tisdag, januari 15

Tick tack...

Det finns tusen ljud i sjukhusnatten och jag har nog lyssnat på varenda en.

Just nu försöker jag förtränga impulsen att ringa C och be honom komma hit och hålla om mig.

Det sitter en klocka någonstans och tickar tyst, för varje sekund som går blir jag mer och mer rädd för det som ska hända idag.

Ångest och panik... så nära nu.

12 kommentarer:

Dubbelörnen sa...

Vännen, i tankarna är jag där o håller din hand...

Bamsekram

Isabelle sa...

Finns också där och andas med dig. Lugna djupa andetag. Ett i taget. Hela tiden.

Du kommer att klara det här!

Stora varma omtankeskramar.

Annika sa...

Jag skyndar mig till dig innan det blir så trångt! Torkar dina tårar, masserar dina axlar, andas lugnt tillsammans med dig som Isabelle säger och ser all den kärlek som C utstrålar till dig.
Kram Annika

monica sa...

sticker inn o kollar lägget *tuttar lite i pannan* och kramar om , ett kommer gå bra !;) *kram kram*

Elisabeth sa...

Bara finns här, bredvid dig... och kunde jag vara det minsta lilla stöd för dig nu, så skulle jag hoppa ned från vilken måne som helst!

Kram till dig..alltid

Monas Universum sa...

Jag törs nog säga att alla vi som läser dig, håller dig i handen just precis nu. Och vi alla önskar att operationen ger ett bättre resultat än väntat.

Lycka till Ella-Bella!

Majsan & Malla sa...

Lugn Ella... Lugn...

Det är vi skyddsänglar som tassar runt dig.

Vi är hos dig... Hela tiden!

Be C kolla noga efter dammtussar, under sängen... Det är vi änglar... Som parkerat våra tofflor hos dig... Vi finns! Å vi är nära dig... Men du kan inte se oss... Det kan faktiskt ingen! Vi bara är!

Mallaänglabralla...

En liten tant sa...

Också vid din sida

Dubbelörnen sa...

Kikar in o säger gomorron...

Kramar om dig

monica sa...

*kikar inn och säger godag godag;) hoppas allt har gått bra , *kramar om*

Tindra sa...

Hej Ella!
Det är så vitt jag vet första gången jag skriver här. Jag hittade din blogg för ett tag sedan, gillade den och ville läsa mer, men just då fanns inte tid. Nu har jag förvisso kanske inte så mycker mer tid, men kunde ändå inte hålla mig ifrån att läsa. Har faktiskt tom läst igenom hela din blogg. Det tog ett bra tag kan tilläggas, men jag fann den så intressant att jag inte kunde låta bli. Du har ett otroligt intresseväckande sätt att skriva på, och din historia gör det inte mindre intressant. Jag känner mig dock som jag kommer och klampar in lite just nu, då jag ser att du just nu förmodligen har genomgått en mycket viktig operation. Så kanske borde jag ha väntat med denna kommentar tills lite senare. Vill bara säga att jag tänker på dig, liksom många andra, och hoppas innerligt att operationen går bra!

Kram / Tindra

langaryd30 sa...

Hej ! Jag har läst vad du har skrivit. Du är tapper som kämpar so du gör. Kram från Carin