söndag, februari 24

En blåsig, lat helg

Den här helgen har blåst bort. Vinden har tjutit i ett. Igår sken solen och ute på altanen där det var lä var det nästan lite av vår, men den känslan försvann ganska snabbt när man kom ut i blåsten. Jag gillar inte blåst, jag har alltid tyckt illa om ljudet och den sista tiden har det bara blivit värre. Över huvudtaget är jag bra mycket känsligare för ljud än vad jag var förr.

Nej, det är inte som de flesta tror att man får bättre hörsel när man ser sämre. I alla fall tycker jag inte att det stämmer på mig, däremot blir ju naturligtvis alla ljud viktigare än vad de var förr. Jag lägger märke till ljud som jag aldrig brytt mig om att reflektera över tidigare, som bara funnits där som en självklarhet, någonstans i bakgrunden. Nu kommer mycket fram ur bakgrunden liksom.

Som fågelkvittret som jag tidigare bara brydde mig att höra som ett vårtecken. Men fåglarna kvittrar faktiskt även på vintern, och sommaren. Fast de låter annorlunda på något sätt.

Hm… lång utläggning om ljud när det egentligen inte alls var tanken från början. Även om jag ibland kan fascineras hur mycket både ljud, ljus, känsel och dofter förändrats det sista året. Hur mycket mer det tycks finnas av allt, till och med av synintrycken som är så begränsade som de är. Det är som… om jag helt enkelt blivit mer observant. Mer känslig för allt. Kanske för att jag tidigare kunde göra som alla andra, slänga en blick på omvärlden och ha hela bilden klar för mig. Nu räcker det inte med en blick för att ha en bild, jag måste lägga ihop allt, ljuden, ljuset, känslan, dofterna… allt och sedan kanske bilden framträder. Eller i alla fall en version av bilden.

Hur som helst.
Den här helgen har i alla fall mest varit lat. Vi har städat, tvättat och handlat mat, men utöver det har vi bara slappat. C är ganska trött, han har det körigt på jobbet och sedan har han mig att ständigt serva för, eller… ja, jag är ju som jag är med humöret och allt annat och det är inte en helt lätt tillvaro för den jag lever med, det inser jag.

Själv är jag också ganska trött, jag har jobbat betydligt mer än tanken var den här veckan och det märks. Det blir inte mycket energi kvar till kvällarna och än mindre till helgen tydligen. Så det har varit ganska skönt att slappa. Inga krav, inga besök bara några få måsten, som städning, som jag egentligen nästan kan tycka är avslappnande på något sätt, vi gör något tillsammans och efteråt blir det så mysigt att bara njuta av den rena känslan. Doften av nytvättade golv… mmm… När man känner den har man på något sätt gjort sig förtjänt av att slappa.

Det enda trista egentligen är att handla mat. Jag kan inte sluta avsky känslan av att vara i affären och sakna överblick, vara den som bara står och tittar på i princip (även om jag försöker göra mitt bästa att slå omkull prylar). Det jag gör mest är att jag dirigerar runt C, vilket blir ganska jobbigt och frustrerande i längden. Lika frustrerande som att börja plocka maten själv och leta efter varenda liten sak. Jag trodde faktiskt att jag skulle vänja mig men jag gör nog inte det. Jag kanske helt enkelt får lära mig att acceptera att jag hatar situationen.

Nu ska jag krypa ner i soffan igen, se på TV eller något lika okomplicerat.

Hoppas ni alla har en skön helg.

8 kommentarer:

Anki sa...

Hej Ella!
Jag har inte bloggat på ett tag, men har precis börjat på nytt. Nu har jag valt Blogger.
Kram från Anki

Isabelle sa...

Låter som en skön och välförtjänt slapparhelg. Såna behövs! Vi har också haft en riktig "påfyllar-helg". Ha en fortsatt skön söndag!

Anonym sa...

Apropå ljud: Här i mitt andra hemland är det mycket ovanligt att man säger vem man är när man ringer upp (och ännu ovanligare att man säger vem man är när man svarar!). Den som är infödd har inte skuggan av problem med det utan känner igen folk på rösten. Jag tyckte det var gräsligt under flera år och var övertygad om att jag för evigt skulle vara utlänningen som fick lov att fråga "men vem är det jag talar med". Men - under de senaste två åren har jag insett att jag börjar få koll. Numera kan jag i åtta fall av tio direkt känna igen personen på rösten, en förmåga som jag i Sverige aldrig behövde utveckla, men som är ganska bra att ha. För övrigt har helgen varit ganska lat här också, varför jag just drabbats av ett tjurigt anfall över varför det är så rörigt i mitt arbetsrum. Men nu har jag en katt i knäet så nu kan jag inte resa mig för att plocka undan!

Dubbelörn sa...

Skönt är det ändå med vårsolen, även om man får sitta i lä ;).

Här har det blåst hela helgen o det blåser ännu. Slappat har jag också gjort och gjort livet surt för alla med min krycka *asg*.

Kramar

Anonym sa...

Jag njyter av solen men gillar väl inte heller blåsten, såvida man inte sitter inne och kurar under en skön filt.
Att ogilla handlngen kan jag förstå att du gör, det kan jag med göra,trots att våra situationer är olika.
Jag tycker det låter som ni haft en skön avslappnande helg.
Ha det gott och ta hand om dig
Kramen
Annelie
http://rospinglan.blogg.se/

RANA sa...

Jag vet inte hur jag hamnade på denna blogg, men jag är glad för det. Du berör med dina ord. FRIDENS LILJOR. /Rana

Ella sa...

Anki
Vad kul att du är tillbaka. Och att du valt blogger. Jag har redan besökt dig faktiskt men inte lämnat någon kommentar *rodnar*


Isabelle
Ja sådana dagar och helger behövs ibland.


Anna
Jag kan tänka mig att det var knepigt. Det finns ju folk som bara säger hallå när man ringer och det tycker jag är jätteirriterande.
Katt i knäet är myyyysigt! Jag skulle också vilja ha en...

Dubbelörnen
Tycker att du ska fortsätta att dirrigera runt folk. Det har du ju en ursäkt för nu.


Annelie
*fniss* Ja, jag är nog inte ensam om att ogilla att handla mat...


Rana
Välkommen hit och tack för dina snälla ord.

Gisan sa...

Tittar in och skickar en kram, en stor en...