Klockan tickar

"Fråga aldrig för vem klockan klämtar, den klämtar för dig..."
Är inte det ett Hemminway-citat? Jag vill minnas att jag läst det någon gång för länge sedan... något om hur ingen människa är en ö??? Eller är jag bara så sjukt rädd och nervös nu att min hjärna har slagit över totalt?

Klockan tickar i alla fall, det sitter en ovanför dörren vet jag. Det är så tyst och stilla här idag så dess tysta tickande låter mer som en ensam trumvirvel än klocktickande. Ibland hörs det röster i korridoren, lite skrammel av rostfritt, någon som går förbi… Jag lyssnar och försöker låta bli att tänka efter. Försöker inte att tänka på förra gången. Den där gången då allt förblev mörkt.

Snart kommer doktorn… tiden är ute.

Visst är jag bra på dramatik?

Men jag är rädd. Kanske räddare än någonsin.