Hänsyn?

Det blev en promenad till jobbet idag. Utan sällskap. Men jag kom fram till jobbet ändå, även om jag nästan blev överkörd av ett gäng cyklande ungdomar som svor ve och förbannelse över mig. Det var faktiskt lite kusligt om jag ska erkänna. Jag hörde dem inte för jag var mest koncentrerad på att höra ljuden från bilarna på vägen jag skulle korsa och cyklisterna kom från höger. Nu gick det ju som sagt bra den här gången men jag vet inte… det är ju märkligt att det går mängder av morgnar utan minsta problem, utan att jag ens träffar någon, och så blir det två morgnar i rad då det bara nätt och jämt går bra…

Det är inte utan att jag börjar att fundera… Jag vill inte tro att jag inte ska gå för det är lite av en frihet för mig att kunna göra det men samtidigt så… Den här gången var det inte läskigt att bli nästan överkörd, utan mer… inställningen cyklisterna hade. Ingen som helst hänsyn över huvudtaget.

Det där är något man ser mer och mer i samhället, eller inbillar jag mig? Att människor inte respekterar varandra och visar hänsyn. Både i stort och smått. Att barn och ungdomar inte visar respekt tyder kanske mest på att jag börjar bli gammal, men samtidigt tycker jag att det finns gränser. Å andra sidan vad föregår vi vuxna med för exempel egentligen? Ta den här konstnären som nu är dödshotad för sina teckningar på profeten Muhammed. Visserligen har vi tryck och yttrandefrihet men visar inte det på en ganska stor respektlöshet när man envisas med att avbilda en annan religions heliga profet med vetskapen att människor som bekänner sig till den tron inte uppskattar det och ser det som en kränkning? Måste man envisas med att trampa på andra?

Visst tycker jag att man ska få säga, skriva och rita vad man vill men… om jag vore djupt troende kristen skulle jag förmodligen bli aningens upprörd om Jesus avbildades som en rondellhund. Jag skulle bli upprörd om JAG blev avbildad som rondellhund! Sedan kan man ju alltid diskutera hur rätt det är att hota i religionens namn eller ännu värre, utkämpa krig. Liksom man kan undra om islamer respekterar kristna... Men det är en annan fråga…

Oj, vilken utsvävning jag gjorde, och jag som inte ens är speciellt engagerad i just det här ämnet… även om jag kan tycka att mitt motto är att leva och låta leva vilket för mig innebär att jag visar viss respekt för andras trosåskådning, kultur, handikapp, mm och förväntar mig det samma tillbaka…