onsdag, november 21

Spela pingpong…

…med mina känslor. Det är tydligen nya innegrejen på sjukhuset. Den ena säger si, den andre säger inget och den tredje säger så.

Jag vet ärligt sagt inte vad jag ska tro på. Om jag ens kan tro på någon… Jag vill så gärna tro på den här doktorn som vi träffade idag. Som vi aldrig träffat förr och som var så trevlig och noggrann och… så hoppfull… och så säker på att han hade rätt.

Frågan är bara vad som händer med mig… om jag tillåter mig själv att hoppas, och sedan vaknar upp efter operationen i januari till samma mörker jag har runt mig nu…

Hur många gånger klarar en pingisboll att bli slängd i betongväggen av en kanon?

Och hur slutar man att hoppas… eller rättare sagt bara hoppas lite lagom. Inte för mycket för att bi för grymt besviken, inte för litet så att dagarna känns helt meningslösa?

Och hur lever man i detta vakuum av väntan, hopp, förtvivlan… utan att bli fullständigt tokig? Ska jag fortsätta att leva, planera för ett liv så här eller ska jag vänta, hoppas och tro att det blir lite, lite bättre? Eller ska jag… som alltid… planera för det värsta och hoppas på det bästa? För… när det väl kommer till kritan så kommer ju detta att bli min verklighet för alltid. Även om det kanske, kanske, kanske inte sker nu.

20 kommentarer:

Lady Stalker sa...

Ella, vännen! Jag har missat många av dina inlägg - har inte varit i bloggvärlden som jag velat på ett bra tag ... Och nu kliver jag in och läser detta, läser ifatt.

Jag sitter här och försöker föreställa mig din situation. Naturligtvis är det omöjligt. Totalt omöjligt.

Någonstans i din mardröm ser jag glimtar av hopp, läkare som ändå har olika åsikter. Jag ser C vid din sida, bloggen och det skrivna ordet - som du behärskar till fulländning - som din kraft att finna en väg.

Jag vill sända dig all den värme och omtanke jag förmår - rakt genom cyberrymden och in i din själ. Önskar jag kunde säga nåt bättre än detta, men jag vet ju också att det inte finns några manualer att följa.

Varmaste kramarna, vännen! Jag slutar så för i dag.

Annelie sa...

Nej man kanske inte klarar av att spela pingong hur många gånger somhelt. Men somjag tror och ser det utifrån mitt perspektiv, så är det bättre att tro att det ska bli bättre än tvärtom.
Jag tycker du har fått tag i en fantastisk man i Chris... =)
HAn vet vad som behövs verkar det som.
Ta hand om dig Ella. Tankarna har jag hos dig ofta ofta och önskar dig allt gott.
Kramar till er båda

Gisan sa...

Åh, jag vill samla ihop läkarna och förklara för dem att man inte kan spela pingpong med patienters känslor. Det är tortyr! Du har nog ändå utan att kastas fram och tillbaka av olika uppgifter om vad som komma skall. Styrkekramar...

Lifetime sa...

Ella!
Har inga ord för det finns inga ord för dig just nu.
Sänder mina varmaste tankar som de övriga här gör och hoppas de kan lindra din smärta. Kram.

Anonym sa...

Skulle det gå att hoppas, oavsett just resultatet av ingreppet? För jag tror hopp är superviktigt, samtidigt förstår jag det där med pingpongeffekten. Det finns alltid något att hoppas på, vägrar tro något annat. Kram. Håller tummarna jättemycket!!!

Annika sa...

Leva i nuet, fortsätta hoppas, kan det vara nåt?
Jag kommer inte åt att följa dig på några dagar, tror jag, men jag sänder massa positiva tankar till dig!

Elisabeth sa...

Hoppet... det är väl det sista som lämnar människan, säger man. Finns det bara det lilla minsta halmstrå att greppa - ja, då gör vi det! Och det ska vi göra... för hur tungt skulle det inte vara att gå annars.
"Jag hoppas på det här, men en dag i taget, och sen lämnar jag det där! För jag kan inte göra mer... just nu! Låta hoppet leka pingpongboll med mina känslor.. nej tack! Jag har annat att lägga min energi på!"
Så önskar jag att du kunde tänka lite... för som det är nu blir ju ditt hopp bara till en belastning, där du går omkring och pendlar mellan lite hopp och stor förtvivlan! Att din rädsla för hopp ska leda till att du en dag kanske blir besviken... det får dig ju inte att må bättre idag.

Ja, det var bara lite spån från mig... och kanske låter det dumt, men jag vill så så gärna försöka ge allt stöd jag kan.
Än om jag inte alltid kommenterar, så vet att jag följer din/er resa varje dag i tanken... alltid, Ella!

Varm kram... till dig och din C

Anne-Maj sa...

Ella, jag skulle inte vilja vara i dina kläder men jag kommer dit en dag i alla fall, men jag är otroligt glad att kunna följa din blogg. Saker du skriver känner jag mig igen. även dom kom upp idag. eller i går. Du har inte fel i dina känslor. Du är modig som vågar röra eller stanna vid dina känslor, formulera. sen tror jag du kan gå vidare. men ja..vakkumet jag hade för några sen var jobbig, men minns inte hur jag kom därifrån. hästar tror jag det är. Men du, nu ska jag till Almåsa och träffa mina bröder och medsystrar. vi ska gnälla lite över hur svårt det är med IT för oss som har dövblindhet. KRAM!

Dubbelörnen sa...

Tror inte det selar roll vilken sjukdom vi får... Hoppet är det sista som dör hos oss. Oavsett halmstrå så hänger man sig kvar vid det lilla man har. En ren överlevnad...

Tänker så mycket på dig...

Varmaste kramarna

Gisan sa...

Massor med kramar till Dig!!!

Annelie sa...

Kramar om och önskar en bra helg

anki sa...

Hej Ella.
Du kämpar på och det glädjer mig. Jag blir alltid så "ja hoppfull" när jag läser din blogg. Jag minns när den började, jag var ju en av de första som började kommentera hos dig, mycket har hänt och trots din situation kan jag fortfarande läsa om "kärlek" "hopp" "glädje" som den sanna optemist jag är så tror jag "den där snälla läkaren" har rätt. För som jag sa allra första gången jag skrev till dig.
"du kommer att rida ur dessa stormar", jag tror på dig, jag vill, hoppas, önskar ATT JUST DU ska få de allra underbaraste livet.
Tänkter på Dig ofta.

Funderar på om de finns något ställa på nätet där man kan utlysa "bästa bloggen" för där hör du hemma högst upp i topp. Jag får leta o nominera dig.
Många kramar från Anki

Smeden Bengt sa...

Vad du berättar här så får jag det till att du ska göra fler op och att det fins hopp om synen. Fins det hopp så ska man så klart hänge sig åt det. Blir det inte så så har det ju funnits de dagarna man haft hopp i alla fall.
Jag tänker och hoppas också på att du ska få en lyckad op. Kram på dig!

KvinnaFruMamma sa...

Vet inte vad jag ska säga. Lider så med dig och hoppas innerligt att nästa op gör dig bättre.
Kram
KvinnaFruMamma

Filifjonkan sa...

Hej Ella.
Filifjonkan kikar in igen.Jaha det är pinpong igen,Inte klokt men du att hoppas lite det är nog rätt klokt du är ju ändå en rätt realistisk person går inte på vad som helst utan kanske kan sortera lite själv vad som kan vara rimligt för ditt eget välbefinnande,men självklart hoppas man även jag för din skull att det blir en mycket bra operation men det vet vi inte förrän senare och allra först du. Men håll i ge inte upp.Möjligheten finns ju om än liten. kramis

Isabelle sa...

Tittar bara in och påminner om att du finns i mina tankar ständigt. Hoppas att du känner det.
Varma kramar och mängder med omtanke.

Emma sa...

Hej Ella! Det var längesedan jag tittade in hos dig. Men nu är jag här. Förstår att du gått igenom en operation till och att du har det jobbigt med väntan och tankar på vad som skall komma efteråt. Tänker på dig nu, och hoppas att du hittar DIN kraft. Den har du alltid! (Det tror jag att man har, även när man själv inte tror det.)

Caroline sa...

Skickar massor med värmande kramar till dig! *kraaaam*

/Caroline

Dubbelörnen sa...

Vill bara skicka dig en varm o go kram... Tankarna finns hos dig

Gisan sa...

Massor med varma styrkekramar till Dig!!!