torsdag, oktober 16

50-årsfest

Femtioårsfest var det I helgen. Alla var där, hela C:s släkt och en massa folk inte ens han kände. Barnen var med. Hans föräldrar, hans syster… kort sagt alla. De flesta hade jag aldrig träffat. Festen var som fester brukar vara, mörk, stimmig, överförfriskad i många fall. Själv var jag nykter, det är jobbigt nog att hitta damtoan utan att vara full.

Det finns alltid fördelar med att vara nykter, man slipper till exempel baksmälla dagen efter. Ens sinnen är betydligt skarpare i nyktert tillstånd, i alla fall de som fungerar. Jag vet inte men ibland undrar jag om jag inte hör mer saker nu än jag någonsin gjort förut. Ibland känns det som jag hör alldeles för mycket . Saker som inte är avsedda att höras av mina öron. Saker som gör ont att höra även om jag själv vet att de är sanna och riktiga. Saker som alldeles säkert inte ska föras vidare… och ändå gör jag det just nu för ibland när jag skriver här så känns det som en del av det som gör ont liksom landar i datorn och stannar där. Ett tag i alla fall.

Nej, den här femtioårsfesten vill jag bara glömma. Jag kommer betydligt hellre ihåg en annan femtioårsfest, den då allt började. Både det goda och det mindre goda. När min älskling först sa något kryptiskt och vagt som gjorde att allt förändrades. Tänk… om… tänk om han inte fanns i mitt liv. Då hade jag visserligen inte varit på helgens femtioårsfest och fått sanningar jag hellre blundar för kastade i ansiktet, men jag hade inte heller haft den största glädjen i mitt liv. Honom.

Och han hade inte haft mig. Vilket hade varit betydligt bättre för honom förmodligen. Han hade kanske haft en normal fru, en som han kunde vara stolt över. En som hans släktingar inte diskuterade bakom ryggen på honom… och henne. En som de slapp tycka synd om honom för…

Hoppsan… här blev det riktigt muntert visst. Eller hur? Och jag ska till doktorn imorgon. Inte gör det saken bättre. Tvärt om faktiskt. Jag vet att det är inbillning men den här gången känns det värre än vanligt, som något riktigt dåligt kommer att hända… Ibland har jag ett sjätte… nej femte, sinne för det där. När något dåligt ska hända. Jag vågar knappt tänka på det. Och så är det fradag. Fredagsläkarbesök bådar aldrig gott...

8 kommentarer:

Isabelle sa...

Usch då, det låter inte som någon trevlig festupplevelse. Jag förstår att du kan känna som du gör men jag är helt övertygad om att C är stolt över dig. Och någonstans så tror jag att du vet det också.

I morgon hoppar jag ner i din ficka och följer med till läkaren. Jag kommer att sitta där och skicka goda tankar till dig hela dagen :)
Stora styrkekramar!!

Dubbelörn sa...

Inte för att det är någon tröst men skitsnack finns alltid på alla släkttillställningar, spec med alkohol. Nu råkade vara du, en annan gång var det min väninna som inte hade rätt "ursprung". Och den gången blev det riktigt nasty...

Så ska jag o Mona följa med dig imorgon! Jag har bilen o kommer som ett skott ;)

Stor varm kram till dig

MonasUniversum sa...

Bruden.

SLUTA och nedvärdera dig själv.

Så du menar att du är ett par ögon?

Och för att dina ögon inte finns så finns inte du?

Kamma till dig nu skit i alla jävla idioter.

Jag hakar på Dubbelörnens erbjudande!

MonasUniversum sa...

Och med "....alla jävla idioter" så inkluderar det även dig själv.

Lev istället.

Kram på're.

Anonym sa...

Jag tror nog att din man är glad att han har dig och stolt! lycka till hos läkaren! kram!

Isabelle sa...

Sitter här i fickan och tänker på dig!!! KRAM!

K sa...

Följer med dig i mina tankar. Som vanligt så igenkännande skrivet.
Många kramar K

Anonym sa...

Varamste peppningskramarna från mig! Som sagt, skitsnack finns överallt. Det går förstås inte att blunda med öronen, däremot kan man försöka tänka att man står över sådant. Att man faktiskt kan tycka synd om idioterna som inte vet bättre ...

Lättare sagt än gjort!

Jag hoppas läkarbesöket går bra och att det inte innebär någon dalgång för dig! Uppåt! Med tankar och sinnen! Ta inte ut något i förskott, även om jag själv vet hur lätt man gör det ...

Kramar!