Yes, nu SER jag!

Äntligen! Nu har min läkare varit här. Jag har inte bara blivit grundligt undersökt utan även fått ett låångt samtal med henne och den här gången förstår jag faktiskt vad både hon och gårdagens läkare menade. Jag är fortfarande inte lugn för trycket är inte som det borde vara men hon försäkrade mig flera gånger att det inte är onormalt så här snart efter operationen.

Men, det bästa av allt, i alla fall för ögonblicket, är att nu vet jag att jag fortfarande ser… precis lika dåligt som innan operationen visserligen men ändå. Jag tror inte jag kan förklara hur skönt det är att slippa det där kompakta mörkret. Vad som helst är bättre, bara att veta att det är ljust ute är ett stort steg, och lite bättre än så är det ju nu.

Avigsidan är att doktorn tycker att jag ska stanna kvar här tills imorgon åtminstone och tycker hon det så är det inte troligt att C kommer och hämtar mig idag. Han tycker alltid att vi ska göra som hon säger… Och han har väl rätt… antar jag.

Nå ja, jag ska trösta mig med att jag nu åtminstone slipper sitta i mörkret. Nu kan jag äntligen svara på alla kommentarer och läsa lite och jobba lite och… Okej, jag ska vila också… men det är sååå skönt att inte behöva gissa sig fram på skärmen för även om det gick hyfsat så insåg jag att det är en hel del träning kvar innan jag kan styra datorn med bara tangentbordskommandon och se skärmen bara genom att lyssna. Det är ju bara det att jag inte direkt sitter och tränar på sådant om jag inte är absolut tvungen och oftast vill jag ju slippa tänka tanken ens...