Semesterveckan

Den här dagen har varit helt hysterisk. Jag har knappt hunnit dra andan mellan uppackning, tvätthögar och telefonsamtal. Det verkar som om vi varit saknade. Mitt i alltihopa dök dessutom C:s föräldrar upp med söndagsmiddag vilket i och för sig var trevligt för vi slapp laga mat, men kanske lite stressande eftersom det kändes som jag hade tusen andra saker jag hellre behövde och ville göra än att sitta och vara social med dem. Som tex att läsa ikapp hos mina bloggvänner…

Vi hade hur som helst en helt underbar semester i det stora hela, om man bortser från några missöden. Det första var hotellet vi hamnade på som visade sig vara under all kritik. Där sov vi en enda natt och sedan gick det en halv dag till att byta hotell men det var det definitivt värt besväret för efter bytet hamnade vi på ett helt underbart litet hotell med jättetrevlig personal, stort rum, jättestor altan och trevligt poolområde. Eftersom det var ett ganska litet hotell så var inte poolområdet överbefolkat heller vilket var ganska skönt.

Ska jag vara helt ärlig så gjorde vi inte speciellt mycket under den här veckan. Lata dagar i solen vore nog det uttryck som stämmer bäst in på oss. Långsamma morgnar, några soltimmar, lite bad, en hel del promenader, god mat och långa kvällar på altanen med ett glas vin, en filt om ryggen och långa samtal om både det ena och det andra. Vi hyrde bil ett par dagar och åkte runt på ön, både utmed kustvägarna och upp i bergen. Det var ganska mysigt det med. Förutom när vi åkte vilse och bensinen höll på att ta slut...

Det blev med andra ord helt och hållet det avbrott vi så väl behövde från vardagen. Synd bara att en så stor del av vardagen följde med oss och att allt fanns kvar när vi kom hem... Men man kan ju inte få allt, eller hur?

Det är märkligt med semestrar. Jag kan förstå att när jag var singel och åkte på semester så kom jag hem tröttare än när jag åkte men hur kommer det sig att jag är helt slut efter en hel veckas fullständig avkoppling? Nog för att vi var ute en och annan kväll och dansade men inte alls så länge och med den frekvens som jag brukade ha förr i mitt singelliv och ändå känns det som jag kommer att behöva ett antal dagar att ta igen mig på. Mycket konstigt faktiskt. Kanske ett tecken på ålderdom?

Men hur det än är så känner jag mig fortfarande lite… svävande, som om jag inte riktigt landat än… som om jag vill hålla kvar den sköna känslan av… vardagens frånvaro… av sol… lättja… vågornas brus, vindens milda värme. Allt…

Bara en liten stund till.