fredag, december 21

Julstress

Igår bestämde C att vi skulle handla de sista julklapparna till barnen och han vägrade gå med på att jag skulle stanna hemma… Vilket jag gärna gjort. Men han har fått för sig att jag inte ska slippa undan alla de där situationerna jag vet är jobbiga utan ge mig på dem genast, helst när de är som jobbigast. Som att följa med till den lite större byhålans stora leksaksaffär mitt i julruschen. Han tror helt klart på att om man ramlat av hästen så ska man sätta sig på den genast…

På ett sätt har han ju rätt, för även om jag inte precis har någon större behållning av att shoppa (inte av en massa andra saker heller för den delen) så betyder det väl inte att jag inte kan följa med och om inte annat vara ett besvärligt bihang som måste vallas runt som en gammal halt kossa. Nä… okej, jag vet det där var lite väl bittert men det känns ganska bittert att stå i en butik och inte ha en aning om vad de säljer utan att någon förklarar. Det känns lite... ovärdigt helt enkelt.

Det är helt klart inte en favoritsyssla direkt… speciellt inte i julruschen när folk verkar vara helt tokiga och näst intill beredda att mörda för att komma fram till hyllorna där just deras julklapp ligger.

Igår stod vi där och funderade och valde mellan två leksaker. Jag håller hårt om hans armbåge och står nära intill med käppen så nära mig som möjligt så folk inte ska behöva snubbla över den. Plötsligt kommer någon från tomma intet, stöter till mig så jag håller på att ramla rakt in i hyllorna och dessutom tappar jag käppen. Det är inget att klaga över, sådant händer när affären är full till bristningsgränsen, alla har bråttom, alla är koncentrerade på sitt, jag själv kan inte parera och blir knuffad hit och dit. Det i sig är obehagligt. Men inget att gnälla över utan snarare något jag måste vänja mig vid. Men… Den här människan knuffades inte i normal knuffart, han hade bråttom och gick som en ångvält (i alla fall kändes det så på mig, och jag är medveten om att min känsla säkerligen är överdriven). När han nästan knuffat omkull mig och slagit käppen ur min hand så sa han inte ”ursäkta” så som de allra flesta skulle gjort utan istället muttrade han en hel massa fula ord, och en lång harang om att vissa borde inte befinna sig i en affär vid den här tiden på året, mm, mm.

Jag behöver inte säga att C blev förbannad va? Själv blev jag inte ens förvånad för på något sätt så tyckte jag att den där personen hade rätt. Jag borde inte stå och uppta värdefull plats när jag ändå inte har någon behållning av den… eller hur? Just så kände han nog. Och jag med.

Grejen är att… mitt självförtroende är ju inte så stort nuförtiden. För honom var säkert hela episoden bortglömd inom tre minuter. För mig… är den inte det. För mig så blev detta ett kvitto på vad alla andra som ser mig tycker. Vad jag själv tycker. Och det gör det inte lättare att våga sig ut nästa gång när jag ska ta mig an min stora skräck – att vistas bland människor, och då många människor samtidigt, utan att ha minsta kontroll.



Fast sedan finns det roliga människor också. Speciellt barn. Dem kan jag faktiskt uppskatta fortfarande...

Nuförtiden har jag alltid mörka glasögon på mig. Kanske inte för att det behövs utan snarare för att det på något märkligt sätt känns tryggt. Jag vet att det kan verka löjligt men så löjlig är jag…
Igår stod vi i kassakön, en oändlig kö, oändligt trångt, oändligt varmt, oändligt trist, fullt med gnälliga barn och stressade föräldrar.

De som stod bakom mig hade ett lite mindre barn, jag vet inte exakt hur gamal men plötsligt säger hon högt och ljudligt: ”Titta mamma, den där flickan har solglasögon på sig fast inte solen skiner”. Mamman måste varit med förr för snabbt svarade hon; ”Ja, men du vet väl att man inte pratar högt om hur andra ser ut och vad de har på sig?” fast det lugnade ju inte barnet som bara fortsatte och undrade varför ”den flickan” (jag alltså) hade solglasögon på sig inne. Och då började det bli pinsamt för mamman förstod jag men jag kom faktiskt inte på något att säga för att underlätta. Som tur var så gjorde C det, han är en trogen julkalendertittare så han förklarade att jag var som den där tomtenissan i julkalendern som är så duktig, Nummer ett eller vad hon heter. Jag tror att det stackars barnet trodde att jag var en tomtenissa efter det. Jag tyckte det lät himla kul när den lilla kallade mig för ”den flickan”. Flicka har jag inte blivit kallad på länge.

9 kommentarer:

Anonym sa...

hadde jag varit C sksulle jag sprungit efterb"gubben" och pettat på honom på ryggen o frågat va i helvete han menade med sina dumma uttryck!. jag undrar vem som skulle vara hemma . inte du men han skulle det han kan väl gå i butikerna just när dom öppnat eller precis innan stägning, o gärna mitt i sommaraen så slipper han träffa andra handlare skit på dig gubbjäkel!!
*kram * till dig Ella
från Monica bloggoholic,som sitter på jobbet

Saffran sa...

augxyVad trött man kan bli på folk. Vissa tror verkligen att de äger världen och har företräde överallt.
Ha en bra dag!
Kram

Anne-Maj sa...

Din C lite galen som tog ut dig på sådant uppdrag =) Jag kände mig exakt i din situation och det var faktiskt jobbigt när folk sprang och så.. Igår höll vi på att tvärbromsa mitt på gatan, bara för en 80 åring gubbe som körde rakt ut på körvägen.. Maken tutade flera gånger och blängde surt på honom... tÄNK OM... kRASCH! Såna människor borde finnas inte mitt i juruschen. Ja i morrn har vi tänkt handla julklapp till varandra i morgon och jag vet inte om jag ska följa med, men det vill jag göra för jag tänkte avsluta med fika och då sa maken: det är jättemycke folk på fikat. Jag tänkte att det finns flera ställen att välja mellan men.. få se... Ja, du kan vara hemma o koka lite godis istället. Det ska jag göra på söndag. kram! Det är inte fel på dig. Du har berövats på synen liksom jag håller på att förlora och vi ska inte gå under bara för detta. Du är världens bästa Ella och den gamla, men fast den verkar ha gå och lagt sig nu... Kram

Dubbelörnen sa...

Herre Gud säger jag, är han spritt språngande galen din man *gapskratt*??? Jag skulle göra ett försök att handla maten vid lunchtid i torsdags o hela butiken var smockfylld med panschisar. Vagnar hit o dit, sura o griniga. Det slutade med at jag lämnade min vagn o rusade ut storgråtande. Jag klarar inte av folkmängder, hysteri o stress!! Åkte istället in igår 0800 när butiken öppnade o fick handla i lugn o ro. Kom hem med glatt humör o helt utan tårar.

Så du har min röst!! Man släpar väl fasen inte första gången hästen in på Sergels Torg, man kan ju börja i hagen först, eller hur? *skrattar*

Christina sa...

Barn är bäst på att uttrycka sig. Jag är så glad att C är den mest smarta och intelligenta killen på jorden och dessutom vid din sida ;)
Jag önskar dig och C den allra bästa och skönaste jul och ett fantastiskt nytt år! Stor kram!

mintid sa...

Det var ett bra svar tycker jag. Lättförståligt för barnet med.
Hon fick ett svar och det räcker :)

Jag önskar dig o C en alldeles underbar jul och ett gott nytt år. Stor kram!

Gnällspikar och livsflanörer sa...

Ja, jag kan inte låta bli att le, jag kan tänka mig hur folk ser på mig när jag och maken är ute... Affärer är liksom värst och ändå värre än värst i julstress:) Jag kan knappt stå upp och definitivt inte rakt när så många människor rör på sig åt alla olika håll... Men, men....

Ledsen att jag inte kommenterat på ett tag, jag har haft mycket i huvudet och mycket lite tid... Blir nog bättre!

Jag önskar i alla fall dig och din familj en så skön jul ni bara kan få och tittar snart in igen för att se om min önskning gick i uppfyllelse!!! Stora kramar, vännen min!

Monas Universum sa...

Jag satt och eldade upp mig över gubbjäveln, och skulle skriva nåt surt om det, men jag kom helt av mig av det frågvisa barnet och C's smarta svar! Det var ju faktiskt kul!
Fast. Jag HOPPAS att han känner till julkalendern tack vare att (om) barnen varit hos er. Annars blir jag lite orolig över hans tv-vanor..

Ellabella. Jag vet att din jul suger hårt i år, men jag hoppas ändå att du kan se (hhm, jättekul) något positivt i den. Du, om någon, är värd en riktigt bra jul. Jag menar verkligen det.

Och tack för att du kommenterade, jag blidde varm i hjärtat!

En väldans stor kram till dig, och jag håller tummarna för att 2008 inte ska bli ett skitår.

Ella sa...

Monica
Sitter o fnissar åt dig, ungefär så reagerade C med men han fick inte ge sig på personen i fråga för mig.

Kram



Saffran
Ja som väl är så är de inte i majoritet ,)

Kram



Anne-Maj
Jag tror inte C riktigt inser hur jobbigt det är och så vill han bara väl. Själv vet jag inte vilket som är bäst så jag gör som jag blir tillsagd ,) Ibland...
Hoppas du hade en skön fika igår?

Tack för det där sista. Ibland käns det som om jag inte är Ella just nu, bara hon som just blivit blind.

Kram.


Dubbelörnen
Ibland är han lite galen. Som tur är så erkänner han oftast när han är det...
Fnissar åt det där sista, det har C också gjort.


Christina
Tack min vän.
Kramar



Mintid
Ja barnet blev tyst i alla fall och började prata om tomtenissar istället...
Tack det samma.
Kram!


Maria
Önskar dig också en massa saker och en riktigt god jul.
Kramar


Mona
*fniss* Ja jag har också sagt att han har knepiga tv-vanor... Men det var nog barnen som började titta här och sedan har det bara blivit så att tv:n stått på när julkalendern börjat. Till och med jag tycker att den är rätt trevlig.