Nervös natt

Det blev ingen hemresa igår som jag hade hoppats. Tvärt om. I natt fick jag vackert finna mig i att ligga i sjukhussängen och snurra runt och runt… Och tänka en massa mörka tankar.

Vi träffade en ny läkare igår, eller rättare sagt en som jag aldrig träffat men så värst ny var han säkert inte. Trycket uppför sig inte så bra som det borde muttrade han och därefter sa han en massa saker som bara gjorde mig förvirrad och orolig. Inte ens C var till någon större hjälp för han begrep lika lite som jag av vad den här mannen försökte säga oss. Trots att vi båda frågade. Det är något irriterande när olika läkare har olika besked att ge utifrån deras olika favoritmetoder eller vad det nu är det bottnar i. Som patient blir man ju minst sagt snurrig. Och än mer orolig. Igår eftermiddag var jag så nervös att det bara var tack vare C som jag inte tog saken i egna händer och tog bort det förbannade förbandet för att se själv.

Nu har jag genomlidit en sömnlös natt och känner mig inte speciellt mycket lugnare än igår, bara mer ensam för C var tvungen att åka hem för han måste jobba idag. Det enda jag hoppas på idag är att min läkare kan ta sig tid och träffa mig och förklara vad det är som inte är bra.

Jag hoppas hon kommer snart för det är årets underdrift att säga att jag är nervös.