Saker som lever farligt

Den här dagen har i alla fall börjat lite bättre än gårdagen. Hittills har bara ett enda litet glas gått i kras. Genomskinliga glas fyllda med vatten i närheten av bordskanten får liksom skylla sig själva. Deras öde är förutbestämt de kommer obönhörligen att bli omkullknuffade av katastrofområdet Ella.

Å andra sidan kan man ju se det hela lite positivt, vi kan numer se fram emot ett ständigt behov av förnyelse på porslins och glasfronten vilket inte många andra kan med gott samvete.

Saker som åker ner, välter, går i kras är egentligen inte helt ovanligt hos oss. Jag har inte riktigt lärt mig att hålla armar och händer inom synhåll eller vad det nu beror på. Egentligen är det inte mycket att orda om utan bara att leva med, fast när det blir riktiga stim av sönderslagna och utvälta saker som igår och idag kan jag bli lite irriterad, eller snarare uppgiven... eller allt på en och samma gång. Då kan jag känna för att bara rycka på axlarna och sätta mig ner i ett hörn och aldrig röra mig därifrån igen.

Inte är jag speciellt förtjust i väggar som hoppar fram eller flyttar sig när jag går förbi heller. Idag ilsknade jag till ordentligt när den där väggen som jag brukar bråka med gav sig på mig ovanligt hårt. Jag har lite svårt att bedöma avstånd, speciellt när saker i bakgrunden har samma färg som i förgrunden och inte är jag speciellt uppmärksam heller här hemma, eller inte tillräckligt tydligen. Av den anledningen ska vi nu faktiskt ge oss iväg till färgaffären idag och hitta en fin kontrastfärg att måla den där väggen i. En färg som förhoppningsvis matchar soffan... fast inte för mycket...

Förmodligen åker vi förbi Duka eller Coop eller något annat ställe där de säljer glas, kanske kan jag hjälpa dem med omsättningen där med... Inte genom att köpa glas utan genom att ha sönder dem.