söndag, november 4

Party

Igår kväll var vi bjudna på Halloweenfest. Jag är ofta fortfarande bjuden på fester men det är en evighet sedan jag faktiskt var på en. Sist tror jag var på min möhippa.

Jag vet inte om jag någonsin kommer att vänja mig vid detta mörker som på något sätt alltid känns så mycket mer begränsande på fester när många är samlade, alla är glada och de flesta lite överförfriskade. Då blir det liksom så mycket svårare att hänga med i samtalen för det verkar som så mycket mer av kommunikationen bygger på miner och gester... eller så är det bara helt enkelt stimmet som gör att det blir svårare.

Igår hade jag förberett mig, vilat och tagit det lugnt hela dagen för att jag skulle orka…. Fast jag vet att vila i förväg aldrig egentligen hjälper av någon märklig anledning.

Vi kom i alla fall iväg, jag var utklädd till djävulen själv i sexig röd blåsa, cape, horn och treudd. C var min stiliga lieman. Mycket snygg. Hur de andra såg ut vet jag inte men vi vann förstapriset för bästa kostym så de kan ju inte gjort sig så stort besvär. Det var ju inget stort pris men det var ganska kul ändå.

Det är märkligt… eller så är det egentligen inte men… igår insåg jag igen att det som inte syns inte finns. Jag hade ingen käpp med (tanken på en blind djävul kändes ganska… patetisk). På något sätt verkade det som en del av mina vänner med ens glömde bort att jag inte ser så bra och ständigt fick påminna sig själva... om de ens kom på det.

På sätt och vis var det en ganska skön känsla att få vara som alla andra. Smälta in liksom. Nu menar jag inte att jag känner mig utanför eller inte som alla andra men det finns ju ändå alltid där, något som gör att jag inte helt är som andra och som på något märkligt sätt smittar av sig på samtalet… förmodligen ligger allt i min inbillning men ändå… På något sätt var det annorlunda igår. Och det kändes både bra och ledsamt.

Jag menar nu naturligtvis inte att folk ständigt behandlar mig annorlunda eller något men däremot så är det ändå min synskada de märker först och alla har någon typ av reaktion även om de gör sitt bästa för att låtsas som om det inte är något som påverkar dem. När de inte påminns om min syn så… försvinner de där… hm… hämningarna? Hänsynen? Jag vet inte exakt vad det är , men igår försvann mycket av det.

Hur som helst så kvittar det egentligen för 99% av det hela finns bara i mitt huvud tror jag. Fast där är det å andra sidan väldigt verkligt.

Vi hade i alla fall en trevlig men ganska kort kväll. Vi hann dansa några danser innan jag kände att nu går det inte mer, men fram till dess var det trevligt. Jag hade inga förväntningar alls innan, tvärt om så var det som alltid, jag kände inte alls för att åka men väl där så var det kul. Även om det var kul på ett lite avslaget sätt… som om jag inte riktigt hörde hemma där, bland alla glada och skrattande vänner som fortfarande föredrar en förfest och dans på diskot före en fest som är helt privat som gårdagens, för på diskot eller pubben har de chans att flirta och ragga på andra än dem de redan ratat.

Helt ärligt var jag lite orolig för att C skulle tycka att det var fruktansvärt tråkigt och kanske känna sig utanför men han hade nog roligare än jag till och med. Han var uppe och dansade utan mig!!! Är inte det lite otrevligt? Bara lämna sin fru helt ensam och roa sig själv? Med andra kvinnor? Hrm…

Fast jag ska inte klaga, jag var inte själv, och jag kan förstå att han tröttnade på allt tjejsnack varvat med nostalgi.

En sak som däremot är ganska bra med att behöva sina sinnen klara och opåverkade är att man inte är bakfull dagen efter… som vissa andra i den här familjen är.

Rösta på mig

7 kommentarer:

Anonym sa...

Skulle gärna vilja se dig i den kostymeringen! Spökade själv ut mig förra helgen när vi hade fest på jobbet.
Kramar!

Anonym sa...

Kan tänka mig att ni var ett stiligt par. Så bra att du gick dit och fick känna partystämning om än med lite begränsning.

Anonym sa...

Du säger att du ofta blir bjuden men inte går. Det tycker jag du ska göra. Ju mer du är bland folk är jag övertygad om att dom glömmer bort din blindhet. Vad det gäller dans så har det ingen helst betydelse om man inte ser. Hur många blundar sig inte genom dansen och njuter. Fråga mig danslärare som lärt många blinda.
Ha nu en underbar avslutning med din man på denna veckohelg och kram på dig vännen!

Annika sa...

Man kan visst vila innan - om man inte kör i 110 knyck före en fest så orkar man vara där lite längre och både de andra och man själv är lite trevligare!:)
Ni var säkert ett d-j-ä-u-l-s-k-t snyggt par! :)

Ella sa...

Anki
Vad blev du för slags slöke?



Isabelle
Oh ja, vi var stiliga som fan ,)



Smeden Bengt
Nej, dansa kan man göra med fördel om man inte ser. Det har jag däremot gjort många gånger ,)
Hoppas du också har haft och har en skön helg.


Annika
Okej, lite kanske det gör nytta, man är åtminstone utvilad när man går dig.

Jo då, vi passade ihop så att säga ,)

Anonym sa...

*L* ... å det lät så härligt. Jag ville nog också vara bjuden på fest! Och jag kan tänka mig - enkelt - hur snygga ni var!! Grattis till en härlig kväll :)

Dubbelörn sa...

Så roligt att göra något tillsammans o ni dessutom bägge två njöt av det... o du även kunde göra det dagen efter *skrattar*.

Kramar