Morgontankar

Det finns inget som tidiga morgnar för att hinna i kapp med sina bloggbesök. När alla sover som godast tar jag fram datorn och ligger i sängen och surfar runt. Det är ganska trevligt faktiskt. C är så svårväckt att han inte vaknar av mitt tangentbordsknatter och Nisse har jag i en hörlur i örat.

Idag har jag hunnit besöka alla och läsa i kapp. Tyvärr är jag nog för trött för mina kommentarer verkar med en väldig fart försvinna ut i cyberrymden utan att någonsin registreras. Eller så stupar det på de där dumma spamguarden vissa bloggar har. Jag återkommer till er alla i kväll tror jag, jag kanske är piggare då.

Tänk vad mycket det är som hänt hos er medan jag varit borta. Man skulle ju kunna tro att jag varit borta en månad! Jag blir minst sagt arg när jag läser om elaka påhopp och dumma kommentarer som vissa verkar få. Jag förstår mig inte på människor som tycks finna nöje i att såra andra och göra andra ledsna. Att man bloggar och vad man skriver i sin blogg och hur ofta är väl ändå upp till var och en??? Finns det inget bättre att lägga sin energi på än att klaga på sådant?

Vad har hänt med uttrycket ”låt var och en bli salig på sitt”? Eller ”Leva och låta leva?” För strängt taget angår det faktiskt ingen hur ofta jag eller någon annan bloggar eller vad vi bloggar om!

Sedan har jag läst andra tråkigheter och ledsna tankar på andra ställen. Dem ska jag också kommentera ikväll när jag hunnit tänka efter lite bättre och kan posta kommentarer utan att de försvinner bort. Det måste vara semestern som gjort mig lat och ovan…

Nu önskar jag alla en riktigt solig dag. Här skiner solen, men var är värmen? Det är ju kallt ute!