Inlägg
Tokiga läkare
Jag kan efter den här förmiddagens läkarbesök konstatera att jag HATAR läkare. Det är inte så att jag direkt älskat läkarbesök tidigare eller ens tyckt om läkare men nu börjar jag definitivt få nog.
Alla dessa smilande låtsasomtänksamma människor som tror att de vet bäst bara för att det råkar stå läkare på deras namnbricka. Som tror att jag är en idiot för att jag är patient och dubbelidiot för att jag dessutom ser dåligt. Jag är fullständigt uttröttad på dem. Om jag aldrig träffar en läkare igen är det för snart…
Jag är så arg… komma med en massa skitsnack som inte stämmer på en fläck. Och det värsta är att C håller med!
*Andas lugnt nu… Inte slå något hårt i huvudet på C när han kommer hem… *
Jag hade tänkt börja jobba imorgon för det är då min sjukskrivning går ut. Jag vill jobba. Jag behöver jobba och tänka på annat än mina egna sorger! Jag mår bra av att jobba! Jag kommer inte få tillbaka min syn av att gå hemma, inte heller kommer jag att känna mig gladare för det! Jag vill ha tillbaka mitt normala vanliga liv!
Och hör sen.
Det senaste året har jag gjort, tvingats att göra, tusen kompromisser, gjort saker jag absolut vägrat som är helt och fullt mot min vilja men nu får det väl ändå vara nog av elände? Jag tänker jobba imorgon och därmed basta!
Saken är den, och jag vill verkligen inte trampa någon på tårna nu, men jag tror inte ett smack på att jag kan må dåligt av att göra något som jag tycker om. Jag tror inte ett dugg på att läkaren har rätt i att jag kan ”riskera utmattningsdepression” av att göra det jag trivs med - mitt arbete. Sedan kan han ha tusen förklaringar men jag köper dem inte. Det sista jag vill är att sitta hemma och älta mina sorger. Jag vill jobba så jag kan glömma allt som gör ont för om jag arbetar måste jag koncentrera mig på arbetet och vardagsdetaljerna och hinner inte tänka på det som gör ont, på framtiden, på det som varit och allt annat. Om jag stannar hemma däremot… då blir jag garanterat deprimerad. Och tokig!
Jag tänker inte ge med mig. Bara så du vet C! (jag vet att du sitter och läser)
11 kommentarer:
ojojoj... Blir stum. Läser vad du skriver o ser att du pratar emot dig sjäv även om du inte ser det själv..
Skriver med risken att du inte vill höra av mig mer..(gulp)
Du skriver att du inte vill va hemma för att då ältar du dina sorger och bekymmer..
Du vill va lycklig, göra det du tycker om.
Visst det är bra att göra det man tycker om MEN du säger själv att du gör det för att glömma det som gör ont..
Där ligger felet som jag ser det.
Jag har själv försökt Dölja gömma glömma mina problem.
Det FUNKAR *en tid*.
Jag kan inte säga hur du fungerar men risken, älskade vän, är faktiskt att du kommer rasa ännu längre ner om du inte ger dig tiden.
Vet inte om du gick o pratade med ngn eller ej?!
Det är tungt, Tungt som f-n men det hjälper också med tiden.
Vet inte om du raderar detta inlägg och mig för all framtid men var bara tvungen att skriva för jag BRYR mig faktiskt..
Kram (om du vill ha den eller struntar jag i )
XENA
Xena
Nej då, raderar varken dig eller ditt inlägg.
Jag har tid imorgon *urk*...
Kramar
Ja, jag är ledsen men jag instämmer med Xena... Hon har satt fingret på det hela, ett stort finger dessutom...
Vännen min, tro inte för en sekund att jag inte förtstår hur du menar men...
Stor kram!!!
Sorry to say... Xena har helt rätt... Hade tänkt skriva något liknande men nu kan jag bara tyvärr instämma...
Du ska arbeta av det rätta skälen... o tyvärr så skriver du precis tvärtom...
Du måte ta dig till din shrink, det ska också kännas rätt o du får byta tills det bara är rätt. För mig blev den 3e helt rätt, där allt stämde. Jag har fått en sån oerhörd hjälp inte bara med mitt "problem" utan med hela mig o min person...
Så snälla, ibland så är det faktiskt så att somliga läkare o andra vet bättre...
Säger en som vet vad utmattningsdepression vill säga o det önskar jag ingen ska behöva gå igenom...
Jaha... och nu kommer jag och sticker ut hakan... för jag HÅLLER MED DIG ELLA !
Klart att man visst kan må bra om man får göra just det man vill... som att jobba... kan inte förklara mer än så nu... men jag står på din sida... hur fel det än kan låta.
Sköt om dig och ha en bra kväll !
Varma hälsningar, Tierra
Jag tycker det var skönt att få läsa lite jävlar annamma:)
äntligen :)
Men kan nog hålla med
Xena lite också! *flåt*
Hoppas du får ett bra samtal i morgon! Se det inte som URK, alltid bra att prata med nån bolla ideer!
Oftast har man svaren själv ::)
*Kramar om*
Går det att hitta en bra balans? Att jobba, men inte fullt ut? För jag tror också att du kan bli (mer)deprimerad av att gå hemma.
Varför tycker läkaren att du riskerar just utmattningsdepression? Om din kropp visar sådana signaler måste du ta dem på allvar, självklart. Men jag tycker inte du ska tvingas till sjukskrivning om det får dig att må sämre.
En samtalskontakt däremot tycker jag absolut att du ska ha. Har faktiskt tagit för givet att du redan hade en. Hoppas innerligt att du kommer till någon bra så du omedelbart ser fördelarna med att få prata av sig :)
Stor kram och tumhållning för att allt löser sig till din fördel.
Maria
Hm...
Kram
Dubbelörnen
Jag kan väl gå till hjärnskrynklaren men för det behöver jag inte vara hemma... eller?
Kram
Tierra
Du FÅR stå på min sida ,) Jag tar inte alls illa upp...
Hoppas du har en skön kväll du med.
Kram
Monica
Hm... vissa somliga kallar det för motvalls kärring... ,)
Kram
Isabelle
Jo, det kanske får bli en kompromiss... en till...
Läkaren tycker att det finns vissa "klara" symptom menar han men jag tror inte på det. Jag är visserligen ganska utmattad på hela situationen men det har ju inget med jobbet att göra. Så det är nog det vi inte är ense om.
Kramar
Å jag ställer mig någonstans mittemellan - klart du ska jobba om du mår bra av det. Men kanske väldigt lite. Å om jobbet innebär att du stoppar undan sorgen då är det inte bra att jobba.
Jag har varit sjuksriven för utmattningsSYMPTOM och det räcker, jag är glad att det inte gick så långt som till utmattningssyndrom/depression, resan tillbaka har inneburit tillräckligt mycket slit!
Att sjuksriva sig från sig själv skulle vara skönt ibland, men det går visst inte.:)
Var rädd om dig!
Oj så kluven jag känner mig i detta.
jag har läst och tycker det är bra att din ilska kommer fram. Säkert ett gott tecken på att du kommer vidare med alltihop.
Sjukskriven eller ej - svårt att säga.
Det jag vet är att jag under flera år jobbade 100% - 50% - 25%- 75%- hit och dit, fram och tillbaka.
Trodde att jag hittat det rätta men inget fungerade just då.
Nu jobbar jag 50% och tack vare arbetsledining och typen av arbete så fungerar det nästan alltid numera.
Mår bra och orkar med livet i övrigt ganska bra också.
Kramar till dig från en velig medmänniska i Bollebygd
Jag håller med både dig och Xena. Tror faktiskt att du kan behöva komma iväg för någon timme/dag eller några timmar/vecka. Det tror jag bevarar din självkänsla...att du duget precis somdu är. Samtidigt måste du som jag sagt till dig tidigare, tillåta dig att sörja som jag säger. Det är när man rasat, som man kan stiga upp och bli styrkt genom det.
Kramar til dig
Skicka en kommentar