Ella heter jag som skriver om livet efter. Livet efter en diagnos, och med en sjukdom som är på god väg att göra mig blind.
Att skriva här hjälper mig att ta mig igenom en skrämmande resa jag inte frivilligt påbörjat. Men jag skriver inte bara om tråkigheter, jag skriver också om kärlek, familj och om saker som upprör eller engagerar mig. Skrivandet här är inte bara en ventil och ett utlopp för mina känslor, det är också ett nytt sätt att få vara kreativ när inte det gamla fungerar längre.
Genom min blogg har jag haft den stora lyckan att få lära känna nya vänner vars råd och stöd jag är tacksam för.
Min blogg är mycket personlig och privat, här skriver jag ofta sådant jag inte klarar av att prata om. Det är i skyddet av anonymiteten som mina tankar får välbehövlig frihet så jag ber dig - respektera det.
Du får hälsa ett stort grattis i efterskott till din C. I tanken sänder jag också den största kramen till er båda... en grattiskram till din C, och en stor stor kram till dig Ella, för att du är så himla modig...!! För att du i din världs största uppförsbacke tar dig uppåt, myrsteg för myrsteg! Trots att du är både rädd och ledsen över att befinna dig i denna backe så låter du inte tårarna som rinner frysa fast på kinden, utan du använder dem som isdubbar för att ta dig vidare uppåt de dagar det är som svårast och halkigast!! Om inte det är modigt... ja, då vet inte jag vad som är det! Så känner jag iallafall, när jag läser dina rader..!!
3 kommentarer:
Grattis säger jag också och önskar er båda en fin dag.
jag hänge OCKSÅ PÅ GRATTIS C PÅ DIN FÖDELSEDAG ,)
Du får hälsa ett stort grattis i efterskott till din C. I tanken sänder jag också den största kramen till er båda... en grattiskram till din C, och en stor stor kram till dig Ella, för att du är så himla modig...!! För att du i din världs största uppförsbacke tar dig uppåt, myrsteg för myrsteg! Trots att du är både rädd och ledsen över att befinna dig i denna backe så låter du inte tårarna som rinner frysa fast på kinden, utan du använder dem som isdubbar för att ta dig vidare uppåt de dagar det är som svårast och halkigast!! Om inte det är modigt... ja, då vet inte jag vad som är det!
Så känner jag iallafall, när jag läser dina rader..!!
Var rädda om er...!
Skicka en kommentar