fredag, januari 4

Idag kom den...

...tiden för nästa operation.

Det var jag som hämtade posten idag. En katalog och ett brev. Hur märkligt är inte det? Jag visste genast att brevet var från sjukhuset. Jag behövde inte ens fråga C. Katalogen åkte i papperskorgen direkt. Brevet fick C läsa åt mig.

Det är så underligt ändå, på ett sätt har jag nästan förträngt det samtidigt som det inte går en sekund då jag inte tänker på ”OM”… och ”NÄR”

På ett sätt hade jag hoppats slippa veta när det är dags, nästan hoppats på att de skulle glömma mig samtidigt som jag knappt kunnat bärga mig. Varje sekund i väntan på operationen känns som en hel evighet och ändå… nu när jag vet när det blir av så… Vill jag inte.

För tänk om… Om det inte blir bättre. Då är ju allt hopp borta och jag måste inse på riktigt att detta är för alltid. För även om det är aldrig så lite mer tid jag får, med aldrig så lite förbättring så är vad som helst bättre än detta totala mörker och hur kort tid det än varar är bättre än att det förblir som nu.

Det är så mycket jag inte hann med att se. Så mycket jag glömde bort att tänka på förrän det var för sent. Jag vill så gärna… bara… Bara lite till… Fast… när kommer jag någonsin säga ”okej, nu är jag nöjd, nu kan jag bli… blind…”? Aldrig förmodligen.

Det finns en chans att operationen lyckas och jag får tillbaka lite av det lilla jag hade. Det var inte mycket, och jag klagade ständigt… Nu skulle jag sälja min själ för att få det tillbaka… Jag hoppas så mycket på operationen samtidigt som jag är livrädd för den…. För… tänk om jag vaknar upp efter operationen och allt är som nu? Hur ska jag då orka vidare, för då har jag inget kvar att hoppas på längre. Jag vet ju, att även om operationen lyckas så måste ju den där stunden komma då allt är borta och det för gott, men… ändå.

Inte än. Snälla inte än… jag är inte redo.

Gud ge mig lite mer tid, lite mer hopp!

14 kommentarer:

Isabelle sa...

Jag ska be och hålla tummarna och önska så hårt, så hårt för att din operation ska lyckas. Ta hand om dig! Kram.

monica sa...

jag ska hålla alla fingrar och tår ! jag ska t.o.m be för dig Och jag tror det kommer blir bra *kramar i massor*

Saffran sa...

Jag skulle vilja skriva en massa kloka ord, men det är svårt...
Tänker på dig!
Kram

Gnällspikar och livsflanörer sa...

Hålla tummarna för att allt går bra är vi nog många som gör!!! Ta hand om dig, vännen min!!! Kram

Elisabeth sa...

Ella! Min önskan ska jag skicka dit upp... en bön, med de vackraste ord jag har, om att allt ska gå bra för dig!

Jag tänker på hur märkligt somligt är.. det viktiga hoppet, till exempel!
Kan man lämna det viktigaste hoppet, och hitta ett nytt? Ja.. säger jag, men kanske var det för att hoppet om att SE skulle bli frisk inte fanns där från första början. Sjukdomen skulle ju bara gå åt ett håll... vad kunde man då hoppas på?
Ja, vad jag hoppades på då, och vad jag fortfarande hoppas på, är att jag ska ta mig och familjen igenom det här så skonsamt som möjligt, och att SE ändå får ha det så bra som det går varje dag!

Fast visst, hade det funnits minsta minsta lilla hopp om att SE skulle kunna bli frisk... visst hade jag satt all min tilltro till det hoppet!
Att gå från sämre till bättre är väl vad vi alla önskar... inte att gå från sämre till sämre!

Du vet att jag tänker på dig... och jag säger det igen: Du är modig! Och jag är glad för att livet förde mig hit.. att jag får följa din resa, och förhoppningsvis lära mig lite från dig!

Stor varm kram...alltid!

Anki sa...

Önskar av hela mitt hjärta att det ska gå bra för dig!
Kramar!

Monas Universum sa...

Hej tjejen, jag sällar mig till alla andra, och håller alla tummar och tår!

MissyElliot sa...

Håller självklart tummarna för dig!
Hoppas att allt går bra.

Christina sa...

Jag blir så glad när jag läser om din nyårsafton :D

Jag tror inte att jag tror på Gud. Men de här raderna har jag ofta gått tillbaka till när jag mått som allra sämst. Jag hoppas dom når dig.

Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.

En liten tant sa...

Du är i mina tankar. Fortsätter önska dig kraft. Önskar läkarlaget en fantastiskt framgångsrik dag på jobbet, den dag du ska opereras.

Ella sa...

TACK ALLA!
Vad ni är snälla. JAg vblir så rörd, som vanligt.

Det är ju inte dags än att hålla tummarna men den 15:e.

Dubbelörnen sa...

Har inte suttit mycket vi datorn o läser nu ikapp mig.
Ber till alla högre makter som ev kan tänkas finnas att din operation ska gå vägen. Förstår det därmed att vilja hinna njuta lite till, bara lite till... fastän man vet att det inte finns ett "tillräckligt".

Tankarna finns hos dig vännen

Kramar om dig

Gisan sa...

Jag håller tummarna, fingrarna och tårna för att du ska få tillbaka så mycket som möjligt av ljus och syn. All min positiva energi vill jag rikta mot dig! Kramar...

Anonym sa...

Jättemånga fingrar och tår kommer det att hållas för dig Ella den femtonde och före och efter då du kanske behöver det som allra mest. Kanske kan det hjälpa lite lite att tänka på det. Fast jag förstår att det kommer att vara mest hemskt oroligt för dig.
Hälsningar
Anna