Det finns ett liv utanför

Tänka sig… jag har gjort nytta idag. Inget stort eller världsomvälvande, men jag har i alla fall jobbat lite. Tjejen som är min assistent ringde och undrade så försynt om jag möjligen trodde att jag orkade svara på några frågor. Det lät på henne som om hon tyckte att hon störde mig i mitt sista andetag.

Först var det nästan så att jag trodde att jag inte ens kom ihåg vad hon frågade om men märkligt nog så var det som om jag plötsligt slutade vara den där patetiska, självömkande, deppiga Ella och gick över till professionella versionen av mig själv, den där som tänker logiskt, är effektiv och har svar på det mesta… Det kändes ganska märkligt, skönt… för några sekunder var det nästan som om… jag slapp ut ur min fångenskap och fick vara lite fri från detta förbannade mörker.

Sedan kom ju allt tillbaka, så snart jag lade på luren… men… jag började fundera lite mer på jobbet och loggade in mig på e-posten, svarade på några mail och kände att det var väldigt skönt att ta en paus från att vara ensam i mörkret och istället vara del av en verklighet som jag knappt trodde fanns längre. Jag har bestämt mig för att försöka jobba lite varje dag, precis som jag gjorde innan. Hemifrån. Fast inte hur länge som helst för jag måste nog snart ta steget utanför dörren också. Även om blotta tanken på det skrämmer livet ur mig just nu. Men en sak i taget. Ett litet tag till ska jag tillåta mig själv att känna mig liiiite nyttig hemifrån.

Vi får se hur det känns när telefonen börjar ringa igen. Eller om en kvart... för så snabbt växlar mitt humör nu.