Ovissheten fortsätter

Som du kanske vet så var det dags för en kontroll av trycket idag. Resultatet är inget att slå kullerbyttor över direkt. Lite högre än förra gången, men bara lite… Igen. Att det går uppåt är inget bra. Inget att glädjas över alls. Nu har det gått så långt att jag nästan längtar efter att få prata med läkaren igen och besluta dag för operation. Det känns vissa stunder lättare att veta något som inte är speciellt bra eller rolig med säkerhet istället för att gå i ovisshet.

Jag vet.
Den som läst min blogg ett tag tycker nog att jag vid det här laget borde ha vant mig vid att leva i ovisshet men jag tror inte det är en känsla man kan vänja sig vid. Man kan lära sig att hantera den. Det är en helt annan sak.

Framtiden för mig har varit oviss länge, eller kanske jag borde säga ovissare än för de flesta. Ska jag vara riktigt krass är det när jag blir blind som min syn, eller bristen på den, kommer bli riktigt pålitlig. Fram till dess är det bara för mig att försöka planera för det värsta men hoppas på det bästa. Det innebär att jag inte kan skjuta på stora beslut ”tills jag vet” för veta kommer jag tydligen som sagt inte göra förrän då. När det är kört.

Allt detta är givetvis lättare att skriva och bestämma sig för än att följa och leva efter så räkna med att jag kommer fortsätta att klaga över ovissheten… och alla andra känslor som fortfarande inte är i topp.

Men för ögonblicket har jag i alla fall bestämt mig för att hoppa på projektet...