Blogg.se och andra kommentarer

Det här inlägget hör inte till de glada och sväva-på-molnen-efter-semestern som jag egentligen borde skriva idag. Det är faktiskt ett lite ledset inlägg från en lite deppig Ella. Inte från en lat en, så som jag trodde i morses, eller ens från en vars hjärna fortfarande är på semester… För det skulle man annars kunna tro är orsaken till alla försvunna kommentarer och otydbara spamskydd…

Jag har ju skrivit om det förut, att de där spamskydden som blogg.se har ger mig vissa problem. Det är inget nytt antar jag för någon som regelbundet besöker mig. Hittills har jag dock lyckats klura ut vad det står efter några gissningar. Tyvärr har jag i kväll tvingats inse att det är slut med det nu.

Det känns ganska trist. Jag vet att det har varit på väg länge men jag hade hoppats på att det inte skulle hända än. Kanske har det med det där orosmolnet doktorn berättade om sist att göra, i så fall kan det bli bättre igen så småningom…om jag har tur. Kanske är det bara ännu ett naturligt steg i utvecklingen av min sjukdom. Hur det än är så är det tråkigt. Och lite skrämmande att det har förändrats så mycket på drygt en vecka som jag varit borta från bloggen.

Jag vill i alla fall att ni ska veta att jag kommer att fortsätta att läsa alla er som bloggar på blogg.se, men jag kommer inte att kommentera speciellt ofta. Jag vet att jag kan be C om hjälp, han ställer gärna upp och gormar aldrig. Tvärt om… men… jag behöver hans och andras hjälp ofta nog och det gör inga mirakel direkt för självförtroendet som det är…

Bloggagratis.se och de andra som inte har lyssna-funktion eller ”alt-text” är inte helt enkla heller numera. Det är förmodligen därför mina kommentarer försvinner då och då.

Tänk om alla mina bloggvänner kunde blogga på blogger.com… eller om de andra verktygen kunde anamma bloggers lösning för spanskydd…


Ska jag vara helt ärlig så retar detta mig på fler än ett sätt. Dels är det som sagt ytterligare en milstolpe som passeras så att säga och ännu en orsak till oro… (och jag har inget sagt till C ens).

Dels så blir jag lite irriterad över att bli utestängd från att göra sådant som jag borde kunna göra, som det finns tekniska lösningar för. Jag uppskattar inte alls att få samma status som ett spam och det gör mig lite lätt förbannad faktiskt. Det känns lite… orättvist. Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag.