tisdag, januari 22

Nej...

...jag har inte lust att krama HELA världen just nu.
Inte chefen, inte de för*nnade möblerna som ställde sig i vägen och definitivt inte halkan utanför kommunhuset...

Dessutom blev jag så trött i huvudet av alla människor att jag känner mig alldeles snurrig nu. Men jag klagar egentligen inte. Jag såg ju en del av dem jag mötte... vilket är mer än jag gjorde för en vecka sedan.

Jag kan bara inte komma över skillnaden... och likheterna... Jag går omkring och tänker hela tiden på hur det HAR varit, hur stor skillnaden är... och ibland hur liten skillnaden. Och, hör och häpna, vid några tillfällen idag (nu när jag inte haft C:s vakande och skyddande öga över mig) har jag till och med faktiskt kunnat känna att de här två månaderna av mörker var till nytta. Jag har på något märkligt sätt ”lärt” mig att anpassa mig till att inte se och nu när jag ser men ändå inte på ett pålitligt sätt (om det nu går att förstå den beskrivningen) så har jag liksom hjälp av hur det var tidigare… Grovt förenklat kanske det är så att jag i vissa situationer funnit sätt att lösa saker utan att vara helt beroende av synen. Vilket är bra för det är ju inte alltid saker är som de ser ut att vara.

Och ja! Jag är glad. Fortfarande, för även om det praktiska inte som genom ett trollslag blivit enkelt och smidigt som en dans så är ändå skillnaden enorm… nästan lika enorm som att se perfekt och se som jag gör.

Hm… Referensramarna har förändrats lite… i alla fall för ögonblicket.

10 kommentarer:

Dubbelörnen sa...

Då hade jag kanske lite rätt i mina tankar om att man ändå anpassar sig helt omedvetet... Hjärnan sköter sitt oavsett vad man känslomässigt känner *ler*

Glad är jag också fortfarande för din skull!!! Och ännu gladare över att se en kommentar. Har ju redan tidigare sagt att jag "struntar i" om du kommenterar, men får väl ändå medge att jag blev riktigt glad att se dig ;)

Kramar

Ella sa...

Blev DU glad över mitt besök? Du som har så massor med besökare ,)

Jag är faktiskt ofta hos dig, nästan varje dag. Det är bara kommentarerna som inte vill bli till.

mintid sa...

Skickar en kram så här på onsdags morgonen. Hoppas du mår bra och att det blir en fin dag!"
Ska till tandläkaren snart och det är väl en sissådär mysig grej men sen blir det nog en bra dag :)!

Kram

Dubbelörnen sa...

VAd har mina besökare med dig att göra!!?? Det finns ju besökare o besökare ;). Sedan finns det de där besökarna som gör att man blir så där extra glad över att se *skrattar*.

Du är den där supergo'a sorten *ler*

Kramar

Tindra sa...

Härligt att höra att du mår fortsatt bra!

Ofta är det sådär att ur det onda kommer ändå något gott. Många gånger dock svårt att komma ihåg eller förstå i stunden, men efteråt blir det mer tydligt. Det verkar som vi verkligen många gånger behöver de där jobbiga stunderna för att uppskatta de goda. =)

Kram

Gisan sa...

Så glad jag blev när jag fått en kommentar från dig hos mig. Glad är jag också för den positiva vändning som kommit för dig. Även om jag fortfarande vill att du ska få se allt. Jag hoppas att möblerna är snälla mot dig idag. Kramar...

Majsan & Malla sa...

Tack för att du kom till vår blog...

Helt rätt tänkt... Ta fasiken inte bort våra högklackade under din säng... Vi skulle ju bli helförvirrade! ;-)De andra bloggänglarna har lite blandade valör på skorna... Vi är ju för bövelen kvinnor!

Ella... En stor kram till dig!

Malla

Anne-Maj sa...

Man uppskattar det lilla i livet, när man kommit på dom. En liten lättnad för stunden tills det blir värre, men som du skrev att man lärt sig anpassa därefter. I går använde jag sovmask med eleverna som tränade ledsagning med mig, det var skönt att ta av den efteråt. Men samtidigt var mörker skön på något vis.... horribelt?

Ella sa...

Mintid
Usch fy och blä för tandläkare. Dem gillar jag nästan lika lite som ögonläkare...


Dubbelörnen.
Jag tänkte mest att jag försvinner bland alla mängder med besökare du har. Jag är ganska imponerad av antalet!

Det känns ganska skönt att vara den supergoa sorten.
Kramar!


Tindra
Exakt så är det.... Svårt att förstå vad det goda är mitt i det onda. Fast min filisofi är ändå att det finns en erfarenhet i allt. Det gäller bara att kunna ta vara på den.


Gisan
Tack vännen, det var så kul att äntligen kunna kommentera hos dig!!! ÄVen om det tog ett tag ,(

Ella sa...

Malla
Nej, jag lovar. Ska aldrig jaga en enda liten dammråtta.
Förlåt... änglasko.


Anne-Maj
Nej, inte horribelt alls... jag har faktiskt också tänkt i de banorna. Men det vågar man ju nästan inte uttala ens i tanken...