torsdag, november 20

Hur....

Det kom snö här i natt

C berättade innan han gick till jobbet.

Nu skiner solen.

Mamma berättade nyss när jag pratade med henne.

På jobbet arbetar de med den nya webbplatsen. Det kommer att bli jättesnyggt säger kommunens informatör som ringde för en stund sedan för att få mitt ok på några sidor.

Själv ligger jag kvar i sängen och funderar på hur det kan snöa ute, hur solen kan skina, hur människor kan jobba, hur livet kan fortsätta där ute…. När mitt liv just gått i kras

5 kommentarer:

chaos sa...

Har inga ord som räcker till. Så istället skickar jag en stor varm styrkekram till dig!

Isabelle sa...

Skrev nyss en lång kommentar, men alla ord känns så små och otillräckliga.

Jag känner i alla fall igen din känsla och jag tror det är viktigt att komma ihåg att ingen känsla är fel. Bara du har rätt att bestämma hur du ska känna.

Varma omtankeskramar!

Dubbelörnen sa...

En gång har jag haft samma känsla. Tiden stannade o livet slutade existera... Jag var helt förlamad...

En helt surrealistisk känsla, när världen utanför bara fortsätter som om ingenting har hänt.

När precis ALLT har hänt...

Inga ord finns...
Kan bara hålla om dig i tanken

Mona sa...

Idag kan jag dela din känsla någorlunda. En kär vän har just dött och jag står och ser hur livet fullkomligt raseras för hans sambo.

Men, som jag även sa till henne: du måste vara stark för vi behöver dig, och du är inte färdig än.

Lady Stalker sa...

Kan inte förstå exakt det DU går igenom. Givetvis inte.

Men, jag har varit med om en annan sak i mitt liv. Något som, enligt psykologer, kan jämföras med ett dödsfall. Jag gick in i min kokong, allt blev surrealistiskt. Och runt omkring mig pågick det dagliga livet. Medan jag fick klamra mig fast för att över huvud taget kunna existera.

Men till slut ... kom jag ur kokongen. Fast livet var totalförändrat och så skulle förbli. Och jag kunde leva vidare med det också. Märkligt vad man klarar.

Men just nu kan du inte tänka så. Jag vet.

Skickar så länge varmaste kramarna!