~M~ sa...

Jag kan aldrig ens föreställa mig hur du har det men min första tanke när jag läste det här var att jag tänkte att det är så DUMT att förstöra det du hade lyckats bygga upp. För även om det är skört, även om det kan förändras super snabbt så ska du ju verkligen inte foccusera på att det kan bli sämre. Utan försök att njuta av det som det är just nu.
Passa på liksom.
Jag vet inte Ella...jag kan ju ha jätte fel, men det var min spontana reaktion.

Sen vart jag verkligen super glad att du har C som blev tokarg och såg till att du vart kollad snabbt.
Det är det enda som tycks hjälpa på våran sjukvård idag.
Min pappa är sådär med.
Det gör att man känner sig lite tryggare...om jag skulle bli sjuk.

Hoppas att du har kunnat njuta lite av påsken och att du fått i dig lite gott påsk godis.

Varm kram

Anonym sa...

alla kroppdelar, organ och kroppsvätska lär behövas, dom lär samspela - på något subtilt sätt, fast binjurar lär man inte behöva säger G.
ha en fortsatt bra påsk!
latmasksamtal.blogg.se

Ella sa...

Anki
Det räcker så bra med att du tänker på mig. Kram vännen.

Annika
Det är en bra fråga. Det hör ju till min sjukdom men varför inte medicinerna hjälper helt plötsligt, det vet jag inte. Kanske vi får veta när vi träffar läkaren nästa gång.

Dubbelörnen
Du har helt säkert rätt. Jag tror jag redan börjar bli luttrad.

Micke
Vet du att du fick mig att gråta nu?
Kram på er med.

Annelie
JAg gör mitt bästa.
Hoppas du också njuter av vackert väder.

M
Ja det blir ju som två steg framåt och tre steg tillbaka och det är svårt att focusera på det som är bra men du har rätt det är det man måste göra. Om man kan.

Visst är det rent ut sagt pissigt att man måste bli arg för att få rätt vård?

Anonym
Är det så? I så fall är det synd att det inte är binjurarna som drabbas av allt skit :)
Välkommen hit förresten, för det är väl första gången?

Annelie sa...

Hoppas allt är bra med dig. Vill bara tala om att jag länkat til dig och hoppas det är OK!
Ha det fint/kram

Sussi sa...

Hej, hittade hit via annelis blogg. Har inte läst om vad som drabbat dig, men förstår att du inte ser. Kan inte sätta mig in i hur det känns, kan bara tänka mig... Vilken enorm sorg...
Stora varma kramar till dig...

/Sussi
Välkommen till mig, om du orkar med lite småbarnsliv :)

www.sussibussi.webblogg.se

Ella sa...

Annelie
Å vad du är gullig. Jag ska absolut anta utmaningen eller vad det är. Ska bara få lite ro att göra det.

Sussibussi
Välkommen hit.
Jag kommer absolut och besöker dig.