Ännu en morsdag

Jag läser på DN att mammor har för lite tid för sina barn och att man kompenserar med saker istället. Jag är inte förvånad, idag verkar allt handla om prylar och tiden tillsammans räknas inte. Hela samhället är inriktad på att man ska arbeta och tjäna pengar och har man inte den möjligheten är man en sämre människa. Någon valmöjlighet finns inte, inte ens om man skulle vilja. Den nya regeringens politik visar med all önskvärd tydlighet att det är heltidsarbete som är det rätta, allt annat är fel.

Mors dag anses av många vara ytterligare en helg där handeln kan tjäna pengar. Så har det dock aldrig varit i min familj. Redan som litet barn fick jag lära mig att på mors dag ger man något som man gjort själv. Otaliga teckningar, lerklumpar och annat hemskt har givits bort men traditionen har bestått och nu, på vuxna dagar har jag inte sällan börjat fundera på den rätta morsdagspresenten redan efter jul. Det måste man ju om man ska hinna brodera en duk eller måla en tavla eller något annat liknande.

I år har jag, av förståeliga orsaker, dock skjutit upp tanken på morsdagspresenten så länge jag kunnat, det har blivit en sådan sak som jag liksom försökt förtränga för som det är nu så är det nästan en bedrift om jag klarar av att gå iväg till en butik och välja ut något vettigt utan hjälp. Att göra något själv har känts ganska främmande ända tills C igår kom med den perfekta lösningen… eller åtminstone en som kändes ganska acceptabel. Vi köpte en vacker ram och satte i bilden på tulpanen jag visade för ett tag sedan. Jag skrev några ord på den också. Jag vet inte om jag blev speciellt nöjd men mamma hade tårar i ögonen när hon öppnade paketet. Vilket jag i och försig förstår för detta är väl förmodligen den sista morsdagsgåvan av det här slaget som hon lär få… såvida jag inte ska börja fläta korgar…

Efter lunchen åkte vi vidare till C:s föräldrar och uppvaktade även hans mamma med en likadan present, hon blev nästan lika glad som min mamma. De är gulliga våra mödrar…

Idag har solen strålat ned på oss och det har nästan varit sommarvärme, vi har ätit ute och fikat ute. Väldigt mysigt, väldigt tröttsamt för mig, speciellt hos C:s föräldrar där även hans syster och hennes familj fanns för att uppvakta modern. Alla barn och alla människor och hela situationen att vara ny, ingift och framför allt att vara som jag är blir lite mycket i längden… Att komma hem till lugnet här känns ganska skönt.

---
Uppdaterat
Men hallå??? Såg ingen att jag stavat fel till Morsdag i rubriken?