Promenadgubbe

Den här dagen försvann i ett virrvarr av ändlösa möten och trista, långa telefonsamtal. Jag har knappt hunnit dra efter andan idag. På ett sätt är det ganska skönt för det blir ingen tid över till självmedlidande. På ett annat sätt så är det… fruktansvärt tröttsamt. Undrar just när jag ska orka en hel dag utan att klaga på just det…

I morse fick jag sällskap av min nya bekant. Det visade sig att ”gubben” inte alls är en gubbe, han är bara 53 år. Knappast vad jag skulle kalla gubbe. Jag var tvungen att fråga för nyfikenheten tog över hand. Han å sin sida var ganska frågvis han med, fast på ett väldigt trevligt sätt. Vissa människor har en helt enastående fingertoppskänsla för var de ska dra gränsen. Jag gillar sådana människor. Vi hade lika trevlig promenad idag som sist. Mitt enda klagomål… eller kanske snarare det enda pinsamma som inträffade var att jag insåg mina begränsningar. Inte ens i Byhålan klarar jag av att föra ett något sånär vuxet samtal och samtidigt hålla koll på var jag är. Snacka om total avsaknad av simultanförmåga! När vi kommit halvvägs ungefär så var jag helt säker på att det var dags att svänga till höger, och gick rakt på min promenadvän. Sedan insåg jag att jag inte visste var jag var. Piiinsamt… Eller kunde ha blivit om han inte hade tyckt det var vansinnigt roligt och skämtat bort det genom att börja prata om karta och kompass… eller möjligen gps…

Jag gillar ”gubben”. Helt klart. Han har en väldigt sund och nykter syn på mig och han är inte rädd för att fråga heller.

Däremot så är inte C helt lycklig. Inte över promenadgubben utan över något helt annat. Jag misstänker att om jag fortsätter att envisas med att strunta i att lyssna på honom så kommer det att komma ett långt inlägg om det i hans blogg. Jag kan meddela redan nu att jag inte kommer läsa några kommentarer där. Det orkar jag bara inte. Jag vet vad han tycker att jag ska göra och jag vet varför jag inte gör det. Så älskling. Sluta.

Visst ja…
Det var en sak jag har glömt mitt i allt självmedlidande jag ägnat mig åt den sista tiden. Jag glömde ju berätta att jag nu efter operationen faktisk klarar av att urskilja spamfiltret på blogg.se! Yippie! Ibland ska tilläggas. Det brukar funka efter en sisådär fyra – fem försök… Men det är ju bättre än inget. Jag kom på det för Gisan frågade.

Nu ska jag med största sannolikhet fortsätta med det jag är så bra på… sova eller vila för det känns som bommull i huvudet efter den här dagen.