Grattis Norge!
Ja vi elsker detta land...
Det är inte utan att jag ler lite när jag tänker på dagens datum för det är inte många av dessa dagar under mitt vuxna liv som jag tillbringat hemma i Sverige. De allra flesta har faktiskt tillbringats (något bakfull) i Oslo, på Karl Johan, tillsammans med alla andra galna flaggviftande norrmän. I Aftonbladet står det att norrmännens nationalrätt idag är fryst pizza, inte undra på när det är det enda man vill ha efter en rejäl bakfylla, vilket 99% av alla under 30 lär lida av idag. Kanske även över 30 förresten… Men så bakis var förstås aldrig jag eller mina kompisar. För oss räckte det gott med McDonalds.
Jag vet faktiskt inte hur många norrmän vi, jag och mina väninnor, sammanlagt varit dödskära i genom åren… eller hur ofta vi skulle göra slag i saken och flytta till Oslo.
Vi kom aldrig så långt, vilket är en otrolig tur för tänk vad jag hade gått miste om då!
Tillägg:
Som den sanna Norge- och 17 maj-vän jag är måste jag bara knycka Svd:s bilder och lägga in här.
4 kommentarer:
Hihi! Jag förstår dig! Känner en tjej som är gift med en norrman ...
Men själv har jag aldrig firat där.
Nästan så man avundas deras djupa engagemang! Men deras historia ser ju också lite annorlunda ut än Sveriges. Inte så lätt alltid.
Lady Stalker
Jag tror att vi föll för norrmännen för att de låter så gulliga, charmiga på något sätt. Svårt att föreställa sig att de kan bli arga. Dessutom är de (var de då) väldigt artiga, kanske speciellt mot svenskor.
Visst avundas vi deras engagemang. Det märks tex på Expressens artikel, ren avundssjuka från oss. ,)
Jag håller med dig om hur dom låter. Har varit kär i en del norrmän jag också:) *drömmer mig lite tillbaka* men har aldrig firat där.
Kram
Annelie
*Ler* Jaha ja, jag är inte ensam då.
Skicka en kommentar