Ensamma tankar

Jag sitter här och funderar på ungefär tusen saker samtidigt.
Ute regnar det och C var tvungen att åka till jobbet under förmiddagen för att lösa någon akut kris. Märkligt hur lite intresserad jag är, jag som i vanliga fall med glädje hade följt med honom.

Jag har funderat på lite av varje.

På livet till exempel.

Någonstans där jag presenterade min blogg skrev jag att den handlar om livet när inte livet blev som det var tänkt att det skulle bli. Men frågan är om livet någonsin, för någon, blir som det var tänkt. För mig och många av mina läsare blev livet verkligen inte det vi drömt och planerat för. Jag tror att många av oss skulle slippa delar av sitt liv, ändra det, få tillbaka det som det var förr, innan allt blev som det inte skulle bli… Fast jag undrar jag om det finns någon enda person som helt ärligt kan säga att livet blivit exakt så som han eller hon drömt om att det skulle bli… jag menar även de av mina läsare som inte drabbats av något ”hemskt” utan ”bara” lever livet som det blev…

Jag antar att man kan göra tusen planer och ha miljoner önskningar men till sist så är det ändå inte så det blir. Till slut är det någon annan som beslutar, ger en förutsättningarna och sedan får man vackert ta emot och leva livet ändå. Trots att det inte blev som man trodde att det skulle bli. Trots att allt förändrats och man plötsligt finner sig i en situation som man inte kunnat drömma om i sina värsta mardrömmar ens… Som man verkligen inte vill befinna sig i. Som gör en arg och frustrerad och förbannad och… rent ut sagt vansinnigt ledsen.

Men man går vidare ändå. Det finns ju inget alternativ. Man fortsätter och tar emot de smällar man får… Och ställer sig upp trots att man kanske borde ligga kvar för det vore fan så mycket enklare. Men likt en mindre vetande ställer man sig upp och gör sig redo för nästa stora smäll som däckar en…

Det sägs att man alltid har ett val. I viss mån stämmer det. Man kan välja att deppa ihop och lägga sig ned och dö eller så kan man välja att göra det bästa av det man har. I viss mån har man inga valmöjligheter alls för det är få av oss som valt sin livssituation. Det har bara… blivit så. På gott eller ont. Någon annan har bestämt.

Vem? Gud? Ödet? Mohammed? Jesus?

Jag vet inte. Jag vet inte ens om det underlättar att tro på något av det där, kanske är det enklast att inte fråga varför och inte fundera för mycket över de planer man hade. I livet före…


Jag funderade också på den där frågan man ibland får eller ställer sig själv… inte den om ”vad skulle du göra om du vann x antal miljoner” utan den där om ”vad skulle du ändra på om du fick gå tillbaka och ändra på något i ditt liv”. Om jag fick göra om något, gå tillbaka och ha facit på hand… Jag har funderat en hel del på det, speciellt nu när den där första årsdagen är på väg i snabb takt.

Vad skulle du ändra på om du fick ändra på vad som helst i ditt liv, gå tillbaka, med facit på hand?


Sedan har jag också funderat på en betydligt mer världslig detalj. När vi var i Spanien satt jag och skrev en slags saga… Naturligtvis med stora delar sanning men ändå en saga. Ett försök till en novell. Jag är inte helt klar med den men jag sitter här och funderar på om jag ska våga lägga ut den här. Undrar vad som kan hända… Alla slutar läsa min blogg kanske? Jag får skämmas ihjäl?

Jag vet inte….

Nu ska jag sätta mig i soffan och fundera lite till, med en kopp kaffe och zappa lite mellan TV-kanalerna för sällskaps skull. Ensamhet är ganska behaglig ibland men det får inte bli för länge.

En trevlig fortsatt förmiddag önskar jag er alla!

PS… glöm inte att rösta…