tisdag, november 6

Galen

När man är sådär halvt galen, eller… om sanningen ska fram nästan så galen att det är läge för en tröja med mycket långa ärmar så… har man en tendens att låta fantasierna flöda fritt och jag lovar. Fantasierna är inte alls trevliga.

Svartsjuka kallas det visst…

Fast ingen normal sund svartsjuka utan den där typen där alla känslor liksom riktas mot mig själv och min egen… otillräcklighet. Mina brister. Allt jag inte längre är. Allt som alla andra är… så mycket bättre än jag själv. Så mycket mer värda. Alla andra som… har rätt till saker jag själv inte borde ha, inte förtjänar och som jag bara har för att det är så synd om mig.

Ganska patetiskt. Jag vet.

Men känslan finns där. Betydligt starkare och tydligare än någonsin.

För vad spelar det för roll vad jag känner, hur mycket jag älskar när… när det finns andra som… som är så mycket bättre än jag. Jag menar… det är en sak att inte ha alternativ men… när man ser alternativen så inser man också vad man har… och jämför… och vid en jämförelse…


Men just när jag ska göra jämförelsen igen, för hundratrettonde gången och alla spöken och demoner hotar med att slita mig i tu helt så ringer det på dörren. Utanför i mörkret står blomsterbudet. Med de längsta och rödaste rosor jag någonsin sett. Och jag står och rodnar. Och känner mig ganska fånig, precis så fånig som man bör känna sig när man tvivlar på det bästa jag har i livet.


” Det finns ingen som lockat
mitt hjärta så underbart
Med all din ömhet får du sorg och smärta
att sakta försvinna
Alla skuggor,
allt mörker som förr var så uppenbart
Det skingras, och tillsammans ser vi ljuset,
som stiger med solens fart

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Och alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött”

5 kommentarer:

Anonym sa...

Först högg det i mitt hjärta, för jag vet hur den där svartsjukan känns. Den som inte har någon anledning att finnas där, men gör ack så ont. Sen blev jag varm och tårar kom när jag läste om rosorna. Vilket äktenskap ni har! Jag hoppas att du inser att ni har byggt och bygger det ihop. Du är med och bidrar till det positiva även om du inte allt kan inse det. Kramar...

Monica sa...

du är så lik min kompis hon tror varje gång P åker på jobb eller borta lite längre , så lämnar han henne. MEN HAN LÄMNAR INTE HENNE, PRECIS SOM C INTE GÖR MED DIG HELLER!
Gjorde dom det är dom inget o ha!

Kan se dig framför mig när du fick blommorna *ler*

Dubbelörn sa...

Tänk den låten är en av mina favoriter. Så full av kärlek...

Rätt åt dig att rodna!! *skrattar

Nu är min favorit efter 18år tillsammans, "Om du lämnade mig nu" m Lars Winnerbäck o Miss Li...

Kramar

Ella sa...

Gisan
Ja, det gör ont och känns... väldigt hemsk...
Tack vännen. De orden värmer.


Bloggoholic
Finns det fler som jag menar du?
Men, nä, det har du rätt i.


Dubbelörnen.
hm... jag funderar på hur den låter. Det enda som ramlar ner i huvudet är "If you leave me now, you´d take away..." O hur det nu fortsatte.

Dubbelörn sa...

Nej det är inte den! Den är helt ny... o helt fantastiska ord. Här kan du höra den: http://www.youtube.com/watch?v=9pk3J9-1-UA

Bamsekramen