Några sömnlösa nätter väntar nu

Jag känner en som inte kommer sova i natt… inte imorgon natt heller.
VI åker imorgon, då är det inskrivning och undersökningar, om inget oförutsett inträffar så är det operation på tisdag. Som alltid lär ni få höra från mig även från sjukhuset. Det är som bekant inte mycket annat som kan sysselsätta mina rastlösa tankar när jag väl är där. Även trots att hela familjen bestämt sig för att turas om att stanna hos mig. Ibland får jag riktigt dåligt samvete över det där, alla, i synnerhet C, som hela tiden får ta ledigt för alla dessa ändlösa operationer…

Å andra sidan är jag alldeles för tacksam för att han gör detta och allt för beroende för att jag ska opponera mig allt för starkt. Jag är iof van att ta hand om mig själv i alla situationer, jag hade ju levt ensam ganska länge innan han kom in i mitt liv men det är märkligt hur snabbt man vänjer sig vid att inte behöva vara ensam… inte behöva vara stark själv…

Jag är så oerhört tacksam över att du finns min älskling… Har jag sagt det? Jag önskar bara att jag fick ge lika mycket som du. Någon enda gång...

Nu ska jag sluta… innan jag skriver för mycket.

Håll några tummar för mig i nästa vecka…