Ella heter jag som skriver om livet efter. Livet efter en diagnos, och med en sjukdom som är på god väg att göra mig blind.
Att skriva här hjälper mig att ta mig igenom en skrämmande resa jag inte frivilligt påbörjat. Men jag skriver inte bara om tråkigheter, jag skriver också om kärlek, familj och om saker som upprör eller engagerar mig. Skrivandet här är inte bara en ventil och ett utlopp för mina känslor, det är också ett nytt sätt att få vara kreativ när inte det gamla fungerar längre.
Genom min blogg har jag haft den stora lyckan att få lära känna nya vänner vars råd och stöd jag är tacksam för.
Min blogg är mycket personlig och privat, här skriver jag ofta sådant jag inte klarar av att prata om. Det är i skyddet av anonymiteten som mina tankar får välbehövlig frihet så jag ber dig - respektera det.
Överallt. Inne, ute... Vart jag än ser är det svart. Tunga mörka moln har skymt solen hela dagen. Skuggorna är svarta och ogenomträngliga. Humöret åkte ner i skosulan... eller än längre ner.
I morgon ska du gå ut på den stora byn och handla doftljus. Många. Sen går du hem och tänder dem. Eller ja, en doft i taget. Och sen överraskar du maken med en god middag. Utan grillkrydda. Eller så ringer du den lokala, goda restaurangen och ber dem köra hem mat. Sen sätter du på dig en snygg top, och kjol. Och så sminkar du dig, och fixar håret. Sen lägger du fram varsitt papper, och varsin penna vid era tallrikar. Sen skriver ni, under tystnad, upp 10 anledningar varför ni älskar den andre. Och så äter ni mat. Och diskuterar. Och njuter av tvåsamheten. Se så, vad väntar ru på?
I morgon är en annan dag och den kan du ta tag i! Ta tillvara Monas tips och njut av att du faktiskt har någon att längta efter! (å som dessutom förmodligen har längtat efter dig!)
Om humöret har åkt längre ner än skosulan så är det förmodligen nere i källaren/husgrunden och där kan det ligga och sura, du ska inte hämta upp det! Nä, du ska njuta av att ju närmare jul vi kommer desto närmare är vårljuset! (å i det ljuset står alla j-la ogräs och oputsade fönsterrutor hånler åt en!) Å jag ska försöka sova, godnatt!
7 kommentarer:
Så typisk november också, inne kan man ju iallefall tända eller hur?
*kram* sen värmer det så gott också..
Ja visst är det trist!
I morgon ska du gå ut på den stora byn och handla doftljus. Många. Sen går du hem och tänder dem. Eller ja, en doft i taget. Och sen överraskar du maken med en god middag. Utan grillkrydda. Eller så ringer du den lokala, goda restaurangen och ber dem köra hem mat.
Sen sätter du på dig en snygg top, och kjol. Och så sminkar du dig, och fixar håret. Sen lägger du fram varsitt papper, och varsin penna vid era tallrikar. Sen skriver ni, under tystnad, upp 10 anledningar varför ni älskar den andre. Och så äter ni mat. Och diskuterar. Och njuter av tvåsamheten.
Se så, vad väntar ru på?
Mona , kanske ett tps till dig själv + maken också hahaha
Visste du inte det? *s* Ta mera choklad!!!!
I morgon är en annan dag och den kan du ta tag i!
Ta tillvara Monas tips och njut av att du faktiskt har någon att längta efter! (å som dessutom förmodligen har längtat efter dig!)
Om humöret har åkt längre ner än skosulan så är det förmodligen nere i källaren/husgrunden och där kan det ligga och sura, du ska inte hämta upp det! Nä, du ska njuta av att ju närmare jul vi kommer desto närmare är vårljuset! (å i det ljuset står alla j-la ogräs och oputsade fönsterrutor hånler åt en!)
Å jag ska försöka sova, godnatt!
Bloggoholic
Kramar värmer alltid ;)
Lillastorajag
Ja eller hur?
Mona
Hm... tål att tänkas på. Jag har faktiskt börjat gilla doftljus, fast jag hatade dem förut.
Annars håller jag som sagt med Bloggoholic, du kanske ska följa ditt eget råd?
Bloggoholic
Hmmm....
Anne-Maj
Jaaa!!! Genast
Annika
Ja, som väl är så får man en ny chans imorgon.
Absolut inte, tänker inte gå ner i husgrunden och leta, den får stanna där bäst den vill...
He he... oputsade fönsterrutor ochh ogräs? Kommer faktiskt inte ihåg när jag såg sådant sist... ,)
Skicka en kommentar