Inlägg
O så bra
Det är alltid jobbigt. Att komma tillbaka från en sjukskrivning, efter en operation. Jag har alltid haft lika svårt för de artiga kommentarerna och frågorna som för ickekommentarerna. Jag vet att det ligger i mig och inte hos dem.
Idag var de var så snälla, så omtänksamma, så gulliga på alla vis. Mina kolleger skötte sig exemplariskt, sådär precis lagom som bara de som känner mig väl kan göra. Ingen kan begära mer omtanke och hänsyn av någon än det jag fick idag av alla jag träffade.
Mötet gick bra. Snabbt, utan tjafs. Konstruktivt.
Jag skötte mig också bra. Jag log. Svarade glatt. "ja det är så skönt att det gick bra!" "Ja vilken lättnad!" "Ja jag är så lycklig!" "Ja, det är fantastiskt vilken skillnad det är!" "Ja, jag är såå enormt tacksam!"
Jag följde inte med på lunchen. Jag tog en taxi hem.
Det är något som inte är bra... inuti.
Kanske har jag bara fått maginfluensa... eller något...
Jag är så trött på detta. Så less på allt. Så trött ända in i märgen. Och så trött på hela mig. Tänk om jag bara... Kunde rycka upp mig? Tänk om jag bara kunde känna allt jag sa idag?
7 kommentarer:
Inte konstigt om du känner dig trött av all anspänning. Icke desto mindre jobbigt för dig att känna denna trötthet. Men jag tröttnar aldrig på att läsa din blogg så fortsätt skriva. Kramar...
Det går inte att bara rycka upp sig är jag ledsen att säga, men som du beskriver, tänk om det bara var att göra det... Kraaam
Näe, det går nog inte att bara bestämma sig för att rycka upp sig så där hux flux.Men det är nog rätt bra att säga de där positiva meningarna ögt för dig själv också, så de mörka tankarna förstår att de inte har förstatjing!
Skönt att du fått sova en natt och jag håller med om att bästa sättet att få spökena att blekna är att plocka fram dom i ljuset för C.
Kram!
Ja det är jag som har skrivit dikten. Alla dikter som det inte står annat på är mina egna hopknåpade ord. Kramar...
Oh, tack för besöket och för dina ord. Tack vare din besök fick jag ta del av dina ord av ditt liv.
Jag kommer att fortsätta läsa din blogg, ska bara bläddra bakåt och läsa vad som har hänt dig.
Jag återkommer, jag måste också...rycka upp mig. Lätt sagt men ack så svårt, eller hur?
*lämnar en bukett anemoner från trädgården bredvid ditt tangentbord och önskar dig en så pass bra kväll som du kan ha*
Margareth
Gisan
*rodnar* Tack snälla du. Det var ord som värmer.
Maria
Ja visst vore det behändigt? Bara rycka upp sig... Kan man gå en kurs tro?
Annika
Ja det kanske du har rätt i faktiskt. Lite positiva afirmationer eller vad det nu heter. Jag har en kompis som tror stenhårt på det där.
Gisan
Du borde ge ut en diktsamling. Fast den har du väl hört förr?
Margareth
Tack själv. Jag läset en hel del hos dig och det var verkligen trevligt.
Tack för de vackra blommorna ,)
Visst är det jobbigt att komma tillbaka från en sjukskrivning.Det viktiga är att du lyssnar på ditt inre, som du idag gjorde genom att åka hem. Magknuten kommer snart (hoppas jag) att kännas bättre. Du har en väg att vandra som inte är så lätt. Det är många sidovägar och många uppförsbackar, men tids nog dalar det ner och du kan vackert gå där längs vägen och njuta över vad du kan insupa till ditt inre...
Men guuud va djup jag blev,men det är ju så.
Låt det ta tid Ella, så kommer allt att kännas lite lättare ((kram))
Skicka en kommentar