Kort summering av helgen

Det är strax dags för mig att gå och lägga mig. Helgen är över och den har bjudit på en hel del trevligheter och nästan lika mycket ledsamheter.

Barnen har varit här och det hör helt och hållet till den första kategorin. De har alltid nära till skratt och bus och deras sorglösa inställning till livet smittar av sig allt som oftast. Dagar som denna förundras jag nästan oupphörligt över det faktum att jag fått detta oerhörda privilegium att få delta i deras liv. De, tillsammans med C, får mig att känna mig som om jag hörde hemma här. Med dem. Som om jag vore en helt naturlig del i deras liv. För dem verkar det vara självklart. För mig… är det fortfarande en gåva.

Det är också en märklig och ganska fantastisk känsla att se den man jag älskar förvandlas till just precis en sådan far som alla barn borde ha. Att gång efter gång märka kärleken mellan honom och barnen, att se dem tillsammans, både när det är gräl och tandagnissel och när allt funkar som det ska är… också något som får mig att känna mig så djupt tacksam över att jag får vara här.

Samtidigt… har det funnits ledsamheter också. Men bara inom mig.

Vi åkte bara en kort sväng till mina föräldrar och allt var precis så bra som det kan vara med tanke på hur min mamma varit den senaste tiden. Vi stannade inte länge utan skyllde på att barnen skulle hem igen. Vilket iof var sant... Så med andra ord, ingen annan än jag själv har gjort mig ledsen och besviken denna helg. Det gör ont att inse verkligheten...

Nu ska jag önska er alla en skön afton, en god natt och riktigt trevliga drömmar.