En dikt

Jag hittade den här dikten hos Rospinglan/Annelie och föll genast för den. Den känns lite bekant så kanske jag läst den tidigare eller bara tänkt på dess innebörd.

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den

Att falla till botten
slå sig hårt och alltid komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit

-Marie Fredriksson Anthony 1986 -


Jag vet inte om jag är så stark med denna definition. Eller med någon annan heller för den delen.

Jag vet inte om jag vill se livet som det är och acceptera det.

Eller om jag kan falla till botten ännu en gång och komma igen.

Jag vet inte om jag vågar hoppas när jag vet att det är ett fåfängt hopp, eller tro när jag vet att jag inte har något att tro på.

Det finns dagar då jag inte ens kan föreställa mig att det finns ett ljus i mörkret, än mindre vilja kämpa för att nå dit.

Idag är en sådan dag.