Logik igen

Jag börjar bli rastlös.
Jag vill hem.
Jag vill att C ska vara här.
Jag har tusen fjärilar i magen…

De kommer inte att försvinna förrän förbandet tas av.

Doktorn har just varit här. Jag blev lite förvånad över att hon tog sig tid med det. Ibland känns det som om läkarna är nöjda med att operera och sedan vill de helst inte se en igen… Såvida det inte är på op-bordet.

Hon lät lika positiv och nöjd som förra gången. Jag frågade om jag kunde åka hem idag.
”Självklart kan du det, du är ju inte sjuk för övrigt, men för din egen trygghet borde du stanna åtminstone till på söndag.” sa hon och lät lite som om hon pratade med ett oförstående barn. Och jag kände mig lite naiv och barnslig när hon fortsatte att förklara om trycket som ska stabilisera sig och allt annat som jag redan egentligen vet. Allt för väl.

Så jag blir kvar. Mot min vilja. Det vore en helt annan sak om vi inte hade så långt hit men nu… jag får överleva. Vilket jag givetvis gör men jag hade god lust att lipa en skvätt när doktorn gick. Jag lyckades behärska mig men när C ringde och jag förklarade vad doktorn sa kom tårarna. Han å andra sidan hade ingen riktig förståelse för mig han heller. ”Vi visste ju från början att du skulle bli kvar, det var aldrig prat om att få åka hem idag”

Logik.
Varför måste folk alltid vara så snusförnuftiga????