tisdag, december 4

Jag sitter och funderar

Över bloggens vara eller inte vara.

Å ena sidan, vem vill läsa mina inlägg som är så tragiska och tunga och mörka och helt hopplöst svåra att kommentera?

Å andra sidan har jag ju alltid sagt att jag skriver för min egen skull. Men det kanske inte är sant, för det är ju inte bara skrivandet som är ett utlopp för alla känslor utan även kommentarerna gör att det ofta känns lite bättre, lite mindre… ensamt… men när inte mina inlägg går att kommentera… Varför då skriva alls?

Jag kanske borde sluta här och nu och återkomma om några århundraden när jag tycker att det är helt okej att det är som det är...

Å… jag vet inte. Jag vet inte något dessa dagar. Vakuum. Det är vad det känns som. Fast… när jag inte skriver har jag tusen tankar som behöver skrivas ner… för att komma ut liksom. Och jag vill veta att någon läser dem, delar dem. Finns där och hör. Även om de inget säger...

Och dessutom… Om jag inte ens skriver, vad ska jag då göra för att få vara kreativ? Fläta korgar?

10 kommentarer:

Bloggoholic sa...

fortsätt skriva du jag läser varje dag,men ibland så är det svårt att svara dig för jag önskar jag kunne göranått som hjälpte digMina ord räcker liksom ikke till ;(
men jag är inne o läser o röstar varje dag, fuskar lite så jag brukar rösta från jobbet med ;) får väl snart sparken hahaha
(((Kram på dig )))

Anonym sa...

Ella,

Du känner inte mig (fast jag har kommenterat ett par gånger tidigare), men tack vare din blogg vet jag mycket mera om dig. Och har förstått mycket mera om vad det innebär att vara i din situation. Och blivit mycket mera engagerad än jag trodde var möjligt i vad som händer en person som man aldrig har träffat. Och blivit övertygad om att bloggen som uttrycksform verkligen kan vara något viktigt och unikt.

Som så många andra har sagt så har du en fantastisk förmåga att förmedla upplevelser. Och det är när du är som mest personlig och lastar av dig känslor som din blogg är som allra värdefullast också för den som läser. Jag har många gånger tänkt att blivande läkare skulle få din blogg som digital kurslitteratur. Men varför bara läkare? Vi har alla nytta av att veta hur det är att vara människa i en situation som många av oss har svårt att föreställa sig.
Det är inte läge för några ryggdunkningar här, framför allt inte från en främling, men jag önskar dig både djupdykningar i bloggen och uppdykanden över ytan för att andas juldofter och lyssna på julmusik framöver. Fast allt ter sig omöjligt i ditt liv just nu.

Hälsningar Anna

Anonym sa...

PS Jag vet inte om din Nisse har dialekter. Mina kommentarer bör ha en exilskånsk anstrykning!

Anna

Ella sa...

Bloggoholic
Du måste inte känna så vännen. Som jag skrev, bara att veta att någon läser känns bra.



Anna
Nisse klarar nog inte exilskånskan...

Men... allt jag kan säga är tack, för det där värmde mer än du anar. Tack!

P I F F L A N sa...

tänkte bara säga att jag fortfarande är här och läser. Kram!

Gisan sa...

Jag skulle sakan dig väldigt om du slutade skriva!!! Stora kramar...

Dubbelörnen sa...

Jag kikar varje dag in hos dig, inte alltid jag hinner kommentera men om du slutade så skulle blogglivet kännas betydligt tommare...

Du får mig att vakna till, påminna mig varje dag om livets krokvägar.

Jag behöver dig!!

Varma kramar

Elisabeth sa...

Tack...ja, nu tänker jag ge dig en riktig godmorgonkram för att du bjöd mig på morgonens första lilla skratt... "fläta korgar"??? Det var så trist så det blev bara roligt utav alltihopa!

Du har verkligen en oskattbar humor, Ella...!!

Varm kram alltid

Anonym sa...

Jag skulle inte bli glad om du slutade, men vad skulle det göra. Därimot skulle du bli förvivlad och det vill vi inte. Fortsätt skriva, och om du så vill..
börja fläta korgar;-)
Kramar till dig
Annelie
http://rospinglan.blogg.se/

Monas Universum sa...

Hörru vännen, klart att du ska fortsätta blogga. Jag håller med Monica (Bloggoholic). Fast fläta korgar är nog ingen dum idé heller, så du kan kanske kombinera. Jag vill ha första korgen. Gärna en vit med lite blingbling.
Okey?!