Inlägg
Bättre idag?
Jag har varit borta två dagar från jobbet. I onsdags var jag på läkarbesök, vilket de flesta vet. Igår... Ja igår, var igår.
Bland dagens kommentarer:
"Mår du bättre idag?"
"Å vad skönt att du är piggare nu"
"Vad bra att du är här, att det inte var något allvarligt."
Bättre än vad? tänker jag, men jag ler och nickar och låtsas stressad.
Piggare än när? men jag ler och nickar och låtsas stressad.
Allvarligt? Nej då. Iget allvarligt. Inget allvarligt alls. Inget som inte påverkar hela mitt liv.
Livet forsätter precis som förr. Som det alltid gör. Och som alltid är det lättast att låtsas som om inget hänt, händer, ska hända. Allt är som vanligt.
Fast piggare, bättre och mindre allvarligt.
13 kommentarer:
Tjo tittar in o kolla hur det är med dig, har inte haft tid att hälsa på dig på så lääääääääääänge ju...ser att allt går framåt men också upp o ner. Önskar dig en skön och rolig helg.
Kram Anki på Gården
Det är konstigt hur folk tänker och reagerar. Något som ställer hela ens värld på ända ses som en bagatell (alternativt mycket värre än vad det är) av de runt omkring en.
Efter min första och stora kris för sex år sen, pratar jag mest med min man. Föräldrar och syskon får inte alls veta lika mycket som tidigare. Jag orkar inte berätta och ställa till deras liv igen. Mamma och syrran fick stora problem efter min kris och det är inget jag orkar med en gång till. Resultatet är en mer "ansträngd" relation. Problemet är deras, inte mitt det vet jag, men ändå påverkar det mig. Det har blivit bättre men långt ifrån så som det var innan.
Ett råd är att du pratar så mycket som möjligt med C, ni verkar ha ett lika bra förhållande som jag och min man. Andra som nte "förstår" får man hålla lite kort och tanka värme och energi från de som står en nära. Svamligt och långt, men jag hoppas du förstår tankegången...
KRAM!
K
ANki på Gården
Vad kul att se dig här, jag ska också komma och titta tilld ig på gården.
K
Ja visst är det märkligt?
Just det här med att berättar man somd et är så "ställer man till" deras liv. Det har jag också lagt märke till.
Och de som gör det till värre än vad det är, de finns de med och de är ännu jobbigare tycker jag.
Förstår hur du känner. Tror jag.
Med förnuftet förstår man att det sägs i välmening men i hjärtat gör det ont. Jag tror det är ok att ta på masken ibland, bara man låter den falla också. Kram.
Lämnar en liten kort hälsning med önskan om en skön helg för dig o C
Hoppas jag inte skrivit ngt som låtit fel. har i så fall inte varit min mening ska du veta..
Bryr mig ärligt och mycket..
Ha det så bra det bara går i helgen vännen
Kram
Cinapina
Ps.. Blogg.se håller på o donar o gör om lite så jag har inte fått in någon blogg än idag. Det ska visst funkar bättre o snabbare sen..
Återstår att se säger skeptikern..
Kjamiz
Ja, knepigt det där. Jag har börjat be folk att inte fråga mig hur jag mår. Det är så jobbigt att svara på, även när man mår bra. När jag mår extra bra säger jag det till min sambo. När jag mår dåligt märks det, då orkar jag nästan ingenting.Så skönt när folk inte frågar. Ha en underbar helg!
Isabelle
Ja visst är det i välmening. Men ibland gör ju det med ont ,)
CInapina
JAg hörde något om att blogg.se ska flytta. Hoppas det blir bättre.
Cleo
Det låter nästan som en bra idé att be dem att inte fråga. Ibland, dagar som denna vore det lättast.
Tror du inte folk lämnar kommentarer utifrån vad de vet?
M a o så kanske de inte har full insikt i vad som händer med din syn? Å den som tyckte det var tur att det inte var något allvarligt - för den kanske allvarligt var något dödligt?
Döm inte folk så hårt - de säger inte så av elakhet, bara av okunskap. Tror jag...hoppas jag...
Annika
Jag tror inte alls det var illa menat. De var nog bara sådana kommentarer som man så lätt slänger ur sig för att det är vad man förväntas säga. För att det är enklast att säga så.
Och nej, jag är ganska säker på att det inte är så många som egentligen vet vad det är som händer med min syn... att detta är allvarligt.
Hej, kikar in igen!
Jag själv känner mig oerhört besvärad när någon vill känna medlidande. Jag pratar gärna om min synskada, men vill inte att någon ska tycka synd om mig eller ens prata om hur hemskt det är osv. Hur hanterar Du sådana situationer?
Kram på dig och ha en skön fredagkväll!
Jag hoppas solens varma strålar nått även dig idag... Att du känner värmen o våren o kan ta emot den kärlek o omtanke du får av dem som står dig närmast...
En dag av njutning är trots allt en dag av njutning... o imorgon har de lovat än varmare än idag...
Kramar o du finns i mina tankar mest hela dagarna... Tänk vilket intryck/avtryck du gör...
Kramar i mängder
Annika
Ja du... en bra fråga. Det finns inget värre än medlidande. Jag klarar inte det för dels är det oerhört pinsamt och dels har jag inte tillräckligt med distans för att hålla tillbaka tårarna.
Jag försöker fly de gånger det händer. Det är svårt.
Och helt klart föredrar jag att folk är som de här var idag än att de visar medlidande. Men det är också en balansgång för samtidigt är det ju trevligt om de ger någon slags bekräftelse på att de vet. Att de inte tror att jag var hemma med mensvärk eller något.
Men nej, jag vet inte hur jag ska hantera sådant. Vet du?
Du har sett att jag har e-postadressen till vänster? ,)
Dubbelörnen
Tack vännen.
Idag har solen strålat ner och jag njöt av promenaden till jobbet. Annars var dagen sisådär, men jag börjar ta mig upp igen. Kanske.
Känns som jag kan tänka på annat också nu, inte bara allt hemskt.
Ja, jag hoppas på en fin helg, eventuellt åker vi bort imorgon.
Skicka en kommentar