onsdag, september 10

Apan har kommit till Byhålan

Hur går det… var det någon som undrade. Någon som till och med drömde om mig. Det känns ganska smickrande att bli drömd om.

Jo då… förra veckan var aningens tumultartad. Det var lite som om jag plötsligt var väldens centrum… i alla fall Byhålans. Nästan som om vi fått en egen djurpark och alla ville titta på apan. Jag frågade C om det verkligen var så stort intresse för hans person och jag bara missat det hela men han bara flinade åt mig och kallade mig apan.

Den här veckan verkar nyhetens behag klingat av lite. Folk har väl insett att jag fortfarande är samma gamla trista Ella och att jag faktiskt inte tillrätt det nya jobbet än. Ordningen är nästan återställd… förutom att jag har en hel massa nya möten att gå på och presentera mig på. Det där med att gå på och presentera sig på… känns lite av en utmaning även om de flesta redan känner mig fast i ett annat sammanhang.. Jag tycker fortfarande sådant är jobbigt. Att bli betraktad och ifrågasatt…. Det är så det känns och det kommer jag kanske aldrig ifrån utan måste vänja mig vid helt enkelt.

Det känns som de flesta undrar om jag verkligen klarar av detta. Om jag är rätt person. Det hade de förstås undrat även i livet före, men nu när jag kommer komplett med vit käpp och allt så är givetvis den frågan än större. Hur ska hon fixa detta, är nog frågan på allas läppar just nu. Nästa fråga är… ”Har hon fått jobbet för att hon är gift med chefen tro eller för att det är politiskt korrekt?”

Att jag sedan har en kompetens, en massa års erfarenhet… det är få som kommer ihåg i detta läge.

Min kära bloggvän… hon som inte har bättre saker att drömma om än mig, skrev om att delegera. Hm… du har så rätt. Jag har faktiskt börjat lära mig, redan innan. Jag börjar få god erfarenhet trots att det bär mig emot. Nu funderar jag rent av att organisera om. Inte så att den gamla organisationen inte passar utan så att den nya passar mig mer… mina … förutsättningar. Låter inte det klokt? Jag som har ett tf på tre månader… Undrar vad mina chefer och kolleger ska säga om det.

4 kommentarer:

Isabelle sa...

Oj här händer det grejer. Det var ett tag sen jag tittade in.

Jag önskar dig verkligen all lycka till med nya jobbet och är helt övetygad om att du kommer att fixa det galant. Om det är någon som funderar på om du fått jobbet för annat än dina meriter så är det deras problem.

Om din synskada på något sätt påverkar ditt jobb så är det åt det positiva hållet. Jag tror du är en bättre chef nu, att ta sig igenom något svårt gör dig mer lyhörd och mer empatisk.

Kom bara ihåg att ta hand om dig själv också. Det är så lätt att vilja bevisa en massa, vilket inte behövs.

Lycka till! Kram.

Dubbelörn sa...

Jag säger bara:

Hey-hey, hey-hey!!

Go girl, go girl!! You're the best!!

Visste väl att du skulle röra om i grytorna o greja det hur bra som helst!!

Ingenting är omöjligt, det som kallas omöjligt tar bara lite längre tid!

Den största kramen är din ikväll *fr henne som inte har annat för sig än att drömma om bloggfavvisen*

"gapskrattar"

Anonym sa...

Heja heja! är allt jag hinner med att skriva just nu. Jag tror det är bra för alla att du blivit chef. Alla tillsättningar ifrågasätts. Alla vettiga chefer ifrågasätter sig själva. Så det är som det ska vara!

Anonym sa...

DUBBELÖRNEN - den bästa av alla örnar säger det så rätt och riktigt. Heja dig Ella!!