Fler bekännelser

I natt sover jag ensam i vår stora säng, ensam i huset för första gången. C har just åkt hem till sina föräldrar. Själv har jag packat allt, kollat allt och dubbelkollat, både själv och med hjälp av C. Allt är klart. Det enda som återstår är att försöka somna, att jag vaknar i tid hyser jag inte minsta tvekan om.

Imorgon kl åtta kommer en taxi och hämtar mig och kör mig den korta vägen till min frissa. Hon ska göra mig vacker. Sminka mig, göra en håruppsättning och när allt är klart ska hon hjälpa mig att ta på mig klänningen.

Så fort jag såg den visste jag att den skulle bli min… min för en dag i alla fall. Jag önskar bara att den hade funnits i rosa ,)

Strax före elva kommer min far i Pärlan och hämtar mig för att köra mig till den lilla kyrkan. Den ligger strax utanför byhålan, på en liten höjd och med massor med skir grönska runt omkring. Ja, det har börjat grönska på allvar nu så till och med jag ser det, och de två japanska körsbärsträden vid ingången till kyrkan blommar i rosa. Det är gudomligt vackert till och med för mig. Trots att jag som sagt aldrig fantiserat speciellt mycket om ett eventuellt framtida bröllop så har nog en del av mig alltid tänkt på den här kyrkan som platsen där jag vill vigas. Varje vår när jag haft vägarna förbi har jag stannat till och bara beundrat hur vackert och romantiskt det är, så visst hade jag väl en dröm ändå kanske. Som snart går i uppfyllelse.

I kyrkan väntar C på mig (hoppas jag) tillsammans med min mamma, hans föräldrar, hans syster och hennes familj, hans barn (deras mor var så tillmötesgående att vi höll på att svimma av förvåning), mina två bästa väninnor, deras pojkvänner, min bästa vän K, och C:s två barndomsvänner med familj. Vi blir inte många, men de som vi verkligen vill ska vara med kommer att finnas där och dela vår dag.

Efter vigseln har vi bokat festvåningen på Stadshotellet, där väntar en trerätters lunch, tårta (en rosa) och en orkester på tre personer (vad kallar man sådant?) som ska spela musik för oss. Vi kommer precis hinna äta, dansa valsen, skära tårtan och sedan åka till flygplatsen för att fortsätta till Rom.

Det är morgondagens planer. Jag ville bara dela dem med dig.

Vi kommer tillbaka på tisdag.

Visst ja, jag höll på att glömma.
Någonting nytt: skorna (jag ska inte dansa hela kvällen så det går nog)
Någonting gammalt: halsbandet som jag ärvt av mormor
Någonting blått: strumpebandet, precis som det ska vara
Någonting lånat: klänningen (hyrd men det räknas väl?)