Inlägg
Ledsna bloggvänner och kommentarer
Igår, när jag var ute på min bloggrunda kom jag till Christinas blogg (Solusfemina). Jag läste hennes senaste inlägg och jag blev så rörd och alldeles blank i ögonen. Hon skrev så vackert, och så fruktansvärt sorgligt. Det var så många meningar som jag själv skulle ha kunnat skriva, fast inte lika vackert, trots att orsakerna bakom inte är de samma. Jag ville så gärna skriva något till tröst, något som kanske åtminstone lite för ögonblicket kunde ge henne ett leende på läpparna.
Men jag fick inte.
Det händer ibland att jag stänger av kommentarsfunktionen på mina inlägg. Ibland gör jag det för att jag helt enkelt vet vad alla mina underbara bloggvänner kommer känna sig tvungna att skriva och jag vill inte belasta er med samma tankar klädda i andra ord, om och om igen. Andra gånger gör jag det för att jag inte vill ha medlidande, jag vill bara skriva av mig de tankar och känslor som finns där hela tiden, bara dela dem med min blogg.
Jag tror jag borde stänga av kommentarsfunktionen lite oftare än vad jag gör.
Men kruxet är bara att nu när jag fick smaka på min egen medicin så var det inte alls kul. På något sätt, nästan omärkligt, har alla mina bloggvänner kommit att betyda mer än jag trodde, och när någon inte mår bra känns det frustrerande att inte kunna lämna en rad och tala om att man förstår eller tänker på den personen. Samtidigt vet jag mer än väl varför man stänger av kommentarerna. Jag vet också att det faktiskt finns tillfällen då man helt enkelt inte orkar att ta emot alla klämkäcka och hoppfulla kommentarer, hur välmenta de än är, för man är bara för nere och för ledsen.
Idag när jag läste hos Christina hade hon uppdaterat sitt inlägg. Jag vet inte om jag egentligen blev förvånad över hennes orsaker att stänga av kommentarerna. De var ju samma orsaker som jag själv brukar ha. Fast så mycket bättre formulerade.
Så varför skriver jag nu detta? Jo för jag undrar... finns det fler än jag som stänger av kommentarerna? Varför?
Är kommentarer alltid positiva att få? Då menar jag inte knäppa kommentarer som okända ger. Får du sådana förresten?
10 kommentarer:
Än så länge har jag bara blivit saligt lycklig över de positiva kommentarer jag fått och även nyligen sktivit ett inlägg om just detta. När det verkliga livet är för drygt har jag haft uppehåll i bloggandet istället för att stänga av kommentarfunktionen. Det funkade bäst för mig men jag ser inget fel i att stänga av om man känner för det.
Ha det gott och trevlig helg :)
Jag har mest börjat blogga för att få lite tid att reflektera och att skriva ner saker jag inte vill glömma bort. Så många gånger har jag tänkt att: Det där ska jag komma ihåg och sen glömmer jag. Jag glömmer vad det var som hände och hur jag upplevde det. Jag blir lite avundsjuk ibland på genomskinliga bloggare som du och solusfemina som berör. Det blir lite plattare och mer ointressant när man är lite "försiktig" som jag själv är:-S
Nej. Jag har faktiskt inte stängt av kommentarfunktionen någon gång. Men det har hänt att det funnits saker som jag inte bloggat om för att jag inte velat ha några kommentarer om det. Men det är ju inte riktigt samma sak. Tråkiga kommentarer är oerhört sällan jag fått. Hänt någon gång bara.
Mia dh
Jag har nog faktiskt också blivit glad åt alla kommentarer, kanske lät annorlunda när jag skrev mitt inlägg??
Trevlig helg själv!
Filifjonkan
Man måste ju inte skriva ned allt i bloggen. Ibland undrar jag varför jag är så genomskinlig som du kallar det. Bra eller dåligt? Jag vet inte.
Emma
Nej, någonstans gör man ju ett val av vad man skriver om. Jag skriver inte ner exakt allt heller även om jag skriver mycket mer än de flesta.
Nej jag har aldrig stängt av kommentarerna. Har inte känt behovet. Men jag kan mycket väl förstå att man vill det ibland. Kanske det kommer för mig också, jag har ju inte bloggat så länge.
Några knäppa kommentarer har jag aldrig fått (utom spam).
Jag tycker man ska komma ihåg att "Det är min blogg", man bloggar för sin egen skull inte för någon annans. Sen är det en ren bonus att man får lära känna så underbara människor :)
Jag har nån/några som bara skriver kommentarer på gamla inlägg, men utan riktiga ord eller riktigt namn.Det kan se ut ungefär sååhär
jnDSKJ JEWSDOP
SNKS DIDJOKDF K CXKJXCIKN
Jättekul eller hur? Förstår faktiskt inte vitsen med det.
Ha det riktigt bra nu/kram
Det var vackert skrivet av Solusfemina, men samtidigt sorgset.
Jag tycker det är kul att få kommentarer och oftast får jag positiva sådana. Jag har aldrig fått några elak, men däremot en del kosntiga skrivna på engelska (spam troligen).
Hej söta snälla omtänksamma Ella.
Nu först är jag ute och åker runt bland de allra käraste bloggvännerna. Som (som du skriver) har kommit att betyda så oändligt mycket.
Du sätter fingret rakt på ... jag stängde av för att det var mitt eget behov att skriva ... prata med någon. Ibland är det ju så att man är så ledsen att man bara vill prata med någon, man letar inget svar och ingen lösning. Oftast vet jag ju om svaret själv. Men ibland behöver jag prata med någon som bara lyssnar. Nickar och förstår. Men inget säger.
Så var det med mitt inlägg. Jag ville bara berätta. Och jag visste att det fanns godaste vänner som lyssnade. Och nickade. Och förstod.
Det räcker ibland.
Men också så som du skriver ... att jag på ett sätt inte vill "belasta" mina vänner med ett ev "tvång" att skriva ... DET är märkligt i sig ... för att jag vet att de vänner som kommer till min blogg förmodligen inte känner sig belastade eller tvingade. Kanske det är en släng av det där gamla ... att man inte ska besvära andra ...
Sorg kommer i många skepnader. Ensamheten också. Anledningen till den sorg vi kan känna är olika men sorgen är oftast lika tung.
Jag har ofta känt som du ... att jag vill skriva något som tröstar och vänder allt för en vän som är ledsen ... men det går ju inte.
Att finnas nära räcker. Och det kände jag när jag bara var jätteledsen. Och hade stängt av kommentarerna ... att alla var nära i alla fall.
En lång och varm kram till dig.
Har väl fått två knäppa svar under denna tiden, bla den gången jag bespottade sverigedemokraterna, komentaren som följde var ett anonymt "SVERIGE ÅT SVENSKARNA"..
hehe.. ja, det var ju en inteligent komentar...Talade då om att gud minsan älskar henne/honom också..hähä..
Nä, jag har aldrig stängt av den funktionen faktiskt, för då kommer det via nåt annat inlägg istället som du vet..
Jag vill ha komentarer om allt, både positiva o negativa....
Kram på dig Tjejen!
Isabelle
Ja just det. Det påminner jag mig själv om då och då när jag sitter o funderar på om jag verkligen kan skriva vissa saker. Igen.
Annelie
Ja, sådana har jag med en del på gamla adressen, det har börjat nu. Konstigt va? Jag fattar inte heller vitsen.
Junitjej
Ja väldigt sorgset.
Jag har aldrig fått negativa kommentarer. Verkar inte vara så många som får det. Det låter ju som alla blev utsatta för sådant när man läser på bloggportalen tex.
Christina
;) Det var nog du som satte fingret rakt på, du uttryckte det jag själv kände. Och gör det igen här.
Visst är det ändå märkligt, man vill prata med någon, som du säger, och så skriver man i bloggen och vet att någon "lyssnar". Att bara skriva utan att lägga det i bloggen ger inte alls samma känsla av att någon har lyssnat. Märkligt va?
Micke
Ha ha. Verkligen begåvat.
Ja du har ju rätt, det kommer till andra inlägg då... det har jag märkt att vissa gör ,)
Kram tillbaka
Skicka en kommentar