Små eller stora hål

Idag skiner solen hos oss och jag har just haft en trevlig morgonpromenad hit, fast den här gången helt ensam. Idag lyckades vi inte tima in varandra och det är ganska bra det med för på det viset blir det inget tvång för någon av oss. Hur trevligt det än är med sällskap är det också rätt skönt med lite lugn för tankarna. Och för koncentrationen också förstås… och den behövdes idag för av någon anledning så korsade jag en gata där jag inte brukar och gick på andra sidan än där jag brukar går. Gissa om jag blev förvånad när jag upptäckte att halva trottoaren var avspärrad och uppgrävd? Det gick ju bra, jag blev mest överraskad men tanken på hur det kunde ha gått om jag inte hade sett något alls var inte speciellt lockande. Dessutom tycker jag inte att det var någon vettig avspärrning heller och det var ett stooort hål att ramla ned i… I alla fall kändes det så när jag tittade ner (men å andra sidan är jag inte så bra på att bedöma avstånd längre).

Sådana här saker skrämmer mig riktigt ordentligt. Det blir liksom en närkontakt med framtiden och alla utmaningar som den kanske kommer att bjuda på. När jag hamnar i de tankebanorna är det svårt att komma ihåg att jag inte är där än och kanske , kanske inte kommer så långt heller…

Idag ska jag försöka sluta tidigt. Det känns i hela kroppen att jag varit igång extra mycket den här veckan, det har ju blivit ett antal långa dagar och mängder med möten, inget av det är bra för mig numera och efter ett tag så är det inte bara psykiskt tröttsamt utan även fysiskt för att jag är på helspänn hela tiden. Det ska alltså bli skönt med helg. Fast det är jag nog inte ensam om att tycka misstänker jag.

Nu önskar jag alla en riktigt bra dag.