Skogsdunkel

I den svårmodiga skogen bor en sjuk gud.

I den dunkla skogen äro blommorna så
bleka och fåglarna så skygga.

Varför är vinden full av varnande viskningar
och vägen mörk av dystra aningar?

I skuggan ligger den sjuke guden
och drömmer elaka drömmar...



- Edith Södergran



Det finns en hel skatt där ute. Har jag nämnt det kanske redan? Den är inte ens gömd, den är till för alla, helt gratis. Projekt Runeberg heter den och "arbetar på frivillig grund med att skapa fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur och göra dem öppet tillgängliga över Internet". Ett helt fantastiskt arbete tycker jag, som gör våra klassiska författare tillgängliga och sökbara för alla. Edith Södergran hade jag inget minne av sedan litteraturlektionerna i gymnasiet men nu har det blivit en hel del läst av henne, liksom Karin Boye som jag alltid tyckt om. Det enda tråkiga för mig är att det är Nisse som läser och jag lovar, han har ingen inlevelse alls…

Lugnet fortsätter annars här hos oss. Det kan inte vara normalt att två barn i åldrarna 10 och 13 är så tysta och lugna. Kan det vara vädret som påverkar dem? Eller blev de också trötta på barnkalaset igår tro? Eller längtar de bara inte ut i regnet? Eller så var filmerna de hyrde helt enkelt ganska lyckade…

Klockan är snart nio och hos lustiga familjen (oss) är alla lampor tända för att inte en viss person ska behöva famla runt i blindo. Igår, när jag lade mig vid elvasnåret och släckte ljuset kunde jag konstatera att det mörka halvåret är här. Det var kolmörkt i sovrummet. Märkligt nog tycker jag inte det är det minsta trevligt. Ska det verkligen vara så i början av juli? Hur länge sedan är det som det vände egentligen? Två veckor? Jag trodde nog att jag skulle slippa de "mysiga kura skymningskvällarna” ett litet tag till men det verkar inte så.

Jag kan inte ens trösta mig med att det bara är jag som blir deppig av detta väder. Det verkar ju som om jag är i ganska gott sällskap… Vi som så innerligt väl behöver ljuset i detta mörka land...