Inlägg
O-oberoende
Det blev i alla fall en tur till shoppingcentret och en klänning, en kjol, några toppar och två par skor inhandlades till mig.
En ganska tråkig eftermiddag blev det faktiskt för någonstans mellan bilen och H&M tappade jag liksom humöret. Visst är C duktig på att guida och beskriva men… Och visst älskar jag honom, och visst är jag oändligt tacksam över att han ställer upp… men… jag blir så förbannat frustrerad över att han måste. Att jag inte längre klarar mig utan hans guidning och beskrivningar.
Jag har levt större delen av mitt vuxna liv ensam, jag är van vid att handla kläder själv, välja vilka skor jag ska ha till, jag är van vid att göra det när jag vill och vart jag vill. Jag är van vid att hoppa in i bilen och köra dit jag vill, träffa den jag vill och göra precis det som faller mig in… när det faller mig in. Jag är van vid att klara mig själv!
Det mesta av det där klarar jag inte längre, jag måste be om h j ä l p… detta förhatliga ord som gör mig till en svag person som saknar all värde. Beroende. Värdelös. Osjälvständig.
Fy sjutton vad jag hatar att vara det…
Jag vill kunna ta bilen till närmaste stad, gå in på vilken affär som helst och köpa det som faller mig i smaken. Jag vill kunna välja när jag vill ha med smakråd och bestämma själv när jag vill lita på hans eller hennes smak… Jag vill kunna gå till matbutiken och köpa matvaror, jag vill… göra det som faller mig in när det faller mig in. Själv. Ensam om jag så väljer.
Jag vill ha mitt gamla liv tillbaka. Mitt oberoende, min självständighet, mitt vuxenvärde… Mitt värde som en självständig person.
Jag hatar detta beroende och allt vad det innebär!
Hatar, hatar, hatar...
Och det värsta av allt, det som gör mig till en än sämre människa är att jag avundas alla som kan göra allt det där som jag inte längre kan själv...
11 kommentarer:
Hej.
Första gången jag kommit hit. Hittade dig via bloggregistret.Började läsa som man gör och tycker att din blogg verkar jättefin och trevlig. jag gillar att läsa om riktiga människors tankar och känslor. Jag började blogga i påskas och tänkte också ha min blogg som en ventil så som du har haft men av någon anledning blev det så många vänner som råkade få nys på den att den blev helt officiell i mit liv. Hur som helst har jag använt den för att se mitt liv, min vardag och att se livet från den ljusa sidan. Vad jag förstått har du börjat blogga efter att du fått en sjukdom? Blivit blind? Träffat en kärlek? Ja, längre än så har jag inte kommit i din blogg men jag återkommer gärna om jag får? Kram och kämpa vidare! Ps. Här kommer världens dummaste fråga: Hur funkar det att skriva och blogga, läsa bloggar när man är synskadad? Är inte helt insatt....
www.borthy.blogg.se
Vad har hänt med din blogg? Det är konstigt. Bruntfält uppe sen mörkt resten av bloggen? Vill läsa vad Ella har haft för sig på shoppningen:-)
Hej.
Första gången jag kommit hit. Hittade dig via bloggregistret.Började läsa som man gör och tycker att din blogg verkar jättefin och trevlig. jag gillar att läsa om riktiga människors tankar och känslor. Jag började blogga i påskas och tänkte också ha min blogg som en ventil så som du har haft men av någon anledning blev det så många vänner som råkade få nys på den att den blev helt officiell i mit liv. Hur som helst har jag använt den för att se mitt liv, min vardag och att se livet från den ljusa sidan. Vad jag förstått har du börjat blogga efter att du fått en sjukdom? Blivit blind? Träffat en kärlek? Ja, längre än så har jag inte kommit i din blogg men jag återkommer gärna om jag får? Kram och kämpa vidare! Ps. Här kommer världens dummaste fråga: Hur funkar det att skriva och blogga, läsa bloggar när man är synskadad? Är inte helt insatt....
www.borthy.blogg.se
Jag förstår lite vad du tänker.. för precis som du så fanns det en tid då man var "kan själv".., och varje begäran om hjälp från min sida kändes som en svaghet!
Men det var då! Nu har jag insett, och varit tvungen att hitta och försöka följa ett nytt mantra: Jag har inte råd att vara finkänslig längre! (Låter dumt men..!) Jag MÅSTE våga be om hjälp!! Gör jag inte det så går jag under - och då går vi under allihopa! Så är det bara!
Men ärligt sagt, så det är inte lätt.. men jag försöker hela tiden att lära mig att tycka om att våga be om hjälp! Om inte jag får hjälp - så kan inte jag hjälpa någon heller!
Sov gott.. från en trött en!
Kram min vän..
Jag vet inte vad jag ska säga.Klart som tusan att du vill ha ditt gamla tillbaka, där du var oberoende. Självklart är det inte kul att behöva vara beroende, att behöva be om hjälp.JAg förstår också att du HATAR HATAR HATAR, men en sämre människa är du INTE, för att du avundas det du mist.En helt naturlig känsla från din sida. Inte tusan kan du vara glad över det...
MEN
Nu är det som det är, och nu ser vi framåt lite igen.Så gott det går!
Kramar till dig Ella.
Glöm inte bort att du är unik och en alldeles fantastisk människa. Det är inte ögonen som gör dig, inte heller dina kläder, utan det är DU, hela DU som finns där bakom fasaden, i form av en kropp. Glöm aldrig det;-)
Borthy
Välkommen hit!
Jag förstår att man inte kan ha bloggen som ventil när man har vänner som läser i den, det är därför jag skriver anonymt och är jättenoga med att aldrig nämna den men sen har ju min man ändå hittat den. På gott och ont.
Du har annars gjort en bra sammanfattning, jag började blogga när jag insåg att min ögonsjukdom kanske skulle leda till allvarliga konsekvenser. Det var i samband med det som jag blev tillsammans med min kärlek ,)
Frågan är absolut inte dum. Jag har ett program som läser upp text och förstorar den. Skriver gör jag ganska bra sedan förut. Mer hittar du i mitt första inlägg i den här bloggen om du är nyfiken.
Välkommen åter!
Anne-Maj
Vad du skräms!!!
Ser min blogg konstig ut???
Måste väcka C och fråga för jag har inga problem med att läsa den och när jag tar tittar så ser den likadan ut som alltid.
Elisabeth
Nej, det är ju precis så, jag har inte heller råd att vara finkänslig eller stolt för valet står mellan att bara göra det jag kan själv eller ta emot andras (C:s för det mesta) hjälp och leva ett mer "normalt" liv... fast med hjälp. Att bara hålla sig till det jag klarar själv blir ju lite begränsat och på det viset lär jag mig inget nytt heller...
Ha en bra dag!
Annelie
Tack vännen!
Det sista du skriver är svårt att komma ihåg och känna vissa dagar.
Kram till dig!
BORTHY
O nej... du bloggar ju på blogg.se!
*snyft*
Jag kan bara läsa hos dig men inte kommentera. ,(
Jag kan inte tyda spamfiltren där (som du säkert läst här).
Ella: Ska vi sätta oss och tjura någonstans och skrika att vi vill!!!
Känner igen mig...
Tänkte ändå säga så att den som kan be om hjälp är långt starkare än de lfesta andra som inte klarar att ta det förhatliga ordet i sin mun...
Stor kram på dig
Ella, jaa:-) Men i Explorer ser din jättefin ut som vanligt. Det är bara i Firefox som den ser lite ful:-)
Anne-Maj som orkar inte logga in via Explorer:-)
Maria
Jaa Det gör vi! Fast inte för länge då...
Och ja, du har rätt, att be om hjälp kräver styrka.
Anne-Maj
Jag tror jag vet varför, jag har postat inlägg via mailen nu för jag har inte orkat logga in mig. Kan vara det som gör att det blir knäppt.
Kan bara hålla med Annelie. Aldrig kul att vara beroende. Det är så viktigt att våga skrika ut (eller skriva ner) det ibland hur mkt man hatar hatar oxå! Bara skrika och vara arg. För visst är det orättvist.. jag blir så rörd av inlägget. Att du varit så oberoende och självständig innan och att du aldrig i samma mån kan bli det igen. Men, men på något sätt... jag är en sån dum optimist som alltid försöker hitta något positivt med allt. du har förhoppningsvis nya vänner som du får via denna bloggen som kanske kommer betyda ofantligt mkt för dig någon dag :) bara som ett positivt exempel. Det ju alltid hopp om en ljus framtid oavsett om man ser eller ej. Hmm, ingen aning om hur flummigt inlägg detta blev nu, men ska ej läsa igenom denna innan jag skickar.. annars börjar jag bara ändra och spontana tankarna/meningarna tappar sitt värde. Kämpa på!
Skicka en kommentar