måndag, oktober 15

Om barn och mammor

Barn är ganska fantastiska. I alla fall de här barnen. Jag upphör aldrig att förvånas över hur ärliga de är och hur lätt de har för att… vara fullständigt naturliga. Som om det vore det mest självklara i välden att deras pappas nya fru är synskadad.

Första gången de träffade mig så såg betydligt mycket bättre så de har ju varit med på resan hela tiden, efter och före varenda operation med allt vad det inneburit och ändå har de aldrig gnällt eller suckat över att de faktiskt tvingats ta en hel del hänsyn till mig och mina problem. Jag är verkligen förundrad och tacksam över att de har så stor tolerans. Än mer förundrad blir jag när de så tydligt visar att de tycker om mig och att de trivs hos oss och skulle vilja få vara hos oss mer och oftare. Jag önskar så att deras mamma ville lyssna på dem för C behöver också få vara med sina barn.

Mammor förresten. De är verkligen ett kapitel för sig själva. I alla fall är min det. Medan C och barnen var på äventyrsbad så besökte jag mina föräldrar och passade på att gå ut och gå med mamma en stund. Det var kallt så det blev ingen långpromenad vilket är tur det för… helt ärligt lyckades hon, i bästa välmening, förstöra stora delar av mitt redan skröpliga självförtroende i bara några få meningar. Jag vet inte om hon inte tänker eller om hon är så förblindad av sin förtvivlan över min syn att hon inte har förmågan att känna annat än skräck och panik… Eller om hon möjligen har någon märklig sjukdom som gör henne rent ut sagt elak… Jag vet inte vilket som är bäst att tro på, kanske är det lika bra att bara strunta i det. Om det nu vore så enkelt.

För hur det än är så är det alltid de där… förlupna, ogenomtänkta kommentarerna som gör att jag rasar ner i ett svart hål och vill försvinna för gott… eller som i det här fallet, tappar greppen om kanten dit jag så mödosamt just börjat komma upp. Det kan vara några få ord i bästa välmening, sagda direkt, eller något jag råkar höra som inte är menat för mina öron.

Jag har visserligen alltid varit känslig men så här känslig har jag då aldrig varit.


Nå ja… livet går vidare idag med. Utan några stora planer. Tanken närmast är lite matlagning och annat hushållsplock, sedan kanske lite mer läsande och bloggande, lite TV och eventuellt en promenad med en kompis som är mammaledig.

Jag önskar alla mina vänner en riktigt bra måndag.

BloggRegistret.se

10 kommentarer:

Anonym sa...

Usch, jag känner igen den typen av mamma. De tror att de menar väl och gör så fruktansvärt illa med bara några få ord eller en viss betoning. Kramar...

Ella sa...

Gisan
JAg hoppas att du inte har en sådan...

Kramar

**MY LIFE** sa...

Fy fabian.
Lider med dig. Har själv en mor som är rätt igenom elak och lögnaktig.
Får en klump i magen varje gång det ringer..
Försöker låta allt hon säger och gjort rinna av som vattnet på en gås men det går inte ngt vidare.
Nog om detta.
GLAD att höra hur bra barnen trivs med att vara hos er.
Barn är ärliga och oförstörda. Sug åt dig av deras positiva energi vännen..
Kram
XENA

Monica sa...

Skönt att ungarna trivs så bra :)
Men skit i mamman din tröst dig med att de flesta har det likadant!
*tyvärr* Och sen forsöker jag tänka att jag inte ska bli som min mamma!!!!!

*kramar*

Annika sa...

Hm, jag försöker skriva en kommentar men den blir inte riktigt bra...Jag tar det som jag klarar av att formulera; så underbart härligt att barnen och du hittat rätt med varandra!
Angående mammor så återkommer jag kanske.
Ha en bra tisdag!

K sa...

En kram från ännu en som känner igen sig. Välmenande mammor kan bli för mycket ibland... Själv är jag hos dottern ännu en natt, förhoppningsvis tycker hon att det är bra. Får väl höra om 15-20 år vad hon egentligen tycker...
Önskar förövrigt att berg och dalbanan borde ta slut snart, trodde biljetten var tidsbegränsad.
*kram*

Anonym sa...

Upptäcker att min kommentar till detta inlägg hamnade i gårdagens!
Nu när jag är här så hoppas jag att du sover riktigt gott och när du öppnar i morgon så önskar jag dig en härlig och utsövd god morgonmen
med en påföljande bra dag! Kram vännen!

Anonym sa...

Jag tänker på det du skriver om mammor, min kan ju vara rätt lustig oxå... Bland annat så säger hon för det mesta när jag har mina snurrattacker att jag "blir lite trött", jag försöker säga henne att nej, jag blev inte trött jag hade en menieresattack men hon lyssnar liksom inte riktigt och jag blir lite ledsen för då känns det osm att hon inte riktigt tror mig eller erkänner mig...

Igår berättade maken att hon hade blivit alldeles förvånad och lite chockad över att försäkringskassan tänker föreslå två år med sjukers. Mamma arbetar ju inom psyk. som terapeut och är van att få slåss för sina klienters sjukers. Så hon blev nog lite tagen för hon sa till maken att men hur kan hon få det... Alltså drog maken slutsatsen att min mamma har inte förstått riktigt eller vill inte förstå...

Jaja, så kan det vara med dessa mammor, jag tänkte bara att det kan vara så med din oxå, hon förstår helt enkelt inte...

Oavsett vilket så är det tungt för en annnan... Så stor kram på dig!!!

Anonym sa...

Jag har ju berättat tidigare att min mamma också slänger ur sig väldigt klumpiga saker som gör mig ledsen. Alldeles säkert så är det inte hennes mening, hon fattar inte bättre bara. Och jag har inte styrka nog att tala om för henne att hon sårar mig. Fast det är precis det vi borde göra. Berätta för våra mammor hur fel det blir.

När jag läser alltid så kloka Marias svar så funderar jag på om det är så att de inte förstår för att de inte vill förstå. Det gör så ont att deras älskade dotter har en allvarlig sjukdom så de skärmar av och vill inte ta in.

Önskar dig en fin tisdag. Kram.

**MY LIFE** sa...

Rymmer några dagar. ville bara titta in o säga hej och att jag tänker på dig.
Kanske får jag in något mer inlägg innan jag far. Det visar sig.
Ha det gott vännen
XENA