Inlägg
Jag lyssnar...
...på era kommentarer och blir så rörd... och tacksam för att ni finns.
onsdag, november 14
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Välkommen hit
Ella heter jag som skriver om livet efter. Livet efter en diagnos, och med en sjukdom som är på god väg att göra mig blind.
Att skriva här hjälper mig att ta mig igenom en skrämmande resa jag inte frivilligt påbörjat. Men jag skriver inte bara om tråkigheter, jag skriver också om kärlek, familj och om saker som upprör eller engagerar mig. Skrivandet här är inte bara en ventil och ett utlopp för mina känslor, det är också ett nytt sätt att få vara kreativ när inte det gamla fungerar längre.
Genom min blogg har jag haft den stora lyckan att få lära känna nya vänner vars råd och stöd jag är tacksam för.
Min blogg är mycket personlig och privat, här skriver jag ofta sådant jag inte klarar av att prata om. Det är i skyddet av anonymiteten som mina tankar får välbehövlig frihet så jag ber dig - respektera det.
Lämna gärna en kommentar när du är här!
Att skriva här hjälper mig att ta mig igenom en skrämmande resa jag inte frivilligt påbörjat. Men jag skriver inte bara om tråkigheter, jag skriver också om kärlek, familj och om saker som upprör eller engagerar mig. Skrivandet här är inte bara en ventil och ett utlopp för mina känslor, det är också ett nytt sätt att få vara kreativ när inte det gamla fungerar längre.
Genom min blogg har jag haft den stora lyckan att få lära känna nya vänner vars råd och stöd jag är tacksam för.
Min blogg är mycket personlig och privat, här skriver jag ofta sådant jag inte klarar av att prata om. Det är i skyddet av anonymiteten som mina tankar får välbehövlig frihet så jag ber dig - respektera det.
Lämna gärna en kommentar när du är här!
Arkiv
-
▼
2007
(512)
-
▼
november
(31)
- Jag försöker faktiskt
- Det blev en natt
- Omöjligt
- Livet utanför gör sig påmint
- Solsken
- Vill bara tala om...
- Det finns ett liv utanför
- Instängd
- Spela pingpong…
- Apropå min mamma
- Jag vägrar!
- Inte ensam
- Vakuum
- Tack igen.. och lite till
- Mardrömmen fortsätter
- Tack
- En lång natt
- Jag lyssnar...
- Hjälp, jag är inte redo
- Mörker
- Chris skriver
- Tjejsnack
- Längtar
- Galen
- Mörker
- Jag ska köpa lycka
- Ugah… vilken natt!
- Ikväll är jag ensam
- En vanlig dag
- Party
- Betraktelser från en lövhög
-
▼
november
(31)
Tidigare inlägg
Rubriker
- arbete (82)
- blogg (97)
- familj (51)
- flytt (6)
- hjälpmedel (25)
- inredning (1)
- känslor (82)
- mina ögon (84)
- Novellen (5)
- ocensurerat (87)
- operationer (66)
- punktskrift (2)
- resa (5)
- samhälle (27)
- svammel (102)
- Tjejsnack (4)
- utmaningar (8)
- vardagsprat (177)
- vänner (30)
- årsdagar (4)
- älsklingen (66)
En annan blogg
Mina senaste besökare kommer från:
Bloggintresserade
9 kommentarer:
Vi finns här. Hela tiden. Och stöttar och hejar på dig för allt vad vi bara förmår. KRAM!
Har tagitdel av allt. Det ärså många som har gjortdet och gjort sina kommentarer. Vad har jag att komma med efter dessa.
Jag kan bara känna som de. Orden jag vill säga är redan sagda. Nu vet du hur många är med dig, känner med dig, tänker på dig. Min egen kommentar: Önskar dig krafter att stå ut och ljus kommer innom dig igen! En kram även från mig bland dem alla!
Jag håller om dig hårt och hoppas hoppas att allt ska bli så bra som det kan. Alla mina ord är överflödiga här.
(((kramar)))
Hej Ella!
Tänker på dig och skickar kramar i massor.
/Mia
Å Ella, jag läser och gråter och håller andan och kvider och suckar...Precis som nog alla din cybervänner gör.
Kram till dig!
Finns i mina tankar hos dig ikväll, inatt o definitivt i morgon...
En bamsekram till dig ikväll.
Som Isabelle skriver... vi finns här, hela tiden!
Du finns nog i allas våra tankar nu!
KRAM
Jag finns här här och håller tummar och tår för dig!!! Kramar...
Nu är mina tankar extra mycket hos dig. Och handen finns där att krama hur hårt du vill under din svåra stund idag. Största kramen.
Skicka en kommentar